fredag 20 december 2013

Dumbo (1941)



I think I can. I think I can. I think I can. I... Think... I... Can... I. 
Thought I could. I thought I could. I thought I could. Woo-hoo!


Den tredje gemensamma filmen från 40-talet innebar också en hel drös med gästbloggare vilket är mycket trevligt. Filmen som lockade så många skribenter var den gamla klassiska Disney-filmen Dumbo. Den är kort men naggande god, bara lite drygt en timme. Observera att man intygar på filmplanschen att detta är en "full length FEATURE production".

I Dumbo får vi följa en cirkus på turné genom Florida. En av elefanthonorna får besök av storken och lilla Dumbo med de stora öronen har anlänt till henne. Resten av historien är Fula ankungen-sagan med elefanter istället för ankor. Dumbo får spott och spe på grund av sina stora öron och den medföljande klumpigheten. Intressant nog är de de andra elefanthonorna som är elakast. Så hade man nog inte gjort det om filmen gjorts idag. Dumbos mamma Mrs. Jumbo blir arg när hennes lille son görs narr av och hon kastas i finkan.


Till Dumbos räddning kommer cirkusmusen Timothy Q Mouse. Han får iklä sig rollen som den i Disney-filmer obligatoriska lilla hjälten som vägleder oss åskådare (barn som vuxna) i vad som är rätt och fel. För trots att Dumbo har stora öron är det faktiskt inget fel med honom!!! Väl?


Jag hade ganska högt ställda förväntningar inför denna film. Jag har nog inte sett den som liten men jag hade hört att det ska finnas en knarkarscen med i filmen. I en barnfilm! Från Disney? Det måste ses tänkte jag. Nu var väl den där psykedeliska knarkarscenen lite lätt överreklamerad. Dumbo och Tim dricker vin och blir på lyran. På fyllan ser Dumbo en sekvens härliga hallucinationer med en radda rosa elefanter som höjdpunkt. Scenen är trots allt himla kul och den är filmens höjdpunkt. Det lilla som sker efter denna sena scen är också bra, då Dumbo får sin revansch, friar sin mamma, skriver dyrt kontrakt och får egen vagn.


Innan den härliga avslutningen tycker jag att filmen är lite för menlös. Den tar inte ut svängarna så mycket. Det sorgliga kunde vara sorgligare, det elaka kunde varit elakare och det gulliga kunde varit... nej, det gulliga kunde nog inte varit gulligare. Scenen med Dumbo utanför fängelsevagnen och när Mrs. Jumbo hänger ut sin snabel och de snabelkramas - aaaawwwww. Snyft.


Detta var en kul liten detalj. Passar bra till barn i alla åldrar, men den gav kanske inte så jättemycket till det lite äldre barnet (jag alltså!).

Jag ger Dumbo två rosa elefanter av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Såg Movies-Noir några rosa elefanter? Är Sofia en rosa elefant? Kan Jojjenito flyga som en rosa elefant? Skriver Fiffi om rosa elefanter idag? Nej, men imorgon.



10 kommentarer:

  1. Trots att det är många timmar kvar av dygnet utnämner jag redan nu snabelkramas till dagens bästa ord! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med rätta! Det är ett gammalt ärofyllt ord - snabelkramas! ;-)

      Verkar som att du får äran att sitta på utslagsrösten... Fast visst är den charmig och go, men hur betygsätta den? En stark tvåa på min skala kändes rättsamt.

      Radera
    2. Jag tyckte det var en oerhört lätt film att betygssätta. Du får se imorgon :)

      Radera
    3. Intressant. Nu är det ju efter imorgon så jag vet vad du satte för betyg, men när jag läste din kommentar här trodde jag på en etta eller femma, och en etta lät orimligt...

      Radera
  2. Aj, vad synd. Visst är Dumbo rätt simpel (och inte minst övertydlig i sina moralpredikningar), men för mig funkar det absolut. Men du har helt rätt i att mer gullighet nog inte hade varit möjligt.

    "Mrs. Jumbo blir arg när hennes lille son narras" -- antar att du menar att hon blir arg när andra gör narr av honom? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, en språkfascist! Uppdaterar genast med slokande öron...

      Radera
  3. Tyvärr så håller jag med dig Henke. Lite jaha och ganska tråkig men fin.

    SvaraRadera
  4. Märkligt. Jag var ganska säker på att du skulle gilla den mycket. Innan jag såg filmen var jag ganska säker på att jag inte skulle gilla den speciellt mycket. Visst, jag skulle nog tycka att den var helt ok, men inte mer.

    Nej, det gulliga kunde inte ha varit mer gulligt. :) Den där mössan han har är nästan pricken över gullighets-i:t.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kanske för en stund bytte kroppar? Konstigare saker har väl hänt! :-D

      Som sagt, det hade varit kul att se den med ett entusiastiskt litet barn. Moderna animerade filmer har ju ofta något både för barnen och de vuxna. Där är Pixar mästerliga.

      Radera