De tre bästa trummisarna? Tja, vad sägs om Stewart Copeland från The Police, Ian Mosley från Marillion och vilken random jazztrummis som helst? Jag brukar inte lägga märke till trummisen så ofta, men ibland sticker de ut. Och jag brukar verkligen inte gå igång på långa trumsolon.Miles Teller (The spectacular now) spelar den begåvade jazztrummisen Andrew som studerar på en musikskola i NYC för "the best of the best". Den underbara American Independent-skådisen J. K Simmons (Juno, Up in the air) spelar den psykopatiske och demoniske läraren Fletcher.
Filmen är enkel i all sin briljans. En mäktig viljekamp mellan Andrew och Fletcher. Dialogen är crisp och hejdlös. Konkurrensen om de olika platserna i Fletchers prestigefulla jazzband är knivskarp. Filmen bjuder inte på några överdrivna dramatiska utfall utan det mesta sker med små medel, en blick här ett talande kroppsspråk där. Detta gäller alla utan den spritt språngande galna Fletcher som inte skrädar med orden. Hans karaktär går inte över lik som Bloom i Nightcrawler men det finns fler likheter mellan karaktärerna än olikheter. Andrew å sin sida är nästan lika fanatisk i sin vilja att bli bäst på jazztrummor.
Filmen har en underbar feeling. Jag ser den som blå, mörkt blå med en metallisk ton. Även denna film har en färg! Jodå, nu är det kanske bara Fiffi bland alla mina läsare som ens förstår vad jag pratar om men så är det. Blå.
Filmen växer allt eftersom storyn utvecklas och mot slutet kommer en central scen som ställer det mesta på sitt huvud. Det är just den kullerbytta eller twist som jag så saknade i Nightcrawler. Därmed blev slutscenen helt otrolig i mina ögon. Både som musikalisk scen, som ett cresendo och upprättelse för Andrews kämpande och som knorr på twisten.
Kommer J. K. Simmons bli oscarsnominerad? Vad tror ni?
Filmspanarkompisen Markus var salig efter filmen. Högsta betyg ropade han när han hastade vidare med Tommy och Niklas mot nästa visning. Jag Jojje, Johan S och Christian hade lite mer tid att efterbehandla filmen. Jag och Johan * 2 var mycket imponerade och nöjda, Christian inte lika sprudlande glad. Sa han något om en medelfilm? Encroyable!
Jag tolkade slutet så här...
OBS, SPOILER ALERT!
Scenen på baren mellan Andrew och Fletcher var filmens viktigaste. Vi fick då en helt annan förståelse för hur Fletcher arbetade. Hans mål var att hitta den nya "Bird" och det gjorde han på sitt lite säregna sätt. Han knäckte skiten ur sina elever för att sedan se vilka som hade driv nog att ändå kämpa på. När han sedan bjuder in Andrew till tävlingen med bandet trodde jag att han mest gjorde det för att han behövde en ny trummis. Men i inledningen av sista scenen förstår vi att det hela var en setup och ett försök att få ut hämnd för att Andrew tjallat. Jag ser Fletcher som en så manisk och psykotisk personlighet att det inte alls känns orimligt att han satt sig själv och det övriga bandet lite i klistret för att kunna få Andrew i det stora klistert. Fletcher skiter i hur Andrew skulle hantera denna situation, antingen är han av det rätta virket eller ej.
Filmens manusförfattare och tillika regissör Damien Chazelle gör det bra för vi har redan börjat tro att Andrew verkligen har tappat glöden. Han plockar ner sitt trumset och han vill åter knyta kontakt med Nicole. Han har helt enkelt lämnat den delen av sig. När han sedan lämnar scenen och går ut till sin far i kulisserna får vi den filmiska höjdpunkten med hela vändningen då han "reser sig på 9" som Rocky hade gjort. Sedan är hela sista låten, Caravan, suverän med musiken, maktkampen mellan Andrew och Fletcher samt då Fletcher inser och accepterar att Andrew "har det". Suveränt slut.
Läste att Miles Teller spelar trummor och tränade en massa mer inför filmen, samt att regissören lät honom trumma så länge att han började blöda i händerna och att en del av blodet vi ser är Tellers! Quelle Spectaculaire!
Jag ger Whiplash fyra starka drömmar av fem.
Betyg: 4+/5
En mörkblå film säger du. Intressant. Jag återkommer med mina färgtankar när jag sett filmen, den har ju snart vanlig premiär.
