Billy Crystal ledde oscarsgalan för filmåret 1991 och Silence of the lambs firade stora triumfer med vinster av bästa film, bästa regi, bästa kvinnliga huvudroll, bästa manliga huvudroll (!) och bästa manus på annan förlaga.
Personligen har jag sett ett trettiotal filmer från året som jag anser vara habilt men inte spektakulärt.
Topp 10 filmer från 1991
10. Thelma & Louise
En film jag inte blev blown away av när jag såg den första gången (på vhs hemma i studentrummet). Men var gång jag tänker på filmen känns den bättre och bättre. Jag tror nu att detta antagligen är en av Ridley Scotts bra filmer, ni vet, han är annars lite on/off det vill säga hälften bra och hälften dåliga. Detta är en film jag borde se om.
9. The Commitments
Åhh vad bra den var när den kom. Damn, vilket ös. Vi ville alla vara irländare, och svarta, för en dag. Alan Parker gillar uppenbarligen musik och film i härlig symbios. Men jag skulle kunna svära på att den inte håller lika bra idag. Eller?
8. La double vie de Véronique
Härlig och konstnärlig film från auteuren Krzysztof Kieslowski. Jag gillade den skarpt när jag såg den, långt efter den var ny. Men den känns också lite åt det pretentiösa hållet. Jag är kluven... Klart den ska vara med på topp 10 men den får nöja sig med denna lite mer blygsamma plats just nu.
7. Barton Fink
Bröderna Coen är alltid stabila. Inte en av mina absoluta favoriter men den har ändå sina partier där den är extremt lustig. En film att sitta och småmysa och småle till.
6. Father of the bride
Steve Martin och Diane Keaton i högform, men det är Martin Short som stjäl showen. En underbart varm och lustig komedi. Kanske inte världens mest tunga arty-farty film, kanske en guilty pleasure. Men det måste inte vara konstigt och tråkigt för att vara bra, eller hur?
5. The fisher king
Terry Gilliams underliga film. Jag var lite blown away av hur annorlunda den var. En film som jag inte har en aning om hur den stått sig över de senaste 25 åren. Placerar den här på grund av hur jag kände för den för länge sedan.
4. What about Bob?
Skrattfest utan dess like. Jag skrattade så att jag kiknade och tårarna rann. Bill Murray som enveten psykpatient och en suverän Richard Dreyfuss som tärd psykiater på semester.
3. The silence of the lambs
Spänning utan dess like. Årets snackisfilm och vilken payoff det var att se den på bio. Nervigt värre. Bra skådespeleri av Jodie Foster och Anthony Hopkins i sitt livs roll. Allt från manus och skådespelare till regi och produktion är otroligt stabilt. En riktig film-film.
2. Terminator 2: Judgement day
Årets mest emotsedda sequel. Arnold tillbaka som terminatorn, men denna gång som a good guy. James Cameron hade fortfarande känslan och tajmingen och det ledde till denna suveräna sci-fi-actionrulle i en dystopisk framtid. Jag och kompisen Per såg filmen under premiärveckan i Los Angeles vilket inte direkt minskade upplevelsen.
1. L.A. story
Steve Martins underbara romantiska komedi som är så mycket mer än bara en romantisk komedi. Det är också en kärleksfull satir över livet i Los Angeles. Den ligger högt upp på min topplista över alla filmer, alla kategorier.
Självklart har jag några bubblare, fyra stycken närmare bestämt
- Doc Hollywood - Michael J Fox i skön romatntisk komedi
- Slacker - Richard Linklater's säregna film i en enda lång tagning (typ)...
- The last boy scout - Bruce Willis är bad ass i actionkomedi
- Hot shots! - kul drift med actiongenren
- Grand Canyon - multi thread formatet och en en bra Steve Martin-film, hans tredje film från året
Notabla filmer som jag inte sett än är Shadow and fog, The hard way, True colors och Man in the moon.
Årets besvikelse för mig var JFK, en film som jag såg för första gången nyligen. Den är svinlång och väldigt speciellt tråkig mest hela tiden.
Årets sämsta film kan jag inte utse, men den sämsta jag såg från 1991 är
Highlander II: The Quickening
Gissningsleken fortsätter! Låt mig gissa på vilka filmer mina filmspanarkompisar valt för sina listor. Jag adderar svårighetsgraden att jag inte får välja filmer som jag själv har med! Jag matchar Jojjenito med Boyz n the hood, filmitch med Beauty and the beast, Fiffi med Naked lunch, Sofia med Delicatessen, Christian med Cape fear och Flmr med Hook.
Låt oss kolla vad som stämmer in mer med verkligheten:
Jojjenito
filmitch
Fiffi
Sofia
Movies-Noir
flmr
Bra gissat! Däremot slog jag helt snett, inte en dörr så långt ögat kan nå… Jag kan hålla med om att det känns som ett rätt jämntjockt år.
