Den 1:a augusti 1981 startade tv-kanalen MTV. Musikvideons gyllene ålder inleddes och musikbranschens villkor började ändras. Unplugged-konceptet kom också via MTV. The Cure gjorde redan 1991 en riktigt kul unplugged, där de spelade med leksaksinstrument i plast.
Här kommer en sen uppdatering (21/4-12). Jag lyckades på något förargligt sätt glömma av en av de mest spelade och älskade skivorna från detta år - Neil Young's Reactor. Det är en rockplatta med en massa distade gitarrer och några mycket bra låtar. Southern pacific är kanske den låt som ger mest belöning på kort sikt, men T-Bone är den mest klassiska låten från skivan. Got mashed potatoes. Ain't got no T-Bone.
Tio år tidigare var Cure fortfarande mitt inne i sin allra mest deppiga period. Skivan Faith är en av de mörkaste skivor jag har i samlingarna med låtar som The drowning man, The funeral party, Doubt och All cats are grey. Titelspåret är magiskt bra i den långa liveversionen, Faith (live).
1981 släppte Simple Minds LP'n Sons and fascination. Första pressningen innehöll också bonus-LP'n Sister feelings call. Detta är ett otroligt starkt dubbelalbum som inte innehåller en enda svag låt. Jim Kerr hade här förädlat sin sångstil och han började få till den grymt sköna sångrösten som jag blev så förtjust i som ung. Simple Minds skulle efter detta bara göra en bra skiva till. Dubbelalbumets mest kända låtar är Love song och The American, men det finns fler tunga låtar... Inledningen är extra bra In trance as mission.
Ok, här kommer en bekännelse. Jag var inte så förtjust i Depeche Mode när jag växte upp. Jag har dock helt ändrat mig när det gäller dem och nu gillar jag Depeche precis som alla andra. Från deras första skiva väljer jag den låt som vi dansade till som galningar på min 35-årsfest. Svågern Pappa-Per hade specialbeställt låten och den fick en prominent plats i min partyblandning. Det rör sig om Photographic.
Årets musikvideo: Just can't get enough. Kolla Daves klassiskt tunna mic, och kolla den hysteriska tjejen som dansar i bakgrunden. :-)
Ibland dyker det upp låtar som överbryggar alla gränser. En av min kompis Plymens favoritartister var Phil Collins. Jag gillade hans trumspel men var väl inte överförtjust i hans lite smetiga och softa solomaterial. Men han har en låt som måste anses tillhöra musikhistoriens största låtar. Det är den låt han körde både i London och i Philadelphia på Live Aid 1985. Kommer ni ihåg att han flög Concorde mellan London och Philadelphia för att hinna? Jag tänker givetvis på In the air tonight. Otroligt skön låt. Helt fantastisk till och med!
80-talets viktigaste tv-serie var Miami Vice. Det var alltid mycket bra och suggestiv musik i serien och ett av de starkaste minnena jag har var just med In the air tonight från pilotavsnittet. Phil Collins var till och med som gästskådespelare vid något tillfälle, episoden Phil the Shill.
Och för er som väntar på historien bakom låten, den där om drunkningsolyckan, så måste jag tyvärr meddela att den är bara en urban legend.
Faith hör inte till mina favoriter, alldeles för seg men det var många år sedan jag hörde skivan. Kanske dags för en omlyssning?
SvaraRaderaFinfina låtar av SM jag vill lägga till Theme from Great cities.
Håller med om In the air men annars ser jag rött när jag tänker på PCs soloalbum. Kan musik bli tristare?
Precis som du tog det ett tag innan jag fastnade för DM med låten du valt är tillsamans med Dreaming of me skivans bästa och visst är videon hysteriskt rolig.
Vi får se hur långe vi håller sams inom musiken. Jag jobbar på min lista och jag har ett par tre saker som sticker ut redan på 80-talet
Jag håller med om att Faith är svår. Fast just Faith är väldigt bra, speciellt den långa drömska live-versionen.
SvaraRaderaSer fram emot din lista. Kommer du dra iväg hela listan i ett svep som Fiffi gjorde, eller kommer du dela upp den på flera inlägg? Hoppas på det senare, det blir lite mer "köttigt" på det viset...
Theme from great cities! Bästa instrumentala låten någonsin? Suverän inledningslåt till vilket blandband som helst. :-D
Jag kommer att dela in listan och gör nog ett mallanting mellan dig o fiffi. Abitionen är en första lista nu på lördag men tveksamt om jag hinner med.
SvaraRaderaVad kul, jag ser fram emot listan, eller listorna! Kämpa på!
SvaraRaderaNu har Spotify fått vila sig lite. Depeche och Phil räddade det här året, varken Faith eller SM var några höjdare för min del, rätt tråkiga måste jag erkänna ;)
SvaraRaderaHåller däremot med dig och filmitch om att musikvideon har en viss charm. They don't make 'em like that anymore :D
In the air är en klar favorit, inte minst med tanke på kopplingen till MV. Gud så spännande den serien var när man såg den för första gången!
Sofia: för en del tar det tid att komma in i Cure's musik. Jag hade en studiekompis i Uppsala som inte alls gillade Cure trots att jag gjort ett suveränt blandband åt honom. Sen blev han förkyld en vecka och låg hemma och tyckte synd om sig själv. Frisk och pigg igen förkunnade han att han nu hade börjat gilla Cure. Han blev till och med en riktigt stor Cure-fan till slut. Det var väl något med hans sinnestämning under sjukdomsperioden som synkade med musiken.
SvaraRaderaIn the air tonight + Miami Vice = briljant användning av populärmusik i tv-serie
Aha, så man måste alltså ha nedsatt mental kapacitet för att lära sig uppskatta Cure? ;)
SvaraRaderaHehe, eller nedsatt fysisk kapacitet i alla fall! Du vet väl hur det där depprockarna ser ut? Tunna gängliga ynglingar i svarta långa rockar och högt spretigt svart hår...
SvaraRadera