måndag 28 oktober 2013

Gravity (2013)



Matt Kowalski: Half of North America just lost their Facebook.

På väg hem från visningen kände jag att jag var tvungen att twittra ut något i världsrymden: "Gravity. Ren. Minimalistisk. Tryckande. Fantastisk."

Gravity? Sandra Bullock och George Clooney i en otroligt spännande och fantastisk snygg action-drama-thriller om några astronauter som försöker överleva efter att deras rymdfärja skadats av rymdskrot.

Alfonso Cuarón har gjort den första film som är bättre i 3D än i 2D. Bara det är ju spektakulärt. Det är en också en film som verkligen tjänar på att ses på stor duk i 3D. Till alla som funderar på att gå och se den. Gör det! Filmen är så djäkla bra att Jojjenito ville gå in och se om den direkt och banne mig om jag inte ville haka på.


Ren. Filmen handlar bara om olyckan och vad som händer då de överlevande försöker rädda sig till den internationella rymdstationen. Inga konstiga och överdrivna utsvävningar. Inga aliens eller monster som kommer och förstör i slutet. Bara en ofantlig kamp för att överleva i den mest ogästvänliga miljön man kan tänka sig.

Minimalistisk. Få skådespelare - bra. Inga återblickar där man får se astronauterna ta farväl till sina familjer - tack för det. Inga hopp mellan rymden och mission control i Houston - tack för det också. Inte mycket dialog, även om Clooney babblar på en hel del i inledningen. Han är charmig, det går inte att förneka.


Tryckande. Spänningen är olidlig och så pressande att min granne till vänster Fiffi glömde andas lite då och då. Stackars Fiffi hon hade en tuff tid under de mest spännande stunderna. I en scen i slutet hjälpte hon till med hela kroppen, rev och slet. Filmen gjorde sådant med oss, man blir helt indragen i sceneriet. Och jag kanske gäspade någon gång men jag satt på helspänn med full koncentration under hela filmen. Filmen var tryckande på fler sätt. Men 3D fick vi inte bara en känsla för hur långt bort saker var från varandra utanför rymdfarkosterna, vi fick också känna på hur trång och klaustrofobiskt det kan vara inne i desamma. Kameran åker otroligt nog till och med in och ut ur hjälmen, vi ser saker ur astronauternas perspektiv ibland. Mycket bra.


Fantastisk. Jag kan inte annat än kapitulera helt och hållet inför filmen. Bra skådisar men det är inte det som gör det. Bra dialog och karaktärer, men det är inte det heller. Utan det är handlingen och hur de gjort filmen som är det. Att de fått till miljön, rymden, stationerna, vyerna. Makalöst. Jag har tänkt på den nästan oavbrutet sedan vi såg den i fredags och den har snarare växt än bleknat i mitt huvud. Det finns så många underbara scener i filmen men några sticker ut. Tåren som flyger rakt in i 3D kameran, på vägen mot oss ser vi personen som gjorde tåren genom den sfäriska vätskedroppen upp och ner. Magiskt. En annan är med Bullocks Dr. Stone liggandes i fosterställning i tyngdlösheten efter att hon återfått sitt liv, fötts på nytt. Eller brinnande objekt som flyger in i jordens atmosfär. Briljant.


Jag slår ut med armarna och faller utan ånger ner mot jorden och ger Gravity fem "släppa taget" av fem möjliga.

Betyg: 5/5

Jojjenito och Fiffi var med och såg filmen. Johan och Erik från Har du inte sett den? var också med men har inte släppt sitt podavsnitt än, länk kommer när den finns. Och nu finns länken till det avsnitt där de snackar om Gravity...



17 kommentarer:

  1. Sparar mig på den här texten, twitterhajpen tvingar mig ju iväg på biografen ovanligt tidigt den här gången ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter bra, gå och se filmen först. Välj största möjliga duk och i 3D! Mycket nöje.

      Radera
  2. Fin text. Det känns som den är skriven i samma tempo som filmen. Sakta. Sparsmakad. Eftertänksam.

    Och bilden här ovan på Sandra i fosterställning med dom där slangarna som ser ut som navelsträngar. Helt galet vilken film! Ser fram emot en omtitt i ett biorum nära dig. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, den blev till i ett färdigjäst tempo. Filmen kan nog ses många gånger om och då kan man leta efter små detaljer som den du såg där. Slangar som navelsträngen. Snyggt.

      Radera
  3. Slangarna som navelsträngen såg jag på bion och för mig var det filmens vackraste ögonblick. Just att man dröjer innan klipp till nästa scen också.

    Bra skrivet. Så rätt, i allt. Som t ex det faktum att filmen enbart bara endast fokuserar på en miljö och dessa två skådisar. Man hör Ed Harris röst men det är allt. Annars är det bara rymden. Just därför blir slutet så kraftfullt också.

    Jag undrar om inte filmbolaget velat ha med lite scener från kontrollrum, från släktingar på jorden, flashbackscener och allt möjligt. Så rätt att Alfonso inte vek ner sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jojje och god tur ikväll. Jag är lite avis på er ändå. Om du vill göra ett "hat trick" är det bara att höra av dig.

