torsdag 23 juli 2015

Lethal Weapon (1987)


Dödligt vapen... Den gamla actiondängaren. Vad var det som gjorde att jag tyckte att denna var så bra att jag hade med den på min topplista? Nu har jag sett den igen, denna gång med mina mer erfarna och kanske mer kritiska ögon. Låt oss se vad vi har på Lethal weapon. Producerad av Joel Silver, skriven av Shane Black och regisserad av Richard Donner.


Filmen är helt klart duglig. Filmens inledning med Amanda Hunsackers död är sober och allvarlig. Sedan har vi de tydligen obligatoriska åttiotalstypsnitten. Hysteriskt. Men filmen är långt från lika fånig. Det är en action mer än en komedi.

Som första film i en serie får vi en hel del karaktärsintroduktion. Martin Riggs (Mel Gibson) galenskap visas upp inte en, inte två utan tre gånger. Först är det när han haffar knarksäljarna vid julgransförsäljningen, sen är det då han plockar ner en presumtiv självmordshoppare från ett hustak och till sist är det när han pressar Murtaugh att trycka av avtryckaren på pistolen och skjuta honom.




Senare i filmen får vi fler allvarliga scener från Gibson. Filmens bästa scen är efter Riggs varit på middag hos familjen Murtaugh och han berättar om när han sköt en kille från 1000 yards i Laos. Lite känslor där. Givetvis finns det också några scener där Gibson spelar pajas, men det var mindre av den varan i denna första film än vad jag väntat mig. Gibsons långa hår, på gränsen till en hockeyfrilla imponerar dock. Mäktigt.

En detalj som jag saknade i denna film. Och som jag var helt säker skulle vara med var att Riggs skulle trycka sin axel ur led för att komma loss då han var kedjad. Jag hade precis för mig att han gjorde den stunten i alla fyra filmerna, men där misstog jag mig tydligen.


Riggs nya partner är Roger Murtaugh spelad av Danny Glover. Jag har alltid tyckt att Glover mer eller mindre suger i denna roll. Det blir tjatigt med hans "I'm too old for this shit" och hans nojja över åldern, familjen, bilen, båten osv. Men denna gång störde jag mig inte alls på honom. Han är helt ok. Inte en karaktär som gör filmen för mig, men han drar inte ner heller.

Skurkarna då. Där måste filmen få pluspoäng då vi ser galningen Gary Busey som Mr Joshua. Han är alltid kul att se. Den mannens galenskap går rakt ut genom rutan. Mitchell Ryan spelar The General men han är en mer generisk militärskurk.


Som actionfilm är Dödlig vapen helt ok. Den når inte upp till nivåer som vi vant oss vid efter Bourne-filmerna, men den håller i alla fall duglig 80-talsklass. Humorn i denna film är nedtonad och ger mer ett glitter i mina ögon än fulla gapskratt. Som helhet är filmen bra men inte så majestätisk som jag kanske en gång i tiden tyckte. Den fick plats på min nostalgitoppluista, men efter denna omtitt skulle den faktiskt ramla ut från listan.

Jag ger Lethal weapon tre ylande saxofoner av fem möjliga.

Betyg: 3/5


6 kommentarer:

  1. Instämmer i att detta var om inte en favorit så en film jag gärna såg om ett par gånger när jag var yngre. Fortfarande kul att se, men det blev "bara" en stark trea senast jag såg den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En gammal nostalgi-favvis, men nu är den mer i "kul att se"-lägret än spännande på riktigt.

      Radera
  2. Det här var en otrevlig omtitt för mig du jag var säker på att jag skulle gilla filmen.
    https://filmitch.wordpress.com/2013/11/29/lethal-weapon-1987-usa/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag läste just din text. Hehe, jag håller med dig till fullo om de fem punkterna, men jag finner denna ändå som en helmysig och framför allt nostalgisk filmtitt.

      Danny Glover är verkligen risig. Jag var förlåtande mot honom ovan men ack han är inte bra.

      Sista fajten! Absurt.

      Radera
  3. Haha, har du börjat identifiera dig med gamlingen Murtaugh? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, det var mig en lurig spaning, men nej tror inte det. Han är verkligen risig, han Danny Glover, men jag kom ihåg honom som ännu sämre! :-)

      Radera