tisdag 21 juli 2015

Predator (1987)



Varför tyckte jag inte att denna var tillräckligt bra för topplistan? Ja just det, den kom bara med som bubblare på min topplista för 1987. Jag satte ihop listan efter minnesbilder av filmerna i fråga. Det är lite därför jag ser om flera av dem denna sommar. Just Predator led lite av att den kom året efter filmen jag skulle kunna kalla "alla actionfilmer moder" - Aliens. Jag tror att en film som Predator som plaskar omkring i samma vatten som Aliens led av att den förra var så stark. Den andra anledningen kan ha varit att den har ett svagare slut än vad som borde krävas av en toppfilm. Nu har jag sett om den.


Predator är riktigt bra! Efter en suggestiv inledning med musik, åttiotalstypsnitt och helikopter på inflygning till en strand vid en djungel får vi några flexade muskler och sedan är vi igång. Filmen är inledningsvis extremt effektivt, dvs snabbt, berättad. Dutch och hans gäng landsätts i djungeln, letar spår, hittar flådda lik, finner byn, anfaller och förstör byn samt lämnar byn med sin fånge för att bege sig hem på 30 minuter. Det känns nästan fräscht med en film som öser på utan långa bakgrundshistorier, inga tråkiga tillbakablickar med meningslösheter här inte.


Resten av filmen och det är då drygt en timme kvar går åt för gänget att försöka ta sig tillbaka till platsen där de ska hämtas av helikoptern. Men det finns en jägare, en predator, som plockar dem en efter en. Spännande och bra gjort rakt igenom. Alla karaktärerna bidrar mer eller mindre. Hawkins stora glasögon är en favorit. Dialogen är bra, jag älskade den när jag och Mr Magic var unga och lättpåverkade, men den håller faktiskt än idag, ta mig tusan. Arnold har några lines om att de bara är "expendables" sådärja, där hade vi den referensen. Gillar Hawkins envisa försök att dra sexskämt för Billy. De går sällan hem.


Så länge vi bara ser skymten av predatorn är filmen top notch, men under dess sista del efter Billy fått sitt tappar filmen tyvärr i spänning och mitt intresse falnar lite. Det är som vanligt med monsterfilmer att det är mer spännande så länge man inte får se monstret i vitögat. Är inte alla monster hemskare i vår huvuden än i verkligheten? Samtidigt är det lite kul att få se hur de tänkt sig att Predatorn ser ut. Det är en stor man med dreadlocks och ett insektsliknande ansikte. Kommer ihåg en bra scen där predatorn plockar upp en död skorpion och ledset (?) studerar den. Känner predatorn mer samröre med den än med människan?


Predator har klarat tidens tand mycket bra. Den är spännande och engagerande mest hela tiden. Tyvärr tappar den lite mot slutet. Jag ger Predator fyra muskler av fem.

Betyg: 4/5

PS, nu gäller det bara att hitta minst en film som kan kastas ut från listan...

6 kommentarer:

  1. Vanligtvis brukar jag bli trött när regissören/manusförfattaren försöker få sina karaktärer tuffa genom att ge de fjantiga machorepliker och filmerna får svårt att funka fullt ut. T.ex Sabotage & Aliens men här bryr jag mig av ngn anledning inte - varför vet jag inte - ett mysterium. Gillar filmen skarpt och tycker nog att Predatorn funkar väl tom i slutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl kanske något med känslan i filmen som får din dörrvakt att låta de tuffa kommentarerna passera? Visst är den bra i slutet, men inte lika bra som första timmen, tycker jag då...

      Radera
    2. Klart att första timmen är bättre för du har helt rätt i att det är alltid bättre innan man får se "monstret".

      Radera
  2. Topp tre-material 1987. Håller riktigt bra. Tappar kanske lite mot slutet, men inte så det stör.

    Skönt att den tar sig in på din lista också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu tar den sig in på listan, men topp tre? Nja, det vet jag inte! :-)

      Radera