onsdag 22 maj 2013

The Great Gatsby (2013)



He gives large parties, and I like large parties - they're so intimate. Small parties, there isn't any privacy.

Månadens väljare av film för filmspanarträffen var The Velvet Café-Jessica. På förra träffen siade hon om att det nog skulle bli Star Trek Into Darkness på kommande träff och jag var mycket förväntansfull. Nu visade det sig att den rackarns filmen hade premiär helgen före vår majträff och då valde Jessica helt rimligt en annan film, en film som hade premiär på "vår" helg. Valet föll på The Great Gatsby. Jag går inte på så mycket film på bio som man kan tro och jag har därmed inte sett Star Trek-filmen än. Idag ska jag och kompisen Andy gå på bio och den blev då ett hett alternativ, men efter rekommendation från killarna i Har du inte sett den? samt från filmprofessorn Halo väljer vi Iron Man 3 istället.

I slutändan blev det så att The Great Gatsby puttade bort Star Trek Into Darkness från min lista av filmer jag kommer ha sett på bio... Ok, hur var då The Great Gatsby, denna bortputtare, denna bully? Hur förvaltade den det stora ansvaret att ta plats från en riktigt bra film?


Jag hade inte speciellt höga förväntningar inför titten på The Great Gatsby. Det är svårt att föra över en roman som lever på ett briljant språk till den vita tredimensionella duken. Visst du kan visa upp snygga kläder och lite roliga scener från hejdlösa om än känslolösa fester. Men i en film är karaktärer och handling viktigare än i en lyrisk text som kan leva på språklig känsla på ett helt annat sätt. Det är väl därför som så få dikter filmatiseras, och än mer sällan i 3D.

Jag hängde dock upp mina förhoppningar på Carey Mulligan, det nya stjärnskottet sedan några år tillbaka och crème de la cème av skådespelerskor från vår generation. Titta gärna på hennes framfart i filmer som An education, Never let me go, Drive och Shame. Den enda varningsklockan jag hade var att hon också deltagit i Wall Street 2.


Tyvärr hade The Great Gatsby två av mina antifavoriter på premiumplats i rollistan; Tobey Maguire som är allmänt trist, och en av vår tid mest överskattade skådespelare Leonardo DiCaprio.

Vad tyckte jag då om The Great Gatsby? Först måste jag nu berätta om filmen jag såg i söndags, dagen efter vi sett The Great Gatsby, men tvenne dagar före jag skriver denna revy. Jag såg nämligen David Lynch's Lost highway. Den stora förloraren på grund av detta är The Great Gatsby. Jag kanske skulle kunnat ge den ett snäpp högre betyg, men inte nu när jag sett hur bra film kan vara i händerna på en riktig filmkonstnär.

Jag hade så förtvivlat tråkigt när vi såg The Great Gatsby. Den berörde mig inte alls. Jag var mycket nära att göra som en av mina grannar och ta mig en liten lur mitt i filmen. Carey Mulligan försökte säkert, hon kämpade säkert med allt hon hade, men ack så stentrist kärlekshistorien mellan henne och DiCaprio's Gatsby var. Bara yta och inte en uns av känsla. Slutet av filmen borde känts romantisk, sorglig, engagerande, någonting! Men det enda slutet gav var att bilden gick från färg i 3D tillbaka till svartvitt i 2D som den var i början.


På den efterföljande diskussionen om filmen var några i gruppen mycket positiva. Vi som inte ville "gnälla" höll en mycket låg profil. Någon tyckte att man kunde se en film om klasskamp i detta epos, och tyckte det var så synd om Gatsby för att ingen kom på hans begravning. Jag vet inte om jag kan hålla med om att det berodde på hans fattiga bakgrund. Om det finns något land i världen som välkomnar "the self made man" är det väl just USA. Nej frånvaron av besökare på begravningen berodde nog på att han gjort sig rik med buffel och båg, med olagliga aktiviteter i form av "bootlegging" och kopplingar till maffian som antyds filmen igenom.

Nej, jag ser inte denna film som en film om klasskamp. Det den däremot kunde varit, ja borde varit, är ett bitterljuvt romantiskt drama. Men där fallerar den kapitalt för mig då jag som åskådare inte kände för de älskande tu. Alls. Inte ens Carey var spännande att se. Damn it!

Att känna sig uttråkad av en film är i min värld en dödssynd lika stor som att prata i biosalongen. Jag ger The Great Gatsby en amerikansk dröm av fem möjliga.