SvaraRadera10. Thelma & Louise – klassiker, yay
9. The Commitments – damn, missade till bubblarna
8. La double vie de Véronique – damn, missade till bubblarna
7. Barton Fink – jag skulle behöva se om, men den enda tittningen gav verkligen inte mersmak
6. Father of the bride – ok snälliskomedi, vad vad fasen gör Martin Short där? Och jag har svårt för den amerikanska versionen av far-dotterförhållande.
5. The fisher king – YAY :)
4. What about Bob? – mja, mer jobbig och tragisk än rolig
3. The silence of the lambs – bra, men har aldrig varit fantastisk för min del
2. Terminator 2: Judgement day – given listplats på den filmen
1. L.A. story – damn, den här borde jag förstås ha gissat för din del. Bättre Steve Martin än no 6 kan jag nog hålla med om
Hehe, ja The Doors var en dörr som inte öppnats för mig än...
RaderaJaha, och vad är den amerikanska versionen av far-dotterförhållande då?? :-) Oerhört nyfiken på en utveckling av det för jag har inte koll på någon allmängiltig tolkning av det.
Oavsett vad så tycker jag att Steve spelar upp en mycket sympatisk och supportande far i denna film, även om han är nipprig rent generellt sett... :-)
Jag upplever att amerikanska filmer (gärna komedier) ofta framställer förhållandet mellan far och dotter som något som gränsar till creepy. Han är mannen i hennes liv innan han ersätts av hennes make. Detta blir samtidigt den nästan största sorgen i en faders liv -- att behöva lämna ifrån sig sin dotter varför det blir oerhört nojjit med allt som rör dejtande och giftemål. Blev det tydligare?
RaderaJo, jag förstår mycket väl och håller med. "Mannen i hennes liv"-grejjen kan jag också tycka är kraftigt överspelad...
RaderaMen de visar också ofta, speciellt i komedier, fäder som verkligen supportar sin dotter och är där, antingen hela tiden eller i alla fall "till slut".
Om man vänder på frågan då. Hur skulle vi definiera en typisk svensk filmversion av far-dotterförhållandet då? Alkoholiserad och abusive far? Man kör med lite aga, lite psykologisk tortyr och kryddar med incest och våldtäkt?
Mja, jag vet inte om jag tycker att det finns något särskilt typiskt svenskt far-dotter-förhållande...
RaderaJag menade på film såklart. Det var inte en generalisering över fäder på riktig. De svenska filmerna har ju en tendens att dras åt det socialrealistiska skitiga (vi får de filmer konsulenterna vill ha). I komedier brukar nog pappan framställas som korkad men välmenande...
RaderaJo, det var det jag menade. Upplever att socialrealistisk alkoholism alternativt välmenande korkad är mer generella teman där en eventuell dotter-relation underordnas. I svensk film alltså. I amerikansk film skulle jag vilja påstå att far-dotterrelationen närmast är ett helt eget tema.
RaderaGotcha! :)
RaderaHaha, Boyz n the Hood! Bra gissat men fel. Har inte sett den. :)
SvaraRadera10. Thelma & Louise – Jag har faktiskt inte sett denna. Kanske jag borde ändra på.
9. The Commitments – Kan ha sett denna för länge sen. Visst var killen som sjunger bara 16? Han gjorde en stark (ehe) insats.
8. La double vie de Véronique – Japp, denna har jag med också. Har nog lite samma förhållande till den också. Var länge sen jag såg men minns den som magisk.
7. Barton Fink – Oh, ja. Snygg som satan.
6. Father of the Bride – Jag gillar denna också, även om jag nog inte sett från start till slut utan bara på typ TV3 nån söndagkväll.
5. The Fisher King – Ja, ja. Och den där hästen med ryttaren var alltid så läskig när den dyker upp.
4. What about Bob? – Faktiskt inte ens hört talas om.
3. The Silence of the Lambs – Galet spännande. En riktigt filmfilm, japp!
2. Terminator 2: Judgement Day – Ganska given på listan även om jag blev lite besviken när jag såg den för nåt år sen (i samband med vi såg The Terminator på bio).
1. L.A. Story – Kul att jag prickade in din etta! :) Faktiskt inte hört talas om innan du skrev om den.
Shadows and Fog kan du hoppa. Jag fann den urtrist. Fast jag brukar aldrig säga till nån att inte se en film så... se den! ;)
Damn, var säker på att du borde ha sett och gillat prequelen till Straight Outta Compton...
RaderaJag är lite osäker på om jag överhuvud taget lyckats avkoda dig då det gäller rena komedier trots filmhäng i alla dessa år men...
Brudens far är väl värd en titt från start till slut. Den är till och med rejält vemodig i slutet. Dammigt i rummet! :)
What about Bob? hade jag inte heller hört talats om första gången jag hörde om den. Summa summarum - se den! ;-)
Shadows and fog är ju en Woody Allen och jag har någon gång tänkt att jag ska se alla hans filmer...
Boyz N the Hood är ju verkligen överraskande att ingen fick med. Och Hudson Hawk...
