Kungliga Patrasket (1945)

"Onekligen en sortireplik!"

Stefan Anker, teaterdirektör. Huvudpersonen och berättelsens mitt är ännu en teatermänniska. Denna mycket händelserika film handlar om Stefan, hans fru, hans föräldrar och hans två vuxna barn. Temat är att blod är tjockare än vatten, bådande det gäller familjen och det slags människor som brinner för teatern. 

Filmen påminner mig om Birdman och om den ständiga jakten på bra recensioner samt hur livets kvalité styrs av omdömena som ges i morgondagens blad. Vi får följas en mullrig artistfamilj i tre generationer, ett mustigt sällskap som närmast kan jämföras med familjen Ekdahl i inledningen av Fanny och Alexander.

Ekman har här förfinat sina förmågor. Tempot är rappt och hans dialog är modern och allt annat än ängsligt känslig. Jag gillar också att Ekman litar på åskådaren och inte visar alla detaljer. En del av små steg i handlingen sker utanför bild eller mellan klipp.

Lustig scen

Vid sidan av en film om artister och deras motgångar för tredje filmen i rad känner jag också igen flera skådespelare. Kan man börja skönja ett stall favoritskådisar hos Hasse? Stig Järrel återkommer i en comic relief roll, Hasse själv har en stor roll som Stefans son Tommy och huvudpersonen spelas av Edvin Adolphson, gentlemannen från Med dej i mina armar. Nya ansikten var den vackra Eva Henning som dottern Monica och Gudrun Brost som sångerskan Sonja. Henning är helt klart bra, men Brost tyckte jag är filmens svagaste kort. Det låter som att hon läser sina repliker innantill.

Att Hasse Ekman hade en stor kärlek till teatern verkar tydligt. Detta var en stor hyllning till de människor som aldrig glömmer att ge varandra en spark i baken för tur inför premiärer, som äter middag mitt i natten efter föreställningens slut och som, till slut, inser att det är svårt för en teatermänniska att passa ihop med en som inte förstår sig på teatern. Filmen är enligt internet Hasses hyllning till hans egen far Gösta Ekman d.ä.

Filmen inleds som en ren komedi men allt eftersom den rullar på blir den mer och mer dramatisk, ja till och med mörk. Det lustiga med dessa gamla filmer som inte har eftertexter är att så sent som fem minuter före filmen är slut hade jag fortfarande ingen aning om den skulle sluta i dur eller moll. Filmens budskap om familjens värde kändes rätt i filmens kontext, men säg inget till Sofia om detta då hon inte gillar sådan sensmoral...

Jag tycker att detta var den mest komplexa filmen av de tre jag sett hittills och den var snäppet bättre än Ombyte av tåg. Trendpilen pekar fortfarande uppåt. Jag ger Kungliga patrasket tre premiärer av fem möjliga.

Betyg: 3/5