Betyg: 1/5


Nu hoppas jag att du är lika nyfiken på vad de andra filmspanarna tyckte om filmen som jag är! Detta kan bli en av de klassiska vattendelarna!
Fredrik on film
The Velvet Café
Rörliga bilder och tryckta ord
Jojjenito - om film
Har du inte sett den?
Fiffis filmtajm

32 kommentarer:

  1. Har man förtvivlat tråkigt när man ser en film finns det bara ett betyg att ge. No mercy.

    Men visst känns det lite....tomt....att Carey Mulligan var så....blek?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkiga filmer är sällan bra. Men de kan vara väl värda att diskutera ändå.

      Carey Mulligan var blek? Jo du har nog rätt. Med några dagars betänketid känns hennes insats svag till och med. VAd kan det bero på?
      1. Hon klarar inte av alla typer av roller
      2. Regin passade inte henne eller hennes stil
      3. Hon blev passiv och "star struck" över den store stjärnan DiCaprio

      Tror att nr 3 kanske kan gälla. Men det finns risk för att 1 gäller. Hon spelar trots allt liknande roller på ett psykologiskt plan i alla fyra som jag lyfter upp. Kan förstå Johan på Har du inte sett den, om man inte gillar henne i någon av de filmerna kanske man inte gillar henne alls. Alla rollerna ger en lika dan bild i huvudet.

      Radera
  2. Kan bara konstatera att vi tyckte väldigt olika om den här filmen. Och att du borde unna dig själv att gå oftare på bio, även om du har en fantastisk anläggning därhemma.

    Angående känslor och melankoli så är det kanske mycket av självsuggestion, tror du inte det? Det sitter i betraktarens öga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe. Den var snygg på ytan men utan själ och ett kärlekspar som inte var trovärdiga alls. Jag blir förvånad över att du ändå hyllar filmen.

      Jag förstår inte riktigt din andra kommentar om självsuggestion. Hur skulle det funka i ditt eget fall? Vad är det du gjort för att njuta av filmen? Och menar du att det på något underligt sätt är mitt "fel" att jag inte gillar filmen? Jag blir verkligen nyfiken på vad du menar.

      Eller tror du att det är genren jag inte gillar så är det helt enkelt fel. Om man klumpar ihop denna film med andra filmer där två personer är "kära/blir förälskade/är rätt för varandra", men av en eller annan orsak inte får varandra kan jag direkt nämna tre filmer som är oändligt mycket mer givande än denna; Roman holiday, Before sunrise och Almost famous. Alla bitterljuva, romantiska filmer med mycket melankoliska slut. Jag tror att du gillar flera av dem du också. Jag undrar om du ser skillnaden i karaktärsbeskrivningarna i de filmerna jämfört med de stela och ytliga porträtt av Jay och Daisy som gavs i The Great Gatsby?

      Din kommentar är nästan mer intressant än filmen i fråga! Det om något är kul!

      Radera
    2. Och en sak till Jessica, du behöver inte oroa dig om mitt filmtittande. Jag går på bio precis så ofta jag vill. Vi vill väl inte problematisera något som inte är ett problem? Min lilla inledning var skrivet med glimten i ögat, som mycket annat på min blogg, inte som en bekännelse att jag är ett offer för ditt val av film.

      Radera
    3. Det bitterljuva i den här filmen ligger väl mer i avvägningen mellan allt det vackra, drömmen om det gröna ljuset, och den krassa verkligheten. Som kärlekspar är de ju inget vidare. Hon är en ganska hemsk människa. Eller i alla fall svag och opålitlig.

      Jag tycker mycket om Roman holiday och Before sunrise, men de har en lite annan ingång, en annan slags berättelse, vill jag påstå.

      Jag tror att det som berör mig i Gatsby är utanförskapet som jag kan identifiera mig med. Att aldrig riktigt tillhöra, på riktigt. Ensamheten du kan uppleva antingen du befinner dig på en gigantisk fest eller i en situation där du upptäcker att du innerst inne inte har några vänner.

      Angående hur man närmar sig en film så menar jag bara att det beror så mycket på var man befinner sig i livet, där och då, humör, tidigare erfarenheter, dagens inställning... Det finns så väldigt mycket som spelar in. Har egentligen inget mer att tillägga.

      Radera
    4. Aha, tack för dina förklaring. Första läsningen av din ursprungliga kommentar verkade nedlåtande och som om du menade att jag inte kunde gilla en bitterljuv film. Men skönt att höra att du inte menade något sådant alls!

      Jag håller helt med om att dagshumör, inställning och annat kan påverka hur man uppfattar en film. Men faktum är att dessa saker behöver inte påverka alls. Låt mig förklara. Jag såg två filmer i helgen och jag var osugen på båda vid respektive tillfälle jag filmerna, men det blev helt olika upplevelser.

      Den första filmen jag var osugen på var The Great Gatsby på grund av att jag sett trailern, jag inte trodde att boken lämpar sig för filmatisering samt två manliga skådisar som jag inte uppskattar. Denna film gillade jag inte, tyckte den var underväldigande TROTS att jag hade låga förväntningar.

