tisdag 3 september 2013

Star Trek Into Darkness (2013)



Spock: The needs of the many outweigh the needs of the one.

Det är alltid en speciellt förväntansfull känsla som infinner sig när man sätter sig ner för att titta på en ny sf-film. Nu hade turen kommit till Star Trek into darkness. Det är den andra filmen i den omstartade filmserien signerad Hollywoods pojke med guldbyxor J. J. Abrams.

Vi pratar om alla möjliga saker när vi i Filmspanarna träffas, men ett av de vanligaste ämnena är sf-film. Och allt som oftast kommer då Star Trek på tals. Jag har sett några av de gamla filmerna men jag har inte sett ett enda avsnitt från någon av tv-serierna. Däremot har jag som ni vet sett Firefly. Det är en serie och film (Serenity) som jag kan prata om. Och det ska jag göra nu också. Prata om det jag kan. Närmare specifikt filmen Serenity. För precis som med de nya Star Trek-filmerna hade filmen Serenity en stor utmaning. Hur gör man långfilm på en älskad tv-serie som funkar för både de som aldrig sett tv-serien men också på de som redan är helt inne i den världen? Det är en magnifik utmaning, en utmaning som jag personligen tycker att Joss lyckades förträffligt med i Serenity. När jag visar filmen för kompisar som aldrig sett tv-serien (efter att de avböjt att se tv-serien först) frågar jag alltid hur de upplevde filmen. Fattade de relationerna? Fångade de referenser och förstod de vidden av vissa smärtsamma händelser? Och oftast svarar de ja.

Hur är det då med Star Trek into darkness? Funkade den på mig som INTE är ett invigt Star Trek-fan? Nej, tyvärr inte fullt ut. Filmen är snyggt gjord och med eller utan lense flares är miljöerna häftiga. Framtidens London och San Francisco är riktigt fantasieggande.

Nej, det är karaktärer och handling som inte riktigt uppfyller högt ställda krav. Detta är en film som saknar det som Adam och Sam pratar om - stakes. Filmens huvudperson Kirk borde utvecklats något under en hel film, men han har inte lärt sig något alls. Han är exakt samma person som när filmen startade. Dödstrist. Dessutom är Chris Pine en av filmen svagaste skådespelare vilket inte direkt hjälper.

Från vänster; en stor man, en gigant och en pojkvasker
Filmens bästa karaktär är givetvis skurken, spelad av den talangfulle Benedict Cumberbatch. I några scener med honom bränner det till ordentligt, tex när han skjuter ner en massa skurkar med stora pistoler eller när han slåss i en korridor så att luggen faller ner i ansiktet. Men tyvärr får vi spendera allt för lite kvalitetstid med honom. Han blir nästan inte mer än en eftertanke under stora delar av filmen. Jag upplever som jämförelse att vi får lära känna Loke från The Avengers mer. Nej, om man gillar Cumberbatch ska man istället kolla in honom i de lysande tv-filmerna Sherlock.

Det som är bra med sf-filmer saknas i denna Star Trek-film, vilket är ännu mer synd med tanke på den gamla tv-seriens rykte om att just sätta science fiction tropes som filosofi och tankenötter i första rummet. Här finns inga konsekvenser. Karaktärer kan till och med dö utan att det har någon betydelse, en av de största manusfällor en författare kan gå i. Handlingen är som Johan sa näringslös.

Även om jag skulle önska att filmen vore bättre kan jag inte styra mina egna känslor efter titten. Filmen känns bortkastad. Antingen skulle den varit mörkare, som både titel och reklam antytt, eller så skulle den varit lättare, roligare och framför allt smartare. Nu blev det mest en blänkande yta, men taffligt innehåll. Jag går inte ens in på handlingen. Vilken var tunnare och med fler plotthål än i Prometheus till och med!

Samtidigt kan filmen säkert roa de som redan älskar Star Trek, och som redan innan de gick in i salongen bestämt att de skulle älska filmen. Det har jag inget emot.

Gediget hantverk och en riktigt mustig skurk gör att jag ger filmen godkänt och Star Trek info darkness får två utomjordingar som pratar engelska av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Filmens bidrag till den filosofiska debatten?

15 kommentarer:

  1. Sorry Henke, denna gång har du FEL i ditt betyg.

    Det är för högt.

    SvaraRadera
  2. Jag blev underhållen vare sig mer eller mindre - lite bättre än första filmen. Gillar rebooten bättre än originalet men är inte ngt stort fan av franschaisen. Tror jag gav den en sexa eller sjua.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underhållen för stunden kanske, men risig handling, ologiken och svaga karaktärer/skådespelare vittrar sönder filmupplevelsen i efterbehandlingen...

