Dumb fun! Bumb and silly fun. Det måste vara bästa beskrivningen på denna film. Filmvalet för den femte filmspanarträffen föll på Tim Burtons senaste film. Det var mycket överraskande och glädjande att se Johnny Depp i huvudrollen. Tänka sig Burton-Depp, vem hade kunnat ana det?Depp spelar sin Barnabas Collins med glimten i ögat hela filmen igenom. Detta är inte en spoof, inte heller en parodi, det är en vampyrkomedi. Barnabas nemesis spelas förträffligt av den änglalika Eva Green. Hon matchar Depps bisarra figur steg för steg. Jag var mycket positivt överraskad av hennes insats.
Familjen Collins består av flera färgrika karaktärer. Jag brukar normalt sett förhålla mig ganska sval till Michelle Pfeiffer, men här är hon perfekt som familjens överhuvud. Hon är stel och strikt men samtidigt gör hon sin karaktär varm och levande. Eftersom jag fram till två dagar före filmspanarträffen aldrig tänkt mig se denna film hade jag ingen koll på vilka som var med i rollistan. Detta ledde till en glad överraskning då lilla hit-girl herself, Chloë Grace Moretz, dök upp på duken. Den lilla tjejen har verklig klös! Hon har hunnit bli femton år redan. Här spelar hon den syrliga och sarkastiska tonårsdottern Carolyn Stoddard. Mycket underhållande och jag tycker att hon klarade sig mycket bra i scenerna mot Pfeiffer. Sådan mor, sådan dotter.
Handlingen var inget att skriva hem om, men dialogen och humorn var väldigt bra. Jag älskade filmens lite stolpiga och övertydliga skämt som allt som oftast byggde på det faktum att Barnabas begravts 200 år tidigare och att han var en fisk ur vattnet på 1970-talet. Många skämten var lätt förutsägbara och ofta upprepades de, men jag gillade "campigheten". När tex Alice Cooper spelade på scenen sa Barnabas typ fem gånger att Alice var en kvinna (den fulaste han sett). Första gången var det kul, andra och tredje gången var det inget kul alls, men fjärde och femte gången var det jättekul. Filmen hade en skön stil helt enkelt.
Till sist måste jag upplysa dig, kära läsare, om en extremt stor överraskning i rolllistan. Tim Burton hade faktiskt tagit med den brittiska karaktärsskådespelerskan Helena Bonham Carter i denna film. Osannolikt! Jag vet inte om det är Helena eller hennes karaktär Dr. Hoffman som säger:
Every year I get half as pretty and twice as drunk.
Kämpa på Helena. Du lever på din talang i alla fall. Vissa av dina kollegor måste gå sängvägen till intressanta roller som denna !
Dark shadows bjöd på två överraskningar. Dels att jag gick och såg den på bio, dels att den faktiskt var mycket underhållande. Tag den för vad den är och underhållen du blir. Jag ger Dark shadows tre förbannelser av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Låt oss nu se vad de övriga filmspanarna tyckte om denna komiska pärla: Sofia på Rörliga bilder och tryckta ord, Fiffi på Fiffis Filmtajm, Johan på Jojjenito - om film, Markus på Har du inte sett den?, Jessica på The Velvet Café och Vrångmannen från Vrångmannen och Surskäggets filmblogg.
Ja, jag skrattade faktiskt åt endel av gammalt-möter-nytt-skämten, även om de var rätt förutsägbara ibland. Typ det om M-bågarna.
SvaraRaderaKanske hade filmen blivit bättre om den gått in för att verkligen vara en renodlad komedi. Men nu slängdes det ju in hjärteknip, skräck, erotik och jag vet inte vad till en sörja som smakade sisådär.
Jo, det var rejält spretigt det håller jag med om. Och slutet var rörigt. Det allra bästa hade varit om den varit inriktad mot dramakomedi, mer fokus på det humoristiska men ändå mer seriös på något sätt...
SvaraRaderaJa, visst var den en riktigt överraskning rollbesättningsmässigt sett?! ;) Nä, men jag kan hålla med om att Pfeiffer och Moretz visar att de kan agera. Synd bara att åtminstone Moretz fick så minimalt med material att jobba med.
SvaraRadera@Jessica: Fast M-bågsskämtet hade ju hållit hundra gånger bättre om man hade kunnat hålla sig till att visa det i svartmagiboken som Barnabas läser...
Ja visst hade det varit bra med lite mer av Moretz. Hellre mer av de yngre skådisarna än de äldre dito som man sett så många gånger förr. Det var alldeles för många trådar i denna film. En over load av handling som gjorde att jag inte såg någon handling alls.
RaderaM-bågsskämtet var riktigt roligt. Först var jag inte helt säker på att de menade det de menade, men sedan blev det uppenbart. Jag tyckte det var ok att ta det i två steg.
Hahaha! När ironi funkar i text så funkar det verkligen BRA, även om det inte är ofta och det är en svår konst att få till. Din recension dryyyyyper av det. Härligt! :)
SvaraRaderaHihi, tack. Ironi, det bästa som finns.
RaderaJag tillät mig att blanda lite mellan äkta åsikter och ett försök till ironi...
Nja, att karaktärerna var färgrika vette tusan, alla var väldigt bleka, förutom Helena Bonham Carter hår. Det va färgrikt, men annars var alla bleka, specielt Depp, kritvit!
SvaraRaderaJag gillar att du tyckte att Alice Cooper skämtet funkade fjärde gången =)
LOL, HBC var kanske filmens mest färglösa karaktär, trots hennes hårfärg. Men, men, karaktärerna var menade att att vara färgrika... Sen att filmen inte levererade inom mycket mer än komedin trots att den försökte vara fantasy, skräck, mysterium, drama, komedi, hämnd-film, slapstick, kärleks-histora men en fish-out-of-bowl karaktär, med en twist som kom från ingenstans(!), kan ju inte jag hjälpa!
Radera;-)
Jag somnade mitt i filmen men imorgon kommer min åsikt om detta dravel till film.
SvaraRaderaHehe. Härligt! Jag ser fram emot en hård men orättvis sågning!
SvaraRaderaHaha, nu är du lite elak mot Helena tycker jag. Hon kan ju inte rå för vem hon är gift med. ;)
SvaraRaderaRoligt att du uppskattar skämten (språket, 1700-talet mot 70-talet) trots att det överanvänds på bekostnad av själva historien.
Jojje: Även om hon är gift med Burton måste hon väl inte vara med i precis varenda film han gör? Crazy är vad det är...
SvaraRadera