Halloween (1978)

Det var helt galet egentligen. Jag hade sett Halloween II men inte John Carpenter's klassiska Halloween från 1978. Galenskaper! Men nu inför bloggning om de bästa filmerna från 1978 gavs chansen att se ikapp denna och andra filmer från året. Halloween blev ju förstås väldigt framgångsrik och den anses vara en central film inom subgenren slasher horror movies. Det är klart att det är kul att se en film som givit upphov till en herrans massa uppföljare och blivit efterapad av många fler.

Det filmen gör bra är att den är spännande, har en bra score och att den har en skön, till och med charmig, stämning. Det är mycket sjuttiotalsvibb över denna film. Detta ställs mot de negativa sakerna vilka inkluderar generellt sett ganska taffliga skådespelarinsatser och väldigt fyrkantig och stolpig dialog som jag dessutom upplever som bitvis dubbad i efterhand.

Filmen är mindre blodig än vad jag hade föreställt mig i huvudet. Monstret, Michael Myers, får man inte se tydligt förrän långt in i filmen. Detta verkar vara helt enligt den teknik för att bygga upp spänning som Spielberg gjorde i Jaws (Hajen). Den gången var det för att robot-hajen inte var klar för filmningen förrän sent under produktionen. För efterföljande filmer måste det varit manusval då spänningen alltid (alltid!) blir större så länge man inte får se monstret (tydligt).

Michael Myers ser fördjävligt äcklig ut med mask och allt. Han är ett bra monster och jag gillar beslutet att inte förklara mer om hans bakgrund eller sjukdom än vad som nu görs. Man kan dock undra lite hur en kille i overall och mask kan åka och gå omkring i förorten en hel dag utan att fler personer ser honom eller tycker att det är konstigt. Laurie ser honom men hon lyckas på något sätt övertyga sig själv om att han inte finns. Senare ser barnen honom och kallar honom till och med "the boogeyman", men ack ingen slår larm nu heller. Det är bara den gode doktorn som vet vad som kommer hända... Huaahaaa.

Scenen när Laurie eller ett av barnen ser Myers bära på ett av sina offer framför huset på andra sidan gatan bakåtpåminner mig om en rejält creepy scen i True detective season 1. Det är när Rust och Marty närmar sig en gård och de ser något miffo komma gående med en mask över ansiktet. Det känns som att den scenen skulle kunna vara en homage till Halloween i alla fall.

Det var kul att se Halloween men jag skulle nog ha sett den för länge, länge sedan för att den skulle kunnat bli en favorit.

Jag ger Halloween tre oskulder av fem möjliga. Oskulderna överlever alltid!

Betyg: 3/5