Visar inlägg med etikett Randall Park. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Randall Park. Visa alla inlägg

fredag 19 mars 2021

WandaVision - miniseries (2021)


Ojoj, himla kul att MCU har startat med tv-serier. Det jag gillar mest med WandaVision är hur MCU har använt tv-serieformatet för att bygga en brygga till Phase 4. De har också använt serien för att bredda sitt universum. Nu har vi fått en origin story för Scarlet Witch men också att häxor nu har en etablerad plats vid bordet i MCU.

Så, ja, jag är en av dem som verkligen gillade serien. Den har uppenbarligen tagits emot på olika sätt av den galna hop av fans som suttit ner och tittat på serien.

Jag har alltid gillat Wanda och Elizabeth Olsen så jag gick in till serien med positiv grundkänsla. Jag menar, hur kan jag inte älska Wanda, hon är det närmaste en Aes Sedai jag har sett på film eller tv... Än så länge.

Och detta är trots att hon alltid varit butter och allt annat än en glad gamäng. Wanda har helt enkelt varit deprimerad om man ska prata i klartext. Det är naturligt på grund av allt hon upplevt under sin barndom, uppväxt och inte minst vad som hände i Age of Ultron. 

Vid sidan av Wanda fick vi se mycket av Vision. Jag tycker att Paul Bettany växte under serien och mot slutet gillade jag hans insats som Vision mycket. 

Jag tyckte showen var modig som drog ut på grejen de gjorde i de inledande avsnitten. Före vi kom ut utanför hexagonen fattade jag inte vad som hände riktigt. Däremot tyckte jag att det var spännande och spekulationerna om var showen skulle ta vägen spirade. Jag gillade deras balls att dra ut på det i tre hela avsnitt. Coolt. Förväntningarna var stora på vad allt detta kunde leda till. Mer om hur förväntningarna uppfylldes nedan.

Jag gillade att showen gjorde hommage till gamla sit coms från 50-talet och framåt. Det gjordes med finess. Det intressanta var att de första avsnitten var mer mystiska än roliga. Showen blev inte lustig förrän Darcy och Jimmy Woo äntrade scenen. Efter lite funderande kom jag på att det måste varit per design. Varför var inte de tre första avsnitten speciellt roliga? Som vi får se i avsnitt 8 "Previously on" ser vi att Wandas pappa köpte piratkopierade tv-serier när hon var ung. Det är samma serier som WandaVision gjorde hommage till. Anledningen att dessa humorserier inte var roliga i WandaVision måste ju vara på grund av att det var Wanda som skapade WandaVision och att hon inte är en muntergök direkt. Hennes minnen från serierna färgades nog mer av hennes barndom med stråk av sorg och nostalgi än av humor.  Men senare när serien tar oss utanför hexagonen får vi se en del av den vanliga mixen av humor och allvar som MCU är känd för.

Som fan av MCU välkomnade jag de karaktärer från filmerna som vi fick besök av här. Darcy Lewis i Kat Dennings skepnad från Thor-filmerna. Dennings är jättekul. Sen har vi Jimmy Woo spelad av Randall Park, från Ant Man-filmerna. Till sist Monica Rambeau som spelades av Teyonah Parris. Henne har vi mött som liten flicka i Captain Marvel.

Att Wandas bror kom tillbaka och att han spelades av "den andre" Quicksilver, Evan Peters, var helt crazy. I slutet skohornade showen in en förklaring om hur det hängde ihop, men jag ser det mest som ett practical joke mot publiken. Meta så det förslår. 

Seriens big bad? Det saknades va? För Agatha Harkness var knappast hin håle... Det känns som att hon var opportunistisk och mest en annoyanace för Wanda. Och SWORD-chefen Taylor Hayward var inte heller mer än en annoyance. 

Personligen hade jag gärna sett att Emma Caufield hade haft en större roll. Det känns som att hon skulle kunnat spela en demon på ett extremt bra sätt! Med tanke på hur lite hon var med känns hon endast som ett elakt villospår från showen. Varför ens ha med henne om hon inte fick göra mer?  

