lördag 29 november 2014

Stockholms Filmfestival 2014 - Sammanfattning





Stockholms Filmfestival 2014


Lite lätt försenat kommer här en sammanfattning från Stockholms Filmfestival 2014. I år hann jag med 12 filmer vilket jag tycker är helt ok med tanke på att jag arbetade fulltid och dessutom åkte på semesterresa direkt efter festivalens slut (vilket drog fokus ifrån filmer lite mot slutet). En film per dag festivalen pågick i medel får vara ok.

Jag ska här sammanfatta med en topp-12 lista. Den ligger nederst i detta inlägg. Innan vi kommer till den ska jag dela ut de så hett eftertraktade Fripp Awards.

Ok, låt oss börja med bästa skådespelarinsatser...



Bästa manliga skådespelare


De nominerade är idel engelskspråkiga. Jag uppskattade den nakne Edward Norton i Birdman, kombatanterna Miles Teller och J K Simmons i Whiplash, en galen Jake Gyllenhaal i Naightcrawler och en uppriven James McAvoy i The disappearance of Eleanor Rigby: Them. Tadam. Vinnaren är till slut given: hans maniska intensitet och magnifika övertygelse.

Vinnare: Jake Gyllenhaal





Bästa kvinnliga skådespelare


Här har jag lite spridning med två asiatiskor som är med och kämpar om priset. Självklart nomineras den rödhåriga från Eleanor Rigby, Emma Stone som imponerade stort i Birdman, den underfundige och så sorgsne Kinko Kikuchi som Kumiko, den komplexa Doona Bae i A girl at my door samt den majestätiska Rene Russo i Nightcrawler. Alla gjorde riktigt fina insatser. Vinnare överraskar ingen som läst mina revyer från årets fest.

Vinnare: Jessica Chastain





Trivia-priser


Bästa inledningsscen: The disappearance of Eleanor Rigby: Them - springnotan från restaurangen (var den inte lite udda med tanke på att Conor ägde en egen restaurang?)

Bästa avslutningsscen: Liveframträdandet i Whiplash.

Bästa dialog-scen: Middagsscenen mellan Jake Gyllenhaal och Rene Russo i Nightcrawler, tja, ni vet vilken jag menar...

Största besvikelse: Northern soul slår A hitman's solitude before the shot på fingrarna här.

Största positiva överraskningen: Whiplash, att en film om en jazztrummis kunde vara så spännande trodde jag aldrig.

Största ljuget: Northern soul, det slås stort på trumman (blink, blink) om att Steve Coogan är med i filmen och så är han bara med i två futtiga scener.

Mest surrealistiska film: Detta år innehöll flera surrealistiska filmer. En ny kategori blir därför mest surrealistiska film: Reality vinner detta i hård kamp med A hitman, Birdman och eftersläntraren Kumiko.

Obekvämaste stolarna: Park har mött sin överman inom denna föga ärofyllda utmärkelse. Numera är det Reflexen som är allra mest stygg mot våra blåslagna rompor.


Nog med trivia-utmärkelser. Ge oss topplistan! Ok. Här den är.



Topp-12 från Stockholms Filmfestival 2014


12. Northern soul

Förstod inte vad de sa och blev ändå ointresserad av vad de hade att säga ganska snart.



11. A hitman's solitude before the shot

Rolig idé som blev gammal efter en 10-15 minuter. Höll inte för en långfilm.



10. Kumiko, the treasure hunter

Svart komedi eller svart tragedi? Uppfattade den mest som en tragedi. Filmen hade varit bättre om den givit oss lite mer om Kumiko. Den var för snål på information.



9. Reality

Galenskaper. Tyvärr är den mer lik Wrong än Wrong cops i avseende "braighet".



8. A girl at my door

Långsam och komplex koreanare som överraskar med förankrade och naturliga skådespelarinsatser. Växer på en.



7. Dear white people

Va? Vad sa hon? Va sa han? Det lät som det var himla roligt...



6. Appropriate behaviour

En lesbisk hipster i Brooklyn. Kan också beskrivas som en blandning mellan Girls och Woody Allens filmer från NYC. Underbart helt enkelt.



5. Land ho!

Land i sikte.



4. Birdman or (The unexpected virtue of ignorance)

Antagligen ett osannolikt F*** You till Christian Bale. Några lysande skådespelarinsatser i en mycket underlig film. Vad är idén med filmen? Oklart!



3. Nightcrawler

Jake Gyllenhaals psykopat. Som om Donnie Darko fått växa upp och hamnat på glid, fast ännu mer creepy. Jakes bästa insats i karriären! Förstora bilden, klicka på den, kolla in hans ögon. Så såg han ut hela filmen! Creepy!



2. Whiplash

Smygande intensivt drama med ett extatiskt slut.



1. The disappearance of Eleanor Rigby: Them

Jag ville inte lämna världen filmen visade upp Detta var den bästa filmen jag såg på årets filmfest. Jessica Chastain, vilken kvinna, vilken karriär.






Tja, vad tror ni, kan en två-tre av dessa filmer slå sig in på årets Topp-10 ? Lite svagare utdelning än normalt... Vi får se när det närmar sig att sammanfatta året någon gång i vår. Vi ses på festen i höst igen. Ha de!


9 kommentarer:

  1. Bästa man: Håller med, ingen tvekan här inte.

    Bästa kvinna: Förstår ditt resonemang, men jag valde kanadensiskan Anne Dorval från Mommy.

    Bästa inledningsscen: Hmm, om jag minns det rätt var detta i början av deras förhållande och då hade nog Conor inte sin restaurang än. Men jag kan ha fel.

    Bästa avslutningsscen: Håller med, Whiplash.

    Lite om topplistan:

    Reality - Tyckte den var bättre än väntat, men så hade jag inte sett någon av regissörens tidigare filmer.

    Birdman - Och jag som fick uppfattningen att du var besviken på filmen? Har den växt på dig? Eller var det ett så svagt festivalår för dig? Och du får gärna utveckla det där med Bale-kommentaren för en som inte sett filmen.

    Nightcrawler - Samma som ovan, trodde inte den gick hem, ändå så högt. Men tyder på att filmerna bakom den inte var så jättebra.

    Whiplash och Them - Kul att två filmer verkligen fångade dig. Jag hade några andra jag gillade.

    På det stora hela blev jag klart nöjd med årets festival, trots att det på förhand såg svagare ut än vanligt. Avsaknaden av filmer jag verkligen såg fram emot (förutom Nightcrawler) var den stora anledningen. Men alltid kul när filmer man inte riktigt räknat med dyker upp och visar sig vara klart bra.

    Min sammanfattning hittas här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar och bockar för maffig kommentar. Ok, låt oss se...

      Qvinna: Såg inte Mommy... Men hade nog haft Jessica Chastain som etta ändå. Betänk att vi såg Interstellar mitt under festivalen också!

      Birdman: Keaton spelar en före detta serietidningshjälteskådis (a la Bale). Han hade nobbat en fjärde film efter en hysteriskt framgångsrik trilogi (blink blink Bale), hans imaginära alter ego = Birdman pratade hela filmen exakt som Bale pratar i Batman-trilogin, dvs med en onaturlig djup och jobbig röst... Keatons karaktär är inte speciellt trevlig som person (blink blink Bale) Med mera! Jodå den har växt på mig. Fördelen med att ofrivilligt vänta med sammanfattningen är att man ges tid att få reda på vilka filmer som växer...

      Nighcrawler gillade jag hela tiden, och med så bra skådespeleri är det svårt att inte gilla, men ser den inte som ett mästerverk.

      Radera
    2. Inledningsscen: jovisst var det från tidigt i deras förhållande. Jag tror till och med att det kan ha varit första dejten. Ok, han kanske inte drev en egen restaurang än, men hans pappa gjorde det. Conor kom ju från en restaurang-familj. Lite konstigt att han då skulle göra så mot en annan i "gillet", men jag antar att på en dejt med en het rödhårig gör "man" vad som helst. Han fick ju mycket riktigt ligga senare också! Rätt val av Conor således!:-)

      Radera
    3. Qvinna: Du hade ändå valt Jessica ;) Och sant, Interstellar får man absolut inte glömma. Hennes prestation där har växt med varje titt. Första gången tyckte jag ju det tog en del fokus från storyn när hon dök upp, men nu känns det helt naturligt och självklart (även om jag fortfarande inte tycker hon är direkt lik flickan).

      Birdman: Ok, tack för informationen. Men, jag tror du kan ha fått det hela om bakfoten. Eller så är din anti-Bale period extra stark ;) Keaton spelade ju själv Batman innan Bale och pratade med den där rösten och allt. Det var det första jag tänkte på när jag såg trailern med Keaton som Birdman = Batman. Fast jag har inte sett filmen så jag kanske är ute och cyklar...

      Inledningsscenen: Sant, pappan hade restaurangen, men som "ung och dum" gjorde han så, inget konstigt med det. Och sen fick han ju smaka på samma mynt i sin restaurang. Verkar vara populärt på första dejten i USA ;)

      Radera
    4. Aha, fick han smaka på samma mynt? Det var inte med i Them. Men jag förstår hur manusförfattaren tänkte där... :)

      Radera
    5. Just det, vi såg inte samma film(er) ;) Jo, han får ju erfara samma sak i Him, vilket jag tyckte var en bra scen då han liksom tänkte tillbaka till svunna tider.

      Radera
    6. När jag får chansen att se Him och Her ska det bli intressant att se vilka delar de valde att klippa bort...

      Radera
  2. Av de jag har sett på din lista så står ju Whiplash ut för mig, åtminstone ett huvud högre än de andra filmerna. Fast Nightcrawler var riktigt bra också.

    Aaaaj, Reflexen. Skönt för Park att inte alltid behöva vinna denna kategori.

    Kul festival, och tack för sällskapet! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, du föredrog Whiplash, Fiffi Nightcrawler och jag Eleanor Rigby. Var och en kämpar för sin favorit i goda vänner lag...

      Reflexen eller Relaxen som jag fick för mig att den hette, fast då borde den ju hetat Anti-Relaxen om något... :-)

      Radera