      Den andra filmen som jag inte var sugen att se vid tillfället jag såg den var Lost highway som jag såg söndag förmiddag. Jag visste att det var en film som antagligen sågs bäst om kvällen och i rätt sinnesstämning, men det var enda gången jag kunde se filmen om jag samtidigt skulle hinna skriva en text om den till den gemensamma bloggningen med Fiffi, Jojje och Steffo. Trots denna allt annat än idealiska situation blev jag helt fascinerad, lycklig och överväldigad över hur bra den var...

      That's my 2 cents!

      Radera
  3. Haha, underbart - en etta OCH klagomål på Mulligan ;) Jag har iofs inte sett filmen, men det här kändes inte som något jag ville se när jag såg trailern. Och Mulligan, jag vet inte. Gillade henne i Drive och Never Let Me Go, men annars har jag faktiskt tyckt hon varit lite jobbig och just blek (t.ex. Shame och Wall Street: Money Never Sleeps).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar du inte Mulliga i allt? Nej, det kanske är så synd att hon passar bättre i vissa roller än andra. Hon är fortfarande en favorit hos mig i alla fall. Jag tycker hon är så bra i alla de fyra filmer jag refererar till ovan att jag vill se det mesta hon är med i. Än så länge.

      En min subjektiva åsikt är The Great Gatsby inte värd att spendera tiden på.

      Radera
  4. Haha, slutmeningen i min revy matchar alltså inte din upplevelse överhuvudtaget :D

    Just klassaspekten blir lite påklistrad i filmen eftersom det dittills varit primärt fokus på kärlekshistorien.

    Känn dig inte så hämmad nästa gång -- att inte hålla med de som gillade filmen är inte att gnälla ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "... i alla fall inte var tråkig" LOL

      Vi var verkligen inte synkade om just den saken. Men visst var många scener snygga. Stillbilderna från filmen skulle kunna användas som vykort, eller tavlor för väggen som man kan titta på och drömma sig bort till en annan tid.

      Men som film var The Great Gatsby lika djup som en sådan där demonstrationsskiva för 3D som delas ut när folk köper 3D-TV, dvs lösryckta snygga scener som visar 3D-effekterna men som inte har någon handling.

      Daisy var en riktigt otrevlig karaktär. Hennes man var ett svin på många sätt och behandlade henne som skit. Gatsby var et svin på många sätt och behandlade henne som en trofé. Scenen där de båda männen skriker åt varandra vad Daisy vill, med henne i rummet, var så talande. Varför betedde de sig som de gjorde? Ingen brydde sig om att fördjupa karaktärerna, deras motivation eller bevekelsegrunder. FAIL, säger jag.

      Radera
    2. Kan hålla med om karaktärerna. Kanske Luhrmann litade för mycket på att alla redan skulle känna till och känna något för dem?

      Radera
    3. Är det inte troligt att Luz Buhrman mest vill syssla med form och färg. Han skulle nog inte vara lika lämplig att regissera en film lik Before sunrise till exempel? Eller vad tror du?

      Och jag tror att det är vanskligt att göra en film och lita på att publiken läst förlagan. Stor risk att det blir fel på det ena (publiken inte läst) eller andra sättet (publiken väntade sig något annat).

      Radera
    4. Möjligen håller man allt för hårt fast i Luhrmanns Strictly Ballroom där jag tycker att han lyckades med både och. Både färg och karaktärer. Men den börjar inta undantagspositionen jämfört med hans övriga produktion...

      Haha, Luhrmanns Before Sunrise tror jag skulle vara en intressant upplevelse. Lika intressant som Linklaters version av Moulin Rouge :D

      Radera
  5. Haha, vilken sågning! Jag fann den inte alls lika tråkig som du, utan snarare hade jag gillat fler "tråkiga" scener. ADHD-tempot de första 20 (or something) minuterna höll på att knäcka mig.

    Och Mulligan var i ärlighetens namn lika intressant som de övriga karaktärerna. Baz fick inte riktigt till karaktärsfloran, det kan man minst sagt säga. Mulligan i övrigt gillar jag dock, i synnerhet i Shame. New York, New York på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. New York, New York på mig. Älskar den staden skamligt mycket för övrigt.

      Nej, jag börjar misstänka att Baz inte är så stark som regissör av karaktärer egentligen.

      Radera
  6. Tyckte inte Mulligan var sämre än nån annan. Det är Luhr Bazmann, i sin roll som regissör, som inte kan berätta en historia som inte är beroende av ett visuellt spektakel skulle jag säga.

    Jag tog faktiskt två korta sömnpauser, kanske på 30 s vardera. Men jag tror du syftar på en viss Markus som på en viss podcast erkände en 10 min lång powernap.

