Everest (2015)

Tidigare i veckan hörde Fiffi av sig och frågade om jag ville hänga med på den nya filmen Everest på lördagen. Jajamän, utropade jag. Efter att ha spenderat en vecka på hög höjd uppåt en 4000 meter hade jag provat på det där med att uppleva att kroppen får för lite syre i miniformat. Klättrarna på Everest utsätter sina kroppar för syrebrist på en helt annan nivå... Jag är allmänt fascinerad av äventyrare som tar sig an till synes omöjliga uppdrag och historier om bergklättring är alltid jättespännande tycker jag.

Men den största anledningen till att jag ville se filmen är för att jag läst Jon Krakauers bok "Into thin air" som filmen till stor del är baserad på. Det är en av de mest fascinerande och gripande böcker jag läst och helt klart på topp 10 bästa böckerna jag läst. Jag var mer eller mindre besatt av händelsen på Everest i maj 1996 efter jag läst boken.

Jag hade ganska höga förhoppningar om filmen och jag var mer eller mindre ospoilad. Det enda jag visste var att filmen hade en stjärnspäckad rollista med idel Hollywood-kändisar. Vad sägs om Josh Brolin, Jake Gyllenhaal, Kiera Knightly, Jason Clarke, John Hawkes, Emily Watson, Sam Worthington med flera?

Filmen var bra! Den var dock inte i närheten av så bra som boken var. Varken filmen eller boken pekar ut någon som "bad guy" eller överdriven hjälte. Det är bra, men det boken gör bättre är att med tydlighet beskriva vad som hände och vem som gjorde vad. I alla fall så gott som det gick att reda ut dessa saker. Krakauer tog lång tid på sig för att verkligen gå till botten med vad som hände. Det var en viss oenighet om vad som hände exakt på berget i stormen.

Filmen är dock lite mer grumlig. Jag hade ju händelserna ganska klara för mig i huvudet och kunde därmed lappa ihop vad som hände på duken, men jag vet inte hur enkelt det var för Fiffi och andra som inte läst boken. Jag önskar att filmen hade kunna vara tydligare med vissa av de mest avgörande misstagen som begicks.

Annars satt jag på helspänn mest hela tiden. Det var extra olycksbådande att se filmens första hälft då jag visste vilka som skulle överleva och vilka som skulle förgås. Jag tycker nästan att första halvan var mer spännande än den dramatiska sista delen, även om det var i slutet som alla dödsfallen skedde.

Filmen är spektakulär i sitt utseende. Jag fattar inte riktigt hur mycket som är filmat på plats och hur mycket är fejk. Man kan i alla fall konstatera att naturen där uppe på världens tak är vidunderligt vacker. Tänk att jag en gång när jag var ung nästan fick åka med på en expedition till Nepal. Annan story...

Skådespelarna skötte sig över lag bra. Jake Gyllenhaals uppspärrade ögon - check, Kiera Knightlys alienhaka - check och Emily Watsons genomskinliga hud - check.

Detta var en mycket bra film som berörde mig till tårar men som ändå inte skakade om mig som jag hoppats (och som boken gjorde). Den ska ses på stor duk och ta mig tusan om den ändå kanske inte skulle funka allra bäst i 3D? Fiffi och jag såg den dock i 2D.

Jag gillade verkligen filmen, men då bilderna jag hade i mitt huvud från boken inte alltid stämde överens med filmen blev känslan något mixad. Ikväll ger jag därmed Everest endast tre syrgastuber av fem. Kan mycket väl jacka upp den ett halvt snäpp när jag smält intrycken...

Betyg: 3/5

Vad tyckte då Fiffi? Fick hon svindel? Tappade hon andan? Läs här.

Läsa mera:
Bra wikisida om tragedin.

Sagarmatha - Mother of the Universe

The Imitation Game (2014)

"The imitation game" handlar om matematikerna Alan Turing och hans och hans team arbete med att knäcka tyskarnas krypteringsmaskin Enigma under andra världskriget. Detta är en otrolig historia och ett fantastiskt intressant ämne. Filmen är en av alla dessa BOATS som uppenbarligen sprutar ut på marknaden. "The Batch", hunken Benedict Cumberbatch spelar Turing och brittiska tösen Kiera Knightly gör inte alls bort sig som Turings väninna Joan Clarke.