      Radera
  3. Tja, här skiljs våra vägar åt (konstigt, jag vill minnas att de gjorde det i en annan film alldeles nyss ;). Första gången jag såg Serenity fattade jag ungefär lika mycket som jag skulle ha fattat av Into Darkness om jag varit obekant med Star Trek.

    Nu var jag ju inte det och såg den som höjdpunkten på ett rejält maraton och då blir det förstås lite annorlunda. Kanske var det bara för att jag tyckte första rebooten var så pass svag som den här blev så mycket bättre? Och du om någon borde väl kunna uppskatta det här med besättningen som en pseudo-familj. Eller blir den för stor i Star Trek jmf med Firefly?

    http://bilderord.wordpress.com/2013/06/15/star-trek-into-darkness-2013/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det Oblivion du tänker på nu igen? LOL.

      Men du, bara för att det är en ensemble-cast betyder inte per automatik att man lyckas med att skapa en pseudo-familj. Vilket också bevisas i denna film, into darkness...

      Och för stor familj? Skulle det vara de sex-sju stycken i besättningen som har namngivna roller? Eller vilka menar du, räknar du med statister utan repliker också?

      Radera
    2. Vilka som utgör familjen blir förstås inte lika tydligt i ST som i Firefly (Enterprise ska ju kuna svälja typ 400 pers). Men särskilt i filmerna med Kirk och de andra försöker man i alla fall lyfta fram perspektivet av att besättningen blir som en familj, ingen av de tre huvudmännen har ju en fast sådan på annat håll.

      Radera
  4. Lustigt med Firefly/Serenity jag har sett långfilmen men inte tv-serien. Hade inga problem att hänga med men jag kanske missade en och annan detalj som eventuellt höjer upplevelsen. Rebbot Startrek är bättre än Serenity men Serenity är bättre än övriga ST enl. mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha. Där tappade du mig. Den ena har lense flares, den andra har mer humor, mer allvarlighet, bättre action, bättre målade karaktärer och folk som dör förblir döda (de blir sörjda istället)... :)

      Radera
    2. Kan hålla med om att Kirks "död" var heeelt onödig. Star trek 2 tappade mot slutet det ska erkännas.

      Radera
    3. Ok. Men inte bara slutet.

      SPOILER.

      Den saknade konsekvenser filmen igenom. Ta tex Klingons. Först får inte Enterprise åka närmare än just utanför Klingons space gräns. Men sedan landar människor (Khan + Kirk+2) på planeten, samt skjuter ner ett antal Klingon-skepp och massakrerar ett antal Klingon-krigare. Konsekvens? Nada.

      Och det finns fler ologiska/onödiga lösningar i denna film. Massor. Men den har lense flares i alla fall! :-D

      Radera
  5. Nja, tycker du mest nitpickar här Henke. Det här är ren och skär Star Trek-underhållning. Jaaaaag gilllaaaar det. Åååhååå, det ääär så bra när man upprepar händelserna i The Wrath of Khan fast med en twist. Tror du har fel inställning här helt enkelt.

    https://jojjenito.wordpress.com/2013/05/11/star-trek-into-darkness/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så när det blir fånigt och ologiskt så kan man kalla kritikerna "nitpicking"?? LOL. Ok, jag får väl säga som de säger på tv... "Jag röstade med hjärtat" (vad det nu än betyder...)

      Men allvarligt talat. Vilken var filmens största skurk egentligen? Khan eller Marcus? Det hade inte knutit an lika bra till den gamla filmen om Spock skrikit "Maaaaaaarcus", men det hade varit rimligare i denna film...

      Radera
    2. Men va fan hände där? Jag hade lagt till en extra grej som gjorde klart att jag var i ironi-mod. Hade gjort som en liten html-tagg liksom. Den rensades nog bort att Bloggers kommentatorsfunktion som en ogiltig tagg eller nåt. Efter min rant skrev jag typ [/ironi-mod av] fast med större än/mindre än-tecken.

      Marcus var definitivt den största skurken. Med Khan var det inte lika svart och vitt.

      Radera
    3. Så vad var ironin? För du gillade ju ändå filmen (ser jag på din recension).

      Som stort Star Trek-fan så tyckte jag filmen var katastrof.

      Och om vi pratar om "Khaaaaaaaaaaaaaaaan!" så var det ju inte han som gjort de stora skadorna på Enterprise (vilket resulterade i Kirks död), det var ju Marcus. Så det är ju fullkomligt ologiskt att Spock skulle skrika hans namn.

      Radera