    Intressant det där hur en annan film kan påverka hur man upplever och betygsätter en annan film. Själv såg jag Lost Highway dagen innan så jag kanske var lite mer redo för en film som inte var lika... komplex. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha. Var det inte Luz Buhrman jag försökte med? Nåja, det är inte en favoritregissör som jag slaktade namnet på i alla fall.

      Jag var så "stoked" inför att får se Mulligan att jag inte riktigt insåg med en gång att även hennes insats var beklaglig. Men med några dagars betänketid har hennes insats redan bleknat.

      Hahaha nummer 2. Jodå, jag menade allt Markus. Jag var också nära John Blunds varma omfamning mot slutet men jag stretade emot. LOL

      Radera
  7. Har inte sett Star trek än men varnar lite för Iron Man (den var lite småtråkig, tyckte jag iaf). Gatsby hade jag tänkt se men Star Trek har hamnat högre efter att ha läst ett o annat inlägg i bloggosfären.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halloj. Jag såg Iron man 3 i förrgår, men du får vänta några dagar tills jag kommer ut med den revyn.

      Har hört starka varningar om Star trek också, men det är nog mest de som bryr sig om Star Trek canon som haft problem med den nya filmen. Är du en Star trek fan, Filmitch? De gamla filmerna, tv-serierna...?

      Radera
    2. Är inget stort ST fan men sett en del filmer och bitar av tv-serier. Helt ok men en aning småtöntigt och trist ibland. Men sf är alltid intressant att titta på. Har dock ej sett Firefly än. Just nu kör ett True Blood maraton så en o annan film får stryka på foten.
      Ser fram emot din I3 revy.

      Radera
    3. Ahh, Firefly kan jag gå i god för. Mycket älskvärd serie. True blood har inte riktigt lockat mig än.

      Jag ska skynda på med Iron Man. All work, no play!

      Radera
  8. Minns du den med Redford från sjuttiotalet? Nyfiken på hur du jämför dem i så fall. Fast det låter i och för sig som om de valt att fokusera på andra saker här och då kan man ju förstå att den faller platt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej mannen. Jag har inte sett versionen med Redford. Läser man Sofias ord verkar den vara... tråkig. Jag antar att du läst boken, Frans? Jag misstänker att det är det man ska göra och hollywood ska kanske sluta försöka fånga ett vackert och briljant språk i filmformatet?

      Radera
    2. Jo jag har läst den ett antal gånger trots att det inte är nån jättefavorit men den är kort och lättläst, bra semesterläsning (en "hint"). Det är en otrevlig historia, lite lik vårt missnöjes vinter om du minns den; en sådan som ligger under ytan och man får ont i magen av men ändå inte kan motstå. Det är lätt att se hur en medioker regissör kan misslyckas med att fånga den på film.

      Redfordfilmen gick på tv ganska ofta nar vi var små, hur har du missat den!

      Radera
    3. Jo, kanske kan klämma den i sommar. Har du något ex hemma? Misstänker att man vill läsa den på engelska.

      Men du, du vet väl att jag inte kollade på tv så värst mycket när jag växte upp? Jag lyssnade dock på musik en massa! Bra det också.

      Radera
  9. Jag blir också lite tyst om jag har alla mot mig. "Det här luftar jag i podden istället" brukar jag tänka :P. Tycker inte riktigt gatsby håller som demonstrationsskiva heller. Men det är väl subjektiv kanske :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja fast denna gång var de allra flesta "med dig"...

      Och nej den funkar alls inte som demoskiva, men jag menade att den var lika dålig till handlingen som en demo-skiva. Min liknelse var åt andra hållet! :)

      Radera
    2. Förstod det. Menade att jag inte var så imponerad av det visuella heller :P

      Radera
    3. Ahh, I concur. Avatar, bästa 3D demofilmen? Eller vad tror du?

      Radera
  10. Jag somnade vid tre tillfällen, så även jag får nog anse mig ha haft skapligt tråkigt i salongen.
    Historiskt intresserad som jag är, tyckte jag det var intressant att före luftkonditioneringens tidevarv se hur man (som rik) spenderar en varm sommardag på Manhattan, samt fundera kring hur fort de fartmonster till bilar personerna använde sig av, egentligen gick. Jag undrade också över hur lång tid det tog att städa efter en av festerna, samt hur mycket som gick sönder.
    Jag håller med om att relationerna mellan huvudpersonerna var alldeles för ytligt beskriven. Därav fokus på annat.
    /Bengt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen till bloggen! Miljöerna och de glada festerna hörde helt klart till filmens allt för få positiva saker! :-)

      Somnade, ouch, jag var nära att somna själv, och grannen fick sig en 10-minutrare, men han "klagade" senare på att det var för svårt att sova till den filmen! LOL.

      Radera