SvaraRaderaJa, det är intressant. Du får rapportera om du också ser det. Svensk premiär den 28/11 om jag inte misstar mig.
RaderaSer nu att premiären är framskjuten. Till 6 februari. Lång väntan. Bajs.
RaderaTrist, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Nej, inte bajset.
RaderaNär jag efter filmen sa att det var en medelfilm så menade jag att av de filmer jag sett på festivalen placerar den sig ungefär i mitten. Jag hade helt enkelt sett flera bra filmer som jag gillade mer. Men filmen som sådan är över medel :)
SvaraRaderaPersonligen gillade jag Miles Tellers prestation mer än J.K. Simmons. Den enkla anledningen är att Simmons har en karaktär som känns lättare att spela. Teller spelar ju faktiskt trummorna och plågas igenom många av scenerna och det känns äkta. Men Simmons kommer säkert få mer uppmärksamhet och en nominering känns mer trolig för honom.
Angående sista scenen så är det riktigt bra och jag kan mycket väl tänka mig att det blir ett par Oscarsnomineringar just p.g.a. det starka slutet. För utan det var filmen enligt mig inte i närheten av att vara lika minnesvärd.
Just twisten som du nämner kände jag aldrig riktigt starkt för. Jag förstod ganska tidigt vad Andrew ville få ut av sin "teknik" så restaurangscenen var mer en bekräftelse. Däremot blev jag lite kluven till att han sedan sätter dit Andrew på jazzfestivalen. Som du är inne på visar det nog mest på att Fletcher inte brydde sig om något annat än hämnd just då. Hade lite svårt att köpa det i den situationen, men samtidigt säger det en del om honom som person.
Whiplash kommer få pris på min prisutdelning efter att festivalen är slut (på måndag). Men inte för bästa film.
Även om jag inte är helt såld på filmen tror jag att jag kommer se om den innan Oscarsgalan. Det är värt att se om den bara för slutet faktiskt.
Ja, jag förstod att det var det du menade när vi pratade. Det blev slarvigt skrivet i min revy. Sorry. Tycker ändock att det var konstigt då jag håller denna som festivalens bästa (åtminstone vid den tidpunkten, sen dess har den fått en utmanare)
RaderaJag håller med dig helt om Telleer och Simmons. Tellers roll är inte lika "showig" men han gör den riktigt bra. Han är en bra en, den unge, ska hålla koll på honom.
Kommer också köra ett avslutsinlägg där mina priser delas ut men det blir först efter min Mexiko-resa.
Henke: Ingen fara, och jag kan fullt förstå om det lät konstigt att jag "bara" tyckte filmen var en medelfilm för mig under festivalen. Men så fångade den mig inte lika mycket som de flesta andra. Plus att jag såg flera bra filmer på festivalen som jag helt enkelt fastnade mer för. Om inte annat tyder det på att det var lyckade filmval.
RaderaFör mig avslutades filmfestivalen med starkare filmer än den inleddes med, generellt sett. Så totalt sett var det inte fy skam, men den var inte lika stark som vissa tidigare år. Det blev bara 12 filmer för mig denna gång... En per dag, men det känns ändå som lite för lite...
RaderaHåller förstås med om det mesta du skriver. För mig var detta festivalens höjdpunkt.
SvaraRaderaUndrar om Fletcher direkt när han såg Andrew på baren bestämde sig för att sätta dit honom?
Japp, en av höjdpunkterna.
RaderaJag tänkte på detta och jag tror att Fletcher bestämde sig direkt. Absolut. Men han är ju också en lärare och han gav Andrew en lektion och förklaring "på köpet".
Nja.
SvaraRaderaHelt ok film med två bra skådespelarinsatser,
J. K Simmons måste ju bli oscarnominerad iaf. Kanske tom vinner han.
Du blev inte tagen av den furiösa slutscenen? Träligt.
RaderaSlutscenen var bra, en av de bättre delarna av filmen.
RaderaBlev lite funderasam även din del av revyn där du skriver om din tolkning om den scenen. Fanns det mer än en tolkning att göra?
Det var kanske tokigt att ta med den kommentaren från mig men vi hade en intressant diskussion om filmens slut i gruppen efter vi sett filmen. Vi var en 4-5 stycken och frågan var om J K Simmons rollfigur Fletchers motiv till att ta med Andrew i jazzbandet och hur man skulle tolka "avklädningen" inför publik... Självklart hade jag uppfattat filmen helt korrekt... ! ;-)
Radera