      Kan tänka mig att Alfonso sålde in idén med den slimmade rena filmen från början. Krävs bara att han var lite förekommande och att han la upp pitchen på rätt sätt...

      Radera
  4. Jag tänkte också på navelsträngen redan på bion. Hon låg ju där så länge i den där rundeln, lite ihoptryckt som ett foster och med slangen placerad som om den gick rätt in i hennes mage. Otroligt fin scen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg inte slangen! Jag kanske sov då?? LOL, nejdå...

      Otroligt fin i vilket fall.

      Radera
  5. Allow me, känner att jag måste få det ur systemet;

    Filmtekniskt är ju detta magiskt bra, miljöerna, kamerarörelserna, 3D - effekterna (wow!!!).

    Men det räcker liksom inte. Det här är en söndagsmatiné med monsterbudget.

    Tanken är ju så bra, minimalism, inte massa klipp från kontrollen i Houston osv som du skriver och som alla Hollywoodfilmer garanterat förväntas ha. Kanon.

    Men ändå, det är en Hollywoodproduktion, klämkäck dialog mellan två individer med 2% syrenivå kvar är ju bara larvigt och varför, varför???? måste Sandra Bullock ha förlorat en fyraårig dotter - det är ju så enkelt och billigt och såååå Hollywood.

    Var det nån som trodde Sandra Bullock inte skulle klara sig? Nej, just det.

    Tänk om de hade vågat ta steget fullt ut och gjort något genuint bra i stället för 90 minuter engångsunderhållning med den budgeten, de verkar ju ha velat gjort något annorlunda men inte lyckats hela vägen.

    Anar vi en paradox, man måste ligga nära mainstream för att få ordentlig budget? Vill man göra något genuint får man nöja sig med mindre budget?

    Till sist; minimalismen i filmen fick mig omedelbart att tänka på en verklig favoritfilm; Robert Bressons 'En dödsdömd har rymt' från 1956. Har du inte sett den, gör det!

    Tänk vad Bresson hade kunnat gjort med Cuarons budget!

    Gravity får i min bok 3 rymdkapslar av 5 möjliga för att man i alla försökte och för grym teknik.







    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen till bloggen Sir Per!

      Kul att ni gick på filmen på bio och jättekul att du kommenterar på bloggen.

      Synd att du inte fann filmen lika bra som jag, men sådan är smaken - delad.

      Jag förstår det som att du kände dig manipulerad av den Hollywoodska "snyfthistorien" med Dr Ryan's bakgrund? Personligen stördes jag inte alls av det. Alla människor har en historik och många, väldigt många, har bagage med sig genom livets irrfärder. Jag ser hennes historia med att förlorat ett barn som en representation av en generisk "livskris med efterföljande depression". Blir filmen sämre av att en av huvudkaraktärerna har en historia som är smärtsam? nej inte alls. Filmens tema, i och för sig högtravande, är ju återfödsel och då passade hennes historik in bra.

      Minimalismen... nej du har uppfattat mig helt fel. Jag menar inte minimalism som att inget får hända i hela filmen. Låt mig förklara mig. Om du tar ett antal sci-fi-filmer nu för tiden finner du allt för ofta obegripliga upplösningar på historierna, det är aliens, spöken, springor till andra dimensioner, tidsresor eller annat galenskap. Bara för att det är sci-fi verkar manusförfattarna tro att de kan hitta på ologiska saker och komma undan med det när deras idéer eller budget börjar tryta. I det perspektivet är denna film minimalistisk, dvs det handlar bara om viljan att överleva efter katastrofen. Vill Dr Ryan överleva? Det är där hennes "snyftiga" back story passar in.

      Jag förväntade mig inte och efterfrågade aldrig något annat än en bra action-thriller från denna film och den är genuint bra som det den är.

      Jag har dock inte sett Bresson-film du nämner. Är det en actionfilm i rymden den också?

      Radera
    2. Delad sa Bull

      Hur man skapar spänning med små medel och utan trams ;-) ----->

      http://www.imdb.com/title/tt0049902/

      Säg till om du vill låna en kopia

      Radera
    3. Är det en action i rymden så lånar jag den med en gång!

      Radera
  6. Såg filmen för några dagar sedan och har behövt vänta med mitt omdöme lite. Låta den smälta lite. Det var en fascinerande film rent tekniskt. Hur spelade de in alla scener i tyngdlöshet?
    Otroligt vackra scener dessutom. Jag har aldrig varit något större fan av Bullock, men här var hon väldigt bra. Handlingen var ju ganska linjär och endimensionell - från den ena krisen till den andra.
    Men det funkade bra. Inte en fullpoängare, men definitivt en film jag kan tänka mig att se om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att jag inte är skyldig till att ha givit dig allt för höga förväntningar inför titten. Det är alltid risken när man sett något bra och börjar prata om dem. Kan ha skett lite här och där med denna film...

      Radera
    2. Ingen fara. Den fick högsta betyg även hos andra recensenter, t ex Moviezine

      Radera
  7. F A N T A S T I S K

    Helt klart årets film så här långt. Jag var helt matt både under och efter filmen.

    Och som du nämner Henrik, äntligen en film som levererar i 3D.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-D

      Jag visste väl att jag kunde lita på dig, Halo!

      Radera