Remake (2014)

Remake var den tredje svenska filmen jag såg på bio på kort tid. Den visades som "förhandsvisning" (den har inte fått distribution än så vad den förhandsvisades inför vet jag inte) på Cinemateket Victoria och när en filmspanare skickar ut förfrågan om någon vill hänga med, ja då är det bara att upp och hoppa. När det dessutom var påskledighet var det en perfekt tajming. Det var Joel, Fiffi med vännina och jag som begav oss till Victoria på annandagen. I vimlet skymtade vi Jimmy också som var där med en bekant.

Första scenen av filmen är filmad på ett jobbigt sätt. Kameran är 2 cm från ansiktet av en sovande man och kameran är på sne och skakig. Kort därefter inser jag att hela filmen är filmad med huvudpersonens digitala systemkamera. Det är precis som i filmen Cloverfield, att filmen är det som karaktären filmar med sin kamera. Ok, det kan vara ett roligt grepp tänker jag och hänger på med visst intresse.

Lisa och Martin är sambosar på väg till New York för en semester. Lisa har några år tidigare spenderat en tid i New York men för Martin verkar det vara första gången han besöker staden. Lisa är sugen på att återuppleva festglada dagar i hennes kära återseende av staden medan Martin vill göra turistiga aktiviteter. Om kvällarna blir han trött och vill gå hem till den hyrda lägenheten istället för partajja som en galning. Allt eftersom börjar förhållandet knaka i fogarna.

Filmen är intressant i inledningen, inte minst på grund av dess struktur med den ständigt filmande Lisa. Vi ser det hon ser. Ibland lånas kameran mer eller mindre motvilligt ut till Martin eller Lucas och vi får då se Lisa som karaktär också. Samtidigt som Martin sitter hemma i lägenheten träffar Lisa en lokal stand up comedy snubbe vid namn Lucas.

En bit in i filmen börjar jag tycka att den är lite tråkig och mina tankar glider iväg, men då mind fuckas vi åskådare lite grann och hela historien får en annan tyngd och jag tunar in igen. Resten av filmen är en resa genom galenskap, ett ruttnande förhållande och en förlorad möjlighet. Lisa får lära sig den hårda vägen att de val man ångrar mest är de då man inte vågade säga ja.

I perspektiv mot de andra två filmer vi nyligen sett med Filmspanarna; Tommy och The quiet roar var detta ett gigantiskt steg framåt. Det är en liten svensk independentfilm med fina skådespelarprestationer och en intressant story. För ovanlighets skull hade jag inte problem med skådisarna eller deras skådespeleri. Denna gång var det dramats karaktärer som var absurda. Lisa och Martin bevisar med stor tydlighet att det är bättre att vara ensam än i ett dåligt förhållande. Lucas var den enda friska personen i denna film.

Jag ger Remake tre frierier av fem möjliga.

Betyg: 3/5 

Fiffi bloggar också om filmen idag som del av hennes svenska film-tema.