Slutet av serien var en mixad bag. Jag fann sista avsnittet lite underwhelming först. Enligt the internets skulle det varit längre med en större kamp om den farliga boken The Darkhold. Monica Rambeau, Ralph Bohner, tvillingarna, Darcy och Jimmy Woo skulle tydligen försökt hindra Agatha Harkness få tag på boken, men misslyckats. Detta content övergavs på grund av reserestriktioner under pandemin då Kat Dennings inte kunde ansluta till inspelningen samt ont om tid för post production. Mycket trist. 

Dessutom skulle Benedict Cumberbatch ha gjort en cameo, en mycket väntad länk till den kommande Doctor Strange-filmen, men han var fast i Nya Zeeland och kunde heller inte ansluta. Ännu mer trist.

Vad sista avsnittet däremot hade mycket av var känslor. Scenerna när Wanda insett sitt vansinne och tog farväl till tvillingarna och sedan Vision var totalt hjärtskärande.

Summa summarum så gillade jag verkligen att de var så kreativa med formatet. Nu har mina förväntningar inför kommande serier inom MCU stigit rejält. Enligt Kevin Feige kommer de variera formaten på tv-serierna allt eftersom. Någon serie kommer vara som en lång MCU-film uppdelad i kapitel, någon kommer vara som WandaVision som bara kunde berättats i tv-serieformatet. Jag hoppas nu att den kommande The Falcon and The Winter Soldier tar fasta på det som gjorde filmen så kul, avancerad action och en svettig och nervpirrande känsla av 70-talets konspirationsteorithrillers...

Betyg: 4/5

fredag 16 januari 2015

The Interview (2014)


Dave Skylark: They hate us because they ain't us!

Jag antar att de flesta som letat sig in till min blogg hört om The interview? Den senaste komedin från Seth Rogen och James Franco? Den om det amerikanska tv-teamet som ska intervjua Nordkoreas diktator Kim Jong-un och blir anlitade av CIA för att "take him out"...

Kontroverserna runt filmen har varit stora och det är svårt att tro att det inte varit till dess fördel. All reklam är bra reklam, eller hur? Konspirationsteoretikerna skulle kanske till och med kunna tro att detta var en reklamkupp. Oavsett om det är Nordkoreas regim som ligger bakom hoten eller om det är en "Wag the dog"-cyniker bakom kulisserna var man ju tämligen sugen på att se filmen.


Förra filmen från firma Rogen-Franco var This is the end. Det var en film som var mycket svår att betygssätta. Den var i delar otroligt rolig och den bjöd på en massa sköna garv (Michael Cera! Emma Watson!). Vilka dårar de är! Men efter filmen när jag kände efter om det verkligen var en helgjuten film fanns inte feelingen där. Den var ganska tom, hur rolig den än var. Mixade känslor gjorde att jag förhöll mig ganska kallsinnig till filmen och gav den en tvåa, dvs "helt ok".


The interview är mycket lik This is the end med avseende på "rolig som satan men inte så bra". För detta är en mycket rolig film. Dess första del är komiskt guld. Jag garvade läppen av mig och då måste man ju ändå säga att filmen lyckades! Men allt eftersom tokigheterna får fortsätta på duken, allt mer utmattad som åskådare blir man och till slut faller skämten platt. När de dessutom slänger in ett parodisk James Bond-slut med bomber och granater blir jag inte alls imponerad.


Men nu är det ju så finurligt att denna film har mer än bara sin yta. Den är också brickan i ett politiskt spel mellan väst och Nordkorea. Enligt källor har många nordkoreaner dvd-spelare hemma, även om det är förbjudet, och många tittar på film från väst. Med tanke på att idén i The interview är att hjälpa till att störta Kim Jong-un genom att bevisa att han inte är gudomlig kan ju faktiskt filmen hjälpa till med exakt samma sak i verkligheten. Genom komik undergräva en regim som väl förtjänar att bli förlöjligad. Jag skulle gärna lägga en slant i skålen till den där sydkoreanen som tänker skicka in tusentals ex av filmen med små ballonger till Nordkorea. Kul idé. Tänk tanken, att besegra en galen regim med skratt och satir. Var har vi hört liknande tongångar just nyligen? Je suis Charlie!


Jag gillade vissa delar av The interview så mycket att den kämpar sig upp till tre skratt som förkortar Kim Jong-un's liv av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Bloggarbrodern Steffo har också låtit sig intervjuas. Vad blev hans svar? Kolla här.