Filmen är en melankolisk kärlekssaga i en mörk och blodig värld. Den blandar lyriska undertoner med splatter-våld på ett intressant sätt. Nästan hela filmen utspelas i mörker och de varma solstrålarna känns nästan hotfulla även för mig som åskådare. En intressant stämning la sig över mig när jag såg filmen.
Huvudpersonen Caleb spelas av Adrian Pasdar. Känner vi inte igen det namnet? Jomenvisst, det är ju hans som spelat Glenn Talbot i Marvel's Agents of SHIELD och före det Nathan Perelli i HEROES. Det var ovanligt att se honom som ung! Han är ok även om jag fladdrar i väg i tankarna när jag ser honom. Han är ju General Talbot!
Calebs käresta spelas av den för mig okända Jenny Wright. Hon har inte varit med i speciellt mycket, men jag la märke till att hon spelade groupien i Pink Floyd's The Wall. Följande text inleder hennes bio på imdb:
The talented, unpredictable, opinionated, and uniquely beautiful Jenny Wright was born March 23, 1962 in New York City.
Uniquely beautiful? Hehe, någon som håller henne kär har skrivit den texten. Fint.
Så har vi trion från Aliens; Private Hudson spelar här Severen, Bishop är Jesse och Private Vasquez är lika bad ass som alltid i rollen som Diamondback. Det är helt suveräna alla tre. ALLA tre!
Kul med en tidig, pre-Buffy, vampyrfilm. Detta är en film där ordet vampyr aldrig uttalas. Filmen är ett barn av sin tid då nya dödliga sjukdomar som överförs i blodet via sex var i allas tankar. I denna värld brinner kärleken stark om natten och vampyrerna steks i solen. Goda råd blir dyra för Caleb och hans familjer. Jag älskade Calebs beskyddande av lillasystern. Det var starkt.
Upplösningen är spektakulär, för Private Hudson men framför allt för Bishop och Private Vasques. Vibbar av både Aliens och Blade runner sköljde över mig. Bra skit detta.
Betyg: 4/5
Filmer med Private Vasquez betackar jag mig för ;) Vi har redan avhandlat Aliens och är nog båda rörande överens om att vi inte riktigt har samma syn på bad-ass :)
SvaraRaderaAwwww, aliens som är så coooool! ;-)
RaderaKul att du gillade den här så pass mycket. Själv gillade jag den bitvis, men den var alldeles för ojämn för min smak. Dessutom är jag inte så förtjust i varmpyrtemat överlag.
SvaraRaderaLäser i min text att Adrian Pasdar och Jenny Wright tyvärr är svaga, vilket inte hjälper.
http://moviesnoir.blogspot.com/2014/06/near-dark.html
Jag kan gilla vampyrtemat. Här hade de utvecklat systemet runt vampyrer så att det gick att bli frisk från "sjukdomen". Parallellerna till ämnen som diskuterades under åttiotalet blir än mer tydliga.
RaderaKärleksparet är inte direkt dåliga i mina ögon, men jag kan hålla med om att det ibland känns som att de spelar i en annan film jämför med Aliens-gänget...
Najs att den landade så väl. Alltid kul att få den upplevelsen lite oväntat.
SvaraRaderaSjälv är jag inte så förtjust i denna, trots Tangerine Dream.
Damn! Jag glömde att nämna Tangerine Dreams score i min text! Hade ju skrivit en anteckning om det! Jo, den var najs. De är ofta mycket bra på filmmusik.
RaderaDetta var en skön 80-talsfilm, jag var nog allt lite överraskad själv... :)
Haha, ännu än av de filmer som jag inte spontant skulle ha kopplat ihop med dig men som ändå känns helt självklar att du gillar :)
SvaraRaderaTyvärr sällar jag mig till Christian och Carl när det gäller Near Dark, ingen topp-vampyr-film i min smak
Jo, jag är nog och fiskar i dessa trakter också sörru...
RaderaJag gillade att den hade "layers" (som Cordelia). Dels var det en blodigt och "cool" rysare, dels fanns där under ytan en skör kärlekshistoria som var fin. Men bäst av allt var relationen mellan Caleb och hans lillasyster Sarah.