SvaraRaderaDet finns nog goda förutsättningar för att du skall uppskatta Man in the Moon.
L.A. Story har jag knappt hört talas om och den låter ju fantastisk.
Jag tror faktiskt inte att jag sett Hudson Hawk. Men jag ser nu att favvisen Richard E Grant är med så den filmen åker direkt upp på "att se"-listan. Tack för tipset!
RaderaL.A. Story ja, alla diskussioner om denna satir måste synas utefter chansen att kommentaren i sig är ironisk/satir, men jag tar chansen att du menade allvar. Japp, den är fantastisk. Tycker jag i alla fall. Jag skrev nyligen en lite längre revy på den här på bloggen. Även i den figurerar Richard E Grant som en av filmens "scene stealers"... :-)
Var tvungen att kolla upp Grant då namnet inte är bekant. Ansiktet är väldigt bekant och jag känner instinktivt att jag gillar honom, men kunde inte direkt placera honom i någon film. Tydligen har jag bara sett tre av hans filmer.
RaderaJag är rätt svag för L.A.-historier och Steve Martin, så det finns goda förutsättningar.
En liten varning är på sin plats för Hudson Hawk. Det är ett vansinnesprojekt smaksatt av Bruce Willis hybris. Jag tyckte att den var stencool när den kom medan jag nu uppskattar den mer som en älskvärd dikeskörning.
Jag gissar att du sett honom i klassikern Withnail and I ? Annars är det ett "bara måste ses"-tips från mig. Skulle nog passa min herre som handen i handsken! Eller bli totalt magplask... :)
RaderaAldrig hört talas om den heller. Är det knarkhumor så riskerar det att bli en OJ-handske. Utöver Hudson Hawk är det Dracula och Gosford Park som han tydligen var med i. Respektabla verk.
RaderaBeror på vad du definierar som knarkhumor. De är höga som hus i inledningen av filmen, men de dricker nog mer än knarkar. När de två arbetslösa skådespelarna åker ut på den brittiska landsbygden på semester blir det än mindre alkohol/droger. Har jag för mig. :-)
RaderaDet är i alla fall en singulär film så jag tror nog att handsken skulle passa i vilket fall...
Kolla:
http://www.rogerebert.com/reviews/withnail-and-i-1987
https://www.criterion.com/films/658-withnail-and-i
Trevlig lista detta!
SvaraRaderaOch Bob är med här också! (Assugen på att kolla den nu!)
Tänkte nog att LA Story skulle hamna med flaggan i topp!
Mycket bra spaning på Highlander...! Yaak!!
Hehe, det är nog inte många som vill stå upp för Highlander 2. Men tänk så bra ettan var när den kom!
RaderaL.A. Story är ju med högt på Topp 100 så jag antar att dess placering här inte var en jättestor överraskning. Även T2 är med på T100.
ettan är ju kanoners!
RaderaLA Story är nog banne mig lite misshandlad också va? Inte sådär jättemånga som vurmat för den genom åren. Jag tycker den är synnerligen trivsam...men så är jag ju en sucker på Martin också... :-)
Kul att höra en röst för L.A. Story för den är sannerligen underskattad.
RaderaThe Commitments hade nog kunnat ta sig upp på min lista MEN jag såg om den för inte så länge sedan ;)
SvaraRaderaL.A Story.... Man behöver nog vara ett Steve Martin-fan för att kunna ta till sig storheten där, det kanske inte är riktigt lika viktigt med Brudens far? Den minns jag som rätt mysig.
Ridley Scott spelar lite i samma regissörsliga som Steven Soderberg gällande 50/50-filmer. Man vet liksom aldrig riktigt vad man får. Men Thelma & Louise är stabil. Alltid! Och vilken filmmusik!!
Asch då, misstänkte att The Commitments inte håller men man är ju tvungen att gå på gamla minnen och känslor för en hel del av filmerna på dessa "gamla" listor. Va, sa jag gamla för filmer från 1991? De var ju nya just nyligen! Får mig att tänka på att redan under tidigt 80-tal tyckte jag att 70-talsfilmer var gamla. Det tycker jag för övrigt fortfarande...
RaderaNja, jag tror nog att Brudens far är mer för en Steve Martin-fans medan L.A. Story är mer generell, men vi ser tydligen olika på dessa två filmer.
Rätt gissat - du vet vart du har mig ;)
SvaraRadera10. Thelma & Louise – Funkade inte för mig
9. The Commitments – Bra musik men ganska svag film
8. La double vie de Véronique – Ej sett
7. Barton Fink – Chenck
6. Father of the Bride – Check - Fronk? :D
5. The Fisher King – Funkade inte heller
4. What about Bob? – Oh ja - check
3. The Silence of the Lambs – Check
2. Terminator 2: Judgement Day – check
1. L.A. Story – Bör nog ses om jag gillar ju Martin
Lite splittrat men vi fick till en hel del överlapp.
ja en hel del överlapp. Fronck!! :-D
Radera