lördag 23 juni 2012

Margot At The Wedding (2007)


I left a piece of skin in a movie theater once so it could watch movies all its life.

The squid and the whale var en av 2005 års bästa filmer och den film som gjorde att jag upptäckte Noah Baumbach. Hans uppföljare blev Margot at the wedding. Men detta är mycket mer än bara det efterföljande filmprojektet av Baumbach, filmerna knyter an vid varandra och de kan mycket väl beskriva samma familj och historia.

Nicole Kidman spelar Margot som tillsammans med en av sina två söner åker till barndomshemmet för att hälsa på systern Pauline (Jennifer Jason Leigh) som ska gifta sig med Malcolm (Jack Black). Margot och systern Pauline har ett komplext förhållande med många outredda oförätter och outtalade känslor. Pauline och Malcolm har sina issues. Margot är olyckligt gift och funderar på att skiljas med sin man Jim (John Turturro). Och till råga på allt skaver det i mor-sonrelationen mellan Margot och Claude (Zane Pais).

Margot

 Om The squid and the whale var en varm dramakomedi om en familj med två separerade föräldrar som visar hur det påverkade de två sönerna, så är Margot at the wedding en kall drama med vissa lite småroliga scener om en än mer dysfunktionell familj. Jag blir nyfiken över hur mycket av denna film som är självbiografiskt. Portträttet av mamman, Margot, är allt annat än smickrande. Denna film är mer intressant än mysig. Jag tycker att den är för hård för att den ska kunna bli en favoritfilm, men den gör att du som åskådare lämnar filmen med en hel del tankar i huvudet. Slutscenen var mycket annorlunda och jag undrar hur Margot tänkte där...

Paulie och Malcolm

 Skådespeleriet är överlag bra. Jack Black spelar här en dramatisk roll, men hans Malcolm är lite "Jack Black"-ig så det blir lite hysteriskt ändå. Nicole Kidman är stabil, men jag känner ingen sympati för henne alls trots att jag tror att det var meningen att man skulle göra det. Först kände jag av någon anledning inte igen Jennifer Jason Leigh i rollen som Paulie, men visste var det hon. Hon är minst lika bra som Nicöl, men hon har inte den flashiga rollen. 

Jag har tidigare skrivit att Noah Baumbach är Woody Allens kronprins och det står jag fast vid. Detta är en pratig film om en stor bunt nevrotiska människor. Även om det inte utspelas på Manhattan handlar filmen om typiska Manhattan-människor. Precis som Allen så får man nog räkna med att Baumbachs filmer kommer hålla lite ojämn kvalitet. Jag har nu sett fyra filmer av honom; Squid, Kicking and screaming, Margot och Greenberg. Squid och Greenberg har varit de två starkaste filmerna hittills.

Jag vet inte om Margot at the wedding skulle bli bättre, sämre eller lika bra om jag fick klarhet i om detta var självupplevt av Noah eller ej. Antagligen skulle filmen bli starkare om man visste att det var självbiografiskt. Någon som vet hur det står till med den saken?

Som det är nu ger jag Margot at the wedding tre nedsågade träd av fem möjliga.

Betyg: 3/5

6 kommentarer:

  1. Skillnaden mot Allen är att Baumbach inte är lika rolig. För även de mest dramatiska Allen-filmerna drivs av någon form av humor. Det finns undantag även där, men jag tycker Baumbach har ett allvarligare förhållningssätt till sina filmer.

    Den här är som du säger tänkvärd, men samtidigt rätt trist. Jag ger den också tre av fem, men skulle nog inte få för mig att se om den i första taget.

    SvaraRadera
  2. Bra kommentar Pladd och jag håller helt med. Jag är inte heller speciellt sugen att se om den, och den kommer inte bli en favoritfilm i första taget...

    SvaraRadera
  3. Eftersom The Squid fick helt nya dimensioner när jag såg om den borde jag kanske se om Margot också eftersom jag inte blev särskilt förtjust i den i första omgången. Jag kan bara inte riktigt förstå varför systrarna envisas med att umgås när det är så uppenbart att de inte gillar varandra? Detta gör att hela handlingen känns lite krystad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag gillade Squid jättemycket redan vid första titten. Jag tror den är klart starkare oavsett hur många gånger man ser Margot.

      Sofia, har du inga syskon? För mig var det helt naturligt, ja faktiskt klockrent, hur jobbigt och bökigt det kan bli i en situation som den i filmen. Men blod är tjockare än vatten och då möts man upp igen och kämpar på in absurdum...

      Radera
    2. Har syskon, men vi måste i så fall komma sällsynt bra överens. Annars har jag varit kanske märkligt förskonad från komplicerade familjesituationer?

      Radera
    3. Det är trevligt med syskon. Ska ner och spendera första veckan av semestern med en syster och familj. Jag och mina syskon kommer bra överrens, speciellt om man jämför med vissa kompisars situationer på den fronten. Men trots generellt bra relationer kunde jag ändå helt förstå Noah's manus i denna film...

      Radera