Filmen är i bitar mycket förvirrande. Jag fattade aldrig hur Turings maskin fungerade, inte ens vad den förväntades göra exakt. Förutom då att hjälpa dem att knäcka den dagliga koden. Uppenbarligen löste de mysteriet genom att använda meddelanden där samma ordfölj användes om och om igen. I filmen verkar det som att det var "Heil Hitler" de knäckte koden med. Såvitt jag hört vad det i verkligheten vädermeddelanden de använde sig av. Något i stil med Wetterkurzschüssel.

Turings livsöde är smärtsamt och helt absurt. Man blir så ledsen. The Batch gör honom till den äran. I och för sig tycker jag att Sherlock anas under ytan lite då och då. Men hans insats var helt ok. Jag blev kanske ändå inte helt blown away.

Största problemet med denna film, denna BOATS, var att de hoppade mellan tre tidslinjer hela jävla tiden. Otroligt frustrerande. Nästan lite prettovarning på att så fort något som helst intressant hände skulle man hoppa tillbaka till barndomen (ja, vi fattar! Christopher!), eller till tiden efter kriget och polisen.

Jag hade velat få veta mer om hur de knäckte koden. Jag tror att man hade kunnat få med alla dramaturgiska vinklingar om Alans inre liv ändå. Eller ännu hellre följa Carls råd och helt enkelt göra en bra dokumentär om Alan Turin istället för BOATS:en. Vilken är den bästa dokumentären om Turin, Enigma och kodbryteriet? Tipsa gärna i kommentarerna!

Ändock, trots vissa svagheter var detta en stark och berörande film. Filmens styrka är historien. Man blir så förbannad på de brittiska... Det hade varit fel vem än som råkade ut för den behandlingen, men det blir ju inte direkt bättre med tanke på att det handlade om en person som bidrog så mycket i krigsefforten. Suck, sista scenerna, tungt.

Jag ger "The imitation game" två upprörande slut av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Filmen såg tillsammans med min mentor och idol, den store Frans. Han ger filmen betyget: "en stark trea... Fyra kanske? En fyra! ... 3,85734538."

Jack Ryan: Shadow Recruit (2014)

Ibland är man bara sugen på en bra actionrulle helt enkelt. Och även om man inte förväntar sig en ny Die Hard eller Bourne Identity hoppas man på att den inte ska vara allt för dålig i alla fall. Jag blev lite misstänksam när jag såg att den unge Captain Kirk spelade Jack Ryan i den nya filmen, men grundmaterialet är ju ganska bra, dvs Tom Clancys CIA-agent som hela tiden stiger i graderna. Jag gav filmen en chans.

Fy fan vilken usel film. Kenneth Branagh har regisserat och jag hade hoppats på lite bättre från honom. Antingen var han extremt uttråkad när de gjorde denna film och att det syns i resultatet, eller så har han drabbats av samma sjuka som Ridley Scott har, dvs lite "hit or miss" över det hela. I vilket fall som helst var denna film värdelös.

Det största problemet är de två huvudrollsinnehavarna. Kända namn i Hollywood. Skådespelare som ska dra in fölket till biograferna under premiärhelgen. Chris Pine kommer aldrig bli en favoritskådis hos mig. Han är ofantligt blek, helt utan karisma. Men han är ljusår bättre än Kiear Knightly i rollen som Cathy. Hur fan ser hon ut egentligen? Så fort hon öppnar munnen kommer jag att tänka på monstret i alien-filmerna. Och hon öppnar munnen stup i kvarten. Inte bara då hon pratar utan också i en konstig gest som antagligen är ett försök att vara förförisk eller charmig. Hon misslyckas totalt med både ock kan jag låta meddela. Hon är vidrigt dålig i denna film.

Två erfarna skådisar i biroller sticker ut. Dels har vi herr regissören själv Kenneth Branagh. Han är stabil som den ryske storskurken, men egentligen tillför han inte speciellt mycket. Filmens stora positiva överraskning är istället Kevin Costner som Jack Ryans "handler". Costner är tillbaka! Var han borta? Jag har i alla fall inte sett honom på ett bra tag nu.

Actionscenerna i denna film är inget speciellt heller. Totalt sett var detta risig film. Något bättre än förra årets usla A good day to die hard men sämre än de flesta andra actionfilmer som jag sett de senaste åren.

Jag ger Jack Ryan: Shadow recruit en tråkig film av fem möjliga.

Betyg: 1/5 

PS, hur kan filmen ha medelbetyget 6,2 på imdb? Encroyable! Är det en massa barn som röstat på den. Kan de unga tycka att den är bra? Oklart!