Apocalypse Now (1979)

För länge, länge sedan, en bister senvinterdag i februari, trotsade jag och Måns vädrets makter och gick till Cinemateket för att avnjuta Francis Ford Coppolas Apocalypse Now. Vi skulle se bioversionen som såklart är överlägsen den absurt långa och helt onödiga Redux. Detta skulle också bli första gången jag skulle se filmen på bio och på riktig film. Det blev en mycket trevlig kväll med en av den moderna filmhistoriens största klassiker.

Jag har inte kommit till skott med denna revy på länge för jag har haft svårt att formulera mina tankar om filmen. Den är ett mästerverk och en film jag kan tänka mig att jag kommer se om flera gånger i framtiden, men den känns ändå inte tillräckligt mästerlig för att ge den full pott!

Vad är det som hindrar mig är svårt att sätta fingret på. Men låt oss försök bena ut mysteriet.

Filmen har flertalet starka sidor. Det som mest sticker ut är stämningen hela filmen igenom. Den är förtätad och tryckande, och det jag mest av allt tänker på. Annars är inledningscenen kanske filmens starkaste sekvens. Martin Sheen under drogruset på hotellrummet i Saigon är starkt. Mittendelen när de åker på floden är också bra såklart men den stora delen av filmen blir ju lätt dominerad av Robert Duvall och hans "napalm in the morning". Filmens tredje och avslutande del är lika galen som jag har förstått att inspelningen var. Marlon Brando är utomjordisk som Kurtz. Denna del av filmen är en annan favorit men den känns också lite som ett eget väsen, som om det är en annan film, detta trots att den väl fyller ut handlingen, det är exakt detta som hela filmen leder fram till. Men ändock, som om den vore tagen från en annan film, era, konstform...

Vad är det då som gör att filmen inte klickar till 100%? Förklaringsmodeller mottages varmt. Kommentera gärna nedan.

Kan det vara att filmen saknar någon karaktär att gilla? Att heja på? Att roas av? Kan det vara så att karaktärerna i filmen spelar olika roller som mer tjänar storyn än att de är egna levande personligheter med sina egna drömmar och ambitioner. Just det där som gör att en film tar sig ända in i hjärtat på mig... 

En personlig anekdot är att jag tog en tredagars båttur upp genom Mekongdeltat där denna film är inspelad. Känslan på plats på floden mitt i djungeln var mycket speciell. Jag upplevde en oväntat stark fysisk reaktion när minnesbilder från Apocalypse Now och alla andra Vietnamkrigs-filmer blandades med verkliga synintryck i stunden. Mycket speciellt.

Apocalypse Now, en 5/5-film som jag ger en fyra!

Betyg: 4/5

The Missouri Breaks (1976)

 

Det är lustigt hur bra Jack Nicholson är i äldre filmer. När jag ser en film som dagens film The Missouri breaks förstår jag till fullo hans stjärnstatus. Det är senare filmer där han spelar över och gör en karikatyr av sig själv jag inte gillar. Eller senare och senare, det är ju vid det här laget tämligen gamla filmer. Tre filmer där Jack är "karikatyr-Jack" är The shining (1980), Tim Burton's Batman (1989) samt Häxorna i Eastwick (1987). Tre filmer där Jack är "bra skådespelare-Jack" är The Shooting (1966), Five easy pieces (1970) och The Missouri Breaks (1976).

Nåväl i denna film är som sagt Jack bra. Han spelar Tom Logan, ledaren i ett inte allt för elakt gäng med hästtjuvar uppe i norra USA under mitten av 1800-talet. Hans närmaste kompis spelas av den som alltid solide Harry Dean Stanton. Deras relation är djup och intressant att se. De gnabbas och skämtar med varandra men har också allvarliga stunder. Både Harry Dean och Jack spelar rollerna med totalt  allvar vilket gör deras relation så trovärdig. De tar fullt ansvar för sina rollkaraktärer.

När ranchägaren Mr Braxton som också ser sig som den som bestämmer hänger en av gängets yngre medlemmar bestämmer sig Tom och Calvin att rånar honom på hans hästar. En kamp mellan de två parterna startar. Tom råkar i all hast också kära ner sig i Braxtons dotter Jane. Det bubblar av konflikt och potentiellt elände och det blir inte bättre för Tom och hans gäng när Braxton tar in en renodlad mördare för att jaga och förinta hästtjuvarna. Han anställer den beryktