Ojojoj, här finns det mycket att prata om. The disappearance of Eleanor Rigby: Them är skriven och regisserad av Ned Benson. Honom måste jag hålla koll på i framtiden. Han har sjösatt ett ofantligt, OFANTLIGT, spännande projekt. Egentligen är det två filmer, med ändelserna :Him och :Her. De har en löptid på 90 respektive 100 minuter. Man ska se historien ur hans perspektiv först och sedan ser man samma historia ur hennes perspektiv och då faller bitarna på plats, så att säga. Dessa filmer turnerade Benson med under förra året, som "work in progress". Filmfolk gillade vad de såg, var det kanske Weinsteins?, och man beslutade att klippa ihop filmerna till en helhet -> :Them. Den nya filmen är drygt 120 minuter.Jag älskade The disappearance of Eleanor Rigby: Them. Den var helt otroligt bra och den konkurrerar med Whiplash om bästa film på årets festival. Hur det går i den kampen får ni se i sammanfattningsinlägget från festivalen då båda filmerna har sjunkit in lite mer. Det enda jag är lite ledsen över är att jag misstänker att det hade varit ännu häftigare att sett filmerna som det var tänkt ursprungligen, dvs Him och Her. Jag tycker att det är otroligt svagt av Filmfestivalen att de inte fixade hem originalfilmerna utan istället bara visade den ihopklippta versionen som ändå säkert kommer göras mer tillgänglig än de två. Många på festivalen hade säkert älskat att få se detta häftiga experiment i sin fulla prakt.
Handlingen är enkel och inte själva essensen i filmupplevelsen. Jag ska inte spoila här. Filmens kärna är de två karaktärerna och skådespelarna som får dem att leva upp. Mannen spelas av James McAvoy och han är habil. Jag har aldrig varit överförtjust i honom men har gör inte bort sig. Däremot har vi creme de la creme of female actors i den kvinnliga huvudrollen. Jessica Chastain. JESSICA CHASTAIN. Hon är min absoluta favorit nu. Vilken människa, kvinna, skådespelerska!
För en sådär sju år sedan såg jag Juno på filmfesten och tyckte att Ellen Page var frejdig. Den "förälskelsen" gick över på några veckor. För fem år sedan på festen såg jag An education och då tyckte jag att Carey Mulligan var bäst. Den "förälskelsen" har utvecklats till att bli en varm kärlek till en av de bästa unga kvinnliga skådisarna vi har idag. Jessica har jag sett och gillat i flera stora filmer de senaste tre åren; Take shelter, The tree of life, Zero dark thirty, Lawless och nu senast Interstellar. Hon är alltid bra. Men det är som Eleanor Rigby som hon tar det stora språnget. Japp, min nya "förälskelse". Underbar är hon och underbart är känslan jag fått.
Chastain är alltså super-duper i denna rulle. Den handlar om ett förhållande som bryts isär så det är hela paletten av känslor som får spelas upp, både sådana som kommer ut och än mer de som hålls kvar därinne. Hon är sååå bra! Hon är sååå otroligt snygg också. När hon har den korthåriga frisyren undrar jag om hon är den vackraste kvinnan jag sett på film... Någonsin.
Filmen har givetvis riktigt bra biroller också. Herr och fru Rigby sticker här ut. Isabelle Huppert spelar den ständigt vinpimplade franska modern Mary Rigby och the maestro William Hurt spelar Julian Rigby. Hurt's pappa Rigby spelar en åldrande akademiker och han gör det så bra. Han står och går som en man från den akademiska världen. Se själva! Viola Davis, Bill Hader och nykomlingen Jess Weixler gör också bra roller.
The disappearance of Eleanor Rigby: Them är en American Independent av yppersta klass. Det är egentligen precis denna typ av film som jag söker efter på Filmfestivalen. Det är de där guldkornen som finns någonstans i Fiffis formel. Man söker med ljus och lykta i höstmörkret och till slut finner man. Detta var den nästa sista filmen på festivalen för mig i år.
Jag ger The disappearance of Eleanor Rigby: Them ett avvaktande betyg. Jag måste se de två tidigare versionerna av historien först. Antagligen är de bättre som upplevelse. Som enskild film kan dock denna var bäst. Jag tror också att Them ligger mycket närmare Her än Him...
Nu får det bli en stark fyra. Men jag förbehåller mig rätten att jacka upp betyget vid senare tillfälle!
Betyg: 4+/5
Wow, oj. Det var inte riktigt så jag upplevde filmen eller Jessica Chastain. Tycker hon är en duktig skådespelerska, men utseendemässigt är hon ingen direkt favorit. Fast jag vet att du är lite svag för redheads, inte sant? Har för mig att du även tycker Julianne Moore är väldigt vacker. Hon har dock något jag också gillar (plus att hon är en mycket duktig skådespelerska). Men men, olika smak är inte något dåligt :) Tror definitivt filmen blev bättre för dig pga att du gillar Chastain så pass mycket.
SvaraRaderaJag såg ju de två filmerna uppdelade, Him och Her. Tyckte nog första delen var lite bättre än den andra. Är nyfiken på Them och kommer säkerligen se den. Fast vet inte hur jag kommer ta mig an den nu när jag vet ungefär vad som väntar.
Mina tankar kring Him & Her.
Jag köpte historien och karaktärerna fullt ut. Har alltid tyckt att Chastain har ett intressant utseende och i denna film blommade hon ut fullständigt.Rödhåiga är härliga, mörkhåriga likaså. Och blonda också. Det mesta sitter dock i ögonen och blicken. Det är nog skit samma vilken hårdfärg hon har om man möts av en korkad blick...
RaderaJag tror som sagt tidigare att Them till stor del överlappar Her och som stand alone borde den kunna vara starkare än Him eller Her, men jag är fortfarande mycket sugen på att se dem som det var tänkt, dvs i två uppdelade filmer.
När jag väl kommer ha sett dem måste jag kanske uppdatera min 2013-lista! Him och Her är 2013-filmer enligt imdb, medan Them är en 2014-film! Galet.
Jag gillar Julianne Moore, hon är helt ok, men du tänkte kanske på Rachel Weisz? Henne har jag varit lite hypad på ett tag... :-)
Sant, smaken sitter inte i hårfärgen ;)
RaderaExakt, Him och Her från 2013, Them från 2014. Lite knepigt det där.
Aha, ok. Då var det kanske någon annan som nämnde Julianne Moore. Men Rachel Weisz vet jag har nämnts. I won't argue there...
Hi5 på den! :-)
Radera