Dazed And Confused (1993)

Wooderson: The older you get, the more rules they are going to try to get you to follow. You just gotta keep on livin', man. L-I-V-I-N.

Förra fredagen var Vanessa på besök för planering av min filmklubb. Givetvis tog vi tillfället i akt att se en bra film också. Valet föll på Richard Linklater's "Dazed and confused" från 1993. Jag var mycket nyfiken på denna film då den är gjord av samme man som gjort favoritfilmerna "Before sunrise" och "Before sunset".

"Dazed and confused" utspelas under ett dygn, sista dagen och kvällen i high school. Vi får följa en hel drös studenter då de firar skolavslutningen och senare festar på en öde plats utanför stan. Detta är en pratig film. Ingenting händer egentligen. Filmens behållning är karaktärerna och stämningen. Den har jämförts med den tjugo år äldre klassikern "American graffiti", en film jag ännu inte sett.

"Dazed and confused" har tre kännetecken, och den är känd för alla tre också. Det första är stilen, den är dialogdriven. Jag gillade dialogen, men den kommer inte i närheten av hur bra det blir i Linklater's senare filmer. Det andra är att den har många numera kända skådespelare i tidiga roller. Vi ser här en ung Ben Affleck i en för honom annorlunda roll. Han spelar en översittartyp, en äldre elev som roas av att jaga "freshmens" och ge dem den obligatoriska spankingen vid skolårets slut. Pennalism i dess renaste form. Andra kändisar är Adam Goldberg, Milla Jovovich, Joey Lauren Adams och Matthew McConaughey med en bred sydstatsdialekt och hysterisk mustasch!

McConagolegolegoley's Wooderson är filmens höjdpunkt. Han är en något äldre snubbe som inte kan slita sig från sina glansdagar i high school. En slacker som uttalar den ena guldkommentaren efter den andra.

Wooderson: That's what I love about these high school girls, man. I get older, they stay the same age. 

Till sist måste jag nämna filmens soundtrack. Den är överfull av rockklassiker från 70-talet och det är en fröjd för en gammal musikälskare att räkna in den ena välkända låten efter den andra. En liten underlig detalj är dock att Led Zeppelin's "Dazed and confused" inte är med i filmen.

Filmen fångar 70-talskänslan bra. Kläder och frisyrer är träffsäkert och nostalgiskt.

Vad tycker jag om filmen då? Njae, även om jag tyckte att den var underhållande och bra så var den en rejäl besvikelse, speciellt eftersom jag gillar Linklater's senare filmer så otroligt mycket. Jag är lite förvånad att denna film och inte "Before sunrise" fått en CC-utgåva...

Jag ger den tre "joints" av fem möjliga.

Betyg 3/5