VI (2013)

Oscar Wilde: Everything in the world is about sex, except sex. Sex is about power.

Förra månaden var jag på en medlemsvisning via Filmfestivalen. Jag mötte upp med Jojjenito, Fiffi och Johan från Har du inte sett den. Vi var således ett skönt gäng som slogs oss ner långt fram i salongen. Fiffi var först in och bokade platser. Världspremiären av den svenska filmen VI i regi av Mani Maserrat skulle visas och stämningen i salongen var elektrisk. Före filmvisningen var det ett kort face-to-face med regissören där han berättade om bakgrunden till filmen och den snåriga vägen att fixa finansiering för projektet. Han gick bland annat in med egna pengar och pantsatte sin lägenhet för att kunna starta projektet. Regissören uppmanade också oss besökare att prata om filmen med så många som möjligt, han ville väl ha igång en viral spridning. Lite senare bjöd han in till att kontakta honom på Facebook för han vill höra vad vi tyckte om filmen. Det var en trevlig inledning på filmkvällen och regissören verkade genuint pirrig inför hur publiken skulle ta emot hans film. Den tänjer på gränser och är lite stark antydde han.

Filmen har premiär på bio nu på fredag den 10:e maj.

Filmen VI är ett relationsdrama om ett par, spelade av Gustaf Skarsgård och Anna Åström, som lever sig igenom en destruktiv relation. I filmens inledning börjar Annas karaktär Ida som ny lärarinna på en högstadieskola. Gustafs karaktär är lite töntig men kan sin skola, dess elever och är en liten "herren på täppan". Ida dras till den något dominante mannen och de inleder ett förhållande. Resten av filmen är en resa i förminskning, missförstånd, maktspel och förnedring.

Filmen har en intressant historia, någonstans mitt i smeten. Jag satt långt ifrån oberörd och det var kul att snacka om filmen med Johan, Johan och Fiffi efteråt. Samtidigt försvann den snabbt från mig, jag har inte tänkt på den speciellt mycket under de fyra veckor som gått sedan jag såg den. Filmens svagheter är ett mycket ojämnt manus eller ett ojämnt skådespeleri eller ett ojämnt regisserande, eller så är allt ojämnt. Vissa repliker kändes äkta och man kände igen sig i situationerna, medan andra repliker var patetiskt konstruerade och framförda som om det vore en teaterföreställning. Som åskådare for man ut och in i filmen allt efter scenerna pendlade mellan känsla av äkthet och oäkta poserande teater.

Redan på väg hem från filmvisningen hade jag tre tankar i huvudet, i form av en slutsats, en fråga och en fundering. När jag kom hem slog jag på datorn och skrev ett meddelande till regissören Mserrat, precis som han uppmanat oss i publiken att göra. Men jag fick inget svar. Jag har nu slutat vänta på svaret. Det kom aldrig. Låt mig då formulera dessa tankar här i denna revy istället.

Den första tanken är någon form av slutsats som följs upp av några frågor. Filmen avslutas med att Ida lämnar mannen efter att maktbalansen dem emellan skiftats. Han gör en sak mot henne som får honom att tappa fattningen och han kan uppenbarligen inte längre utöva sin makt mot henne. Hur mycket av detta är en strategi hos Ida och hur mycket är det en slump som hon fångar i flykten och utnyttjar? Om hon vore ett rent offer i slutet av filmen skulle i princip hela filmens idé förminskas till något ganska litet och trist. Men om Ida drivit fram mannens handlingar genom suggestion och klassisk "passiv aggressivness" är det ganska intressant. En avgörande scen är då hon konfronteras av sin skolelev som förkunnar att han inte tänker ligga med henne. I inledningen av den scenen hör hon fel (undermedvetet?) och tror att han säger att han vill pissa på henne. Hon verkar till och med söka underkastelse. Hur mycket är det Ida som driver processen för att få slut förhållandet med hennes sambo?

Den andra tanken är en fråga. I mina ögon målas Ida upp som en trasig ung kvinna som antagligen blivit utnyttjad som barn. Är det så? Man har valt en skådespelerska som är ung, bara drygt 20 år och hon har ett gulligt och sött ansikte. Hon ser ganska barnslig ut om man så vill. Sedan var det antagligen en viktig scen i inledningen av filmen då Ida pratade med sin far på telefon och där hon verkade bli upprörd. Hennes sambo verkade inte gilla pappan alls. Var det för att han var ett hot eller för att han var en förövare kanske? Tyvärr hörde vi inte vad som sades i den scenen då ljudbilden var grötig och de mumlade eller viskade fram replikerna. Jag antar att Ida blivit sexuellt utnyttjad som barn och att hon drev sitt förhållande till att bli en kopia av den händelsen... Eller?

Den tredje tanken var en idé om en häftig film, en film som VI antydde men som jag inte tror att de försökt sig på. Och om de de facto gjort denna idé var den lite för dold för mig i alla fall. Idén är att man får följa sönderfallet av ett pars förhållande men att den part som man tror är den underlägsna i slutet av filmen visar sig vara den som styrt allt och egentligen är den starka. Man ska alltså under stora delar av filmen se den ena parten, tex mannen, framstå som den dominante och "elake". Kvinnan målas då upp som ett offer och en person som har en svag vilja. Under tredje akten ska så allt ändras då vi via flash backs ser att den "svaga" egentligen manipulerat och styrt hela processen. Den "svaga" är psykopatisk och pådrivande. Den som vi trodde var den starke och dominante parten ska visa sig vara offret. Man leker med perspektiven, och visar betydelsen av vilket perspektiv man har när en situation betraktas. För att detta ska funka måste ett mycket tajt manus skrivas. Sedan behöver man scener som kan ses ur två perspektiv. Alla scener som visas i början av filmen ska visa oss att den ena är stark och den andra svag, men senare i filmen ska vi se om scenerna i ett nytt perspektiv, det är där flash backs kommer in, och då ser vi att rollerna i sanning är omvända. Det skulle kunna bli en spännande liten film.

Åter till filmen VI. Filmen känns ofärdig. Den skrapar på ytan på ett spännande karaktärsdrama, men manus och skådespeleri levererar ojämnt och det blir en oren känsla över filmen. Det känns nästan som att detta kunde vara första delen av en bättre film, där den tredje akten skulle behandla de två huvudpersonernas motiv mer ingående. Ibland kan filmmakare vara för övertydliga och det är inte bra, men det är likväl inte bra att vara så vag att meningen med filmen inte går fram...

Jag ger VI tre pedantiska och svartsjuka pojkvänner med psykotiska flickvänner av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Lyd nu min befallning och kryp hit för att kolla in vad de andra i gruppen tyckte:
Fiffi
Johan
Jojjenito