Californication - Season 6 (2013)

Efter filmfrossan i Malmö var det skönt med lite tv-seriefrossa hemma. Och jag hade en sådan tur att jag hade senaste säsongen av Californication väntandes på mig. Det går inte att skriva något vettigt om denna serie utan att spoila så jag uppmanar alla som inte sett säsongen än att vänta med att läsa min text under följande bild.

SPOILERS BELOW!

Detta var en konstig säsong. Den är ljusare men sorgligare än tidigare säsonger. Jag kände känslor av sorg när serien var slut. Inte bara för att det var slut på avsnitten, utan sorg för flera av karaktärerna i serien. Tyvärr har den lite för mycket galenskap av fel sort för att kunna konkurrera med de bästa säsongerna i serien. Var detta den svagaste av dem alla? Ja, antagligen. Det fanns bra saker men också en hel del som jag inte riktigt gillade.

En bra sak: Faith. Säsongens sensation, Faith. Musan som är nästan lika skön som Penny Lane. Maggie Grace spelade henne innerligt. De flesta karaktärer i serien är så bra att jag bara antar att de spelas nära skådespelarnas personliga jag. Faith/Maggie Grace är en av dem.

En dålig sak: Atticus. Han är dock inte en av de bra karaktärerna. Jag gillade aldrig honom under någon del av säsongen. Dock var hans livvakt Krull lite kul. Han spelades av den gamle gitarristen i Sex Pistols, Steve Jones

En bra sak: Becca var kul. Speciellt ironiskt att hon växer upp till en yngre och mer kvinnlig variant av Hank. Sådan far, sådan dotter.

En dålig sak: Karen. Vad har de gjort med Karen? Hon var inte alls älskvärd i denna säsong och det var första gången jag inte hoppades att Hank skulle få tillbaka henne. Jag ville nog att Hank skulle behålla Faith. Det hade varit evig lycka och slutet av serien, men uppenbarligen ska de göra minst en säsong till. Men nu måste det nog snart vara slut. Kan Kapinos ha så många fler idéer?

En bra sak: Stu's cock cage! Hi-larious. Jag gillade både Stuarts och Charlies svansande efter Marcy. Runkle är en kul karaktär att följa. Han är motsatsen till Hank, försöker alltid ljuga sig ur dåliga situationer och han är nervös över vad alla andra tycker hela tiden.

En dålig sak: Avslutningen på tråden om Ophelias, den manshatande feministen. Hon spelas av den där tjejen från New York med den jobbiga rösten. Kommer ni ihåg henne från Vänner? Här spelar hon en hyperdryg karaktär, och det var roligt att följa henne trots att de gick över gränsen med galenskap i och med hennes karaktär. Men det blev ett snop(p)et avslut på hennes historia. Jag hade nog hoppats på ett större avfärdande av henne. Jag ville att hon skulle fullständigt krossas. Men hon kommer kanske tillbaka i nästa säsong?

Till sist, en bra sak: Hank är som vanlig helt underbar. Alltid full eller hög men aldrig oärlig. Karln kan ju inte ljuga och han är helt transparent om allt. Det är så många gånger man tänker att nu måste han väl ändå dra en nödlögn för annars kommer han hamna än mer i skiten. Men han kör sin stil fullt ut. Respekt.

Andra bra saker i säsongen: Richard Bates (professorn med den stora dicken), Marilyn Manson, Rob Lowe.

Betyg: 3/5