Jovisst, människan landade på månen detta år. Eller gjorde vi det? Endast konspirationsteori-knäppgökarna vet. Men detta var också året då alla musikfestivalers moder gick av stapeln - Woodstock. På festivalen spelade en ny sammanslagning bestående av en kanadensare, en britt och två jänkare. En kvartett som har betytt så himla mycket för mig i mitt musikliv. Läs vidare.
Purple words on a grey background...
Nu ska ni äntligen få möta min musikaliska husgud, Neil Young. Många artister har varit nummer två på favoritlistan, men ingen slår Neilan. Jag började lyssna på honom runt 1984 skulle jag tippa. Det var på den tiden man spelade musik på vinyl (stora svarta platta skivor med spår i...). Den låt som för alltid förändrade mitt musiklyssnande kommer från hans andra skiva Everybody knows this is nowhere. Låten jag föll för var "Cowgirl in the sand" i en akustisk live-version från skivan 4 way street.
Cowgirl är en av Neils bästa låtar och jag ger er här tre versioner:
Cowgirl in the sand (live akustiskt 1970 från 4 way street)
Cowgirl in the sand (från originalplattan Everybody knows this is nowhere)
Cowgirl in the sand (live 1970 med Crazy Horse, från Neil Young Archives vol 1)
Jag upptäckte alltså Neil via skivan 4 way street. Det är ett livealbum från sommarturnén 1970 med den första "supergruppen" världen skådat: Crosby, Stills, Nash & Young. David Crosby hade varit med i The Byrds, Graham Nash i The Hollies och Neil Young och Stephen Stills hade startat den framgångsrika men kortlivade gruppen Buffalo Springfield. Jag började genast lyssna på de övriga artisterna och det visade sig att Neil endast var grädden på moset. 1969 hade Crosby, Stills & Nash kommit ut med sitt självbetitlade debutalbum. Aldrig har stämsångerna firat sådana triumfer i mitt huvud. Från denna skiva väljer jag Stephen Stills ljuvliga lilla Helplessly hoping.
Men den bästa låten från CSN&Y året 1969 har ännu bara släppts på liveplattor och som demo på en CSN-box. Jag tänker på David Crosbys magnifika The lee shore. Lyssna på texten!
...is nothing more to see, than a houndred thousands islands, flung like some jewels upon the sea...
Men du, du trodde väl inte att jag glömt denna series tidiga dominanter? Nej då. Jag satt här och valde mellan Beatles och Led Zeppelin för den tredje musikvalet. Hur tänkte jag där egentligen? Beatles Abbey Road är ju fantastisk! Det största problemet var att välja en låt. George igen? Eller Lennons mäktiga I want you? Nej, jag valde Pauls Oh! Darling!
Japp, det var det. Nu är Neilan uppe på banan. Vänj er!
Imorgon tar vi oss in i ett nytt decennium med år 1970. Ha de!
Spellista för Henkes A Life In Music - The 60's.
De landade. Det har stallet ar val fortfarande under ditt kommando sa ingen mening att forsoka salja let it bleed men nagra andra kandidater fran 1969:
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=8PUGaNEexy0
http://www.youtube.com/watch?v=pDR5kvT2MvU
Aha, härligt, som den musikälskare du är adderar du fler alternativ. Det är trevligt. Men låtarna är dolda bakom länkar. Hmm, koder! Efter att jag stirrat på 8PUGaNEexy0 en lång lång stund tror jag att jag avkodat det till Velvet Underground, men det kan väl inte vara Sweet Jane - den kom ju ut på studioalbum 1970! ;-)
SvaraRaderaDen andra koden kan kanske vara Frank Sinatra med låten My way? Bra val!
lol, nej inte sinatra! markera och hogerklicka! jag vet inte hur man gor lankar i kommentarer, kan man det? sweet jane var med pa den liveskivan fran 1969 som youtubelanken ar ifran, en av de forsta lp-skivorna jag kopte.
SvaraRaderaHehe, jo Sinatra.
SvaraRaderaNeil Young säger du. Det är en man jag känner till ungefärligen ingenting om men det är spännande att lyssna lite på honom.
SvaraRaderaAndras husgudar ska man inte dissa, nåt har jag lärt mig på 40 år. Husgudar är viktiga :)
Fiffi: visa ord (pun intended) :)
SvaraRaderaÄntligen lite Young! Jag gillar honom hur mycket som helst, men har aldrig lyssnat igenom hela katalogen. Ser därför fram emot att få några tips på vägen av dig.
SvaraRaderaAddepladde: schysste, ännu en av de goda! Jag har spritt Neils ord runt mig länge, länge nu. Som Neil själv säger: Take my advice, don't listen to me.
SvaraRaderaJag delar gärna med mig av lite tips, även om det kanske mest blir vanilla i ALIM-serien. Du har kanske redan sett mina inlägg om min 4-cd-best-of här på bloggen?
Adde: Här kommer länken till min Neil-samling. Nu med playlists för spotify!
SvaraRaderaBest of Neil Young CD1
Neil Young -- inget för mig ska väl erkännas.
SvaraRaderaCSN -- har ingen egentlig relation till musiken men lite mersmak gav smakproven allt. Är dessutom skyldig dem en jäkla massa pengar. ;)
Yngre Beatles blir fortfarande inte bättre.
Yay för bonuslåten även om jag hellre tar filmversionen
Redo för 70-talet.
Sofia: Haha, CSN, är du skyldig dem pengar? Har du varit hos dem och köpt gräs eller? LOL
SvaraRaderaKul att du gillade bonuslåten. Har du sett Hair måhända?
Bara filmen, men jag tycker nog egentligen bäst om att bara lyssna på musiken. Detsamma gäller JCS av någon anledning.
SvaraRaderaTyvärr är jag ganska kallsinnig inför NY. Men trevligt att Abbey Road smugit sig in på listan. Medleyt på B-sidan hör till mina favoriter bland Beatles produktion. Där kan man snacka om att helheten blir större än delarna.
SvaraRaderaSofia: jag tyckte nog att musiken i Hair växte klart efter man sett filmen också. Det är som med live-konserter, även de vanliga versionerna av låtarna kan växa en massa efter man hört dem live.
SvaraRaderaVisst är det så, jag är bara dålig på att se musikaler live. Särskilt eftersom jag är petig och hittills aldrig sett en svensk version av någon.
RaderaDet håller jag helt med om. Jag tänkte mest på musikal på film, typ Hair och Hedwig. Jag har nog bara sett en enda musikal på teater och det var Les miserables i London, dödstrist.
Raderafilmitch: kallsinnig inför Neil?? Det kan bara betyda att du inte har lyssnat på honom tillräckligt mycket än! :-D
SvaraRaderaHåller men om andra sidan av Abbey Road, även om det var länge sedan jag lyssnade mycket på Beatles.