Ziggy: This show will remain with us the longest in our memories, not just because it is the end of the tour but because it is the last show we'll ever do.
Audience: Noooooooo!
Med dessa ord avslutade David Bowie sin sista konsert som "Ziggy Stardust" den 3:e juli 1973 på Hammersmith Odeon i London. Han hade då turnerat i nästan ett helt år med sin Ziggy-karaktär. Lyckligtvis återkom David Bowie senare. Denna dramatiska avslutning avrundade turnén efter en av rockhistoriens mest kända skivor The rise and fall of Ziggy Stardus and the Spiders from Mars. Efter sina avslutningsord spelade Bowie den majestätiska Rock'n'roll suicide. Bowie var den första utländska artist som jag verkligen gillade. Mitt livs första skivköp blev Bowie's Heroes! Än idag kan jag spela gamla blandband med Bowie och återuppleva en svunnen tid. Nostalgi. Herr Bowie ger er en av alla hans karaktärer: Ziggy Stardust.
1972 var också året då Neilan släppt sin kanske mest kända skiva, Harvest. Neil har här gått från akustisk gitarr och långa gnisslande elgittarsolon med komp från Crazy Horse, till hans patenterade countryrock. Hästen har ställts in i sitt stall och Neil har skapat ett nytt kompband - The Stray Gators. Harvest innehåller många mycket bra låtar men den överlägset mest kända är så känd att både Neil och hans fans nästan har tröttnat på den. Jag söker fortfarande... Heart of gold.
Av de gamla klassiska rockbanden återstår ett notabel band. Eller hur? Jovisst, Deep Purple. 1972 kom deras bästa skiva Machine head med klassiska låtar som Highway star, Space truckin' och When a blind man cries. Och så innehåller den också den där låten, den där om Frank Zappa and the Mothers. Höj upp volymen... Smoke on the water.
En av Bowies själsfränder och kompisar är Lou Reed. Velvet Undergrounds frontman hade hoppat av och startat en solokarriär. 1972 slog han sig samman med David Bowie och Bowies gitarrist Mick Ronson (en av the Spiders from Mars). Bowie och Ronson producerade plattan Transformer för Lou. Den anses än idag som en av rockhistoriens viktigaste skivor med låtar som Walk on the wild side, Vicious och den ljuvliga Satellite of love. Jag har valt Perfect day.
Nästa gång fortsätter vi med 1973 och då ska vi titta till den mörka sidan av månen. Ha de!
neil i all ara men den basta versionen av heart of gold ar val anda originalet
SvaraRaderaFrasse: LOL. Underbart. Jo, den är nog bättre, originalet vill säga!
SvaraRaderaJag var ganska kallsinnig tills du kom till den coolaste man som gått i ett par skor: Lou Reed. Kanske inte hans bästa platta men väl topp fem. Berlin och Coney island baby är mina favoriter.
SvaraRaderafilitch: tur att jag tog med honom då! Jag tror att det kan komma in lite nya artister vart det lider, så du är välkommen att fortsätta läsa.
SvaraRaderaJag var lite för liten (typ nyfödd) för att ha hunnit avancera till Bowie och gänget. Men det är aldrig för sent att lära sig något nytt.
SvaraRaderaBowie är trevlig men jag föredrar ofta låtar av senare snitt, de lite mer poppiga (eller mindre rockiga) om man säger så.
Jag sällar mig till massan och gillar definitivt countryNeil bättre
Deep Purple har jag verkligen försökt att lyssna in mig på men det vill sig inte. Bara gitarrintrot är å andra sidan en gjuten klassiker.
Lou Reed, ok men lämnar mig ändå rätt kallsinnig.
Återigen får jag tacka för underhållningen på ytterligare en jobbhelg.
Sofia: Jag tycker att första halvan av Bowies karriär är den klart bättre halvan. Jag har gjort en favoritblandning med Bowie om två cd-skivor. Jag lägger kanske upp den någon vacker dag här på bloggen (med tillhörande spellista på spotify).
SvaraRaderaCountry-Neil är aldrig fel! :-)
En av de basta melodifestivallatarna nagonsin vann detta ar. Har ar den: http://www.youtube.com/watch?v=Ka89ORFu_Tc.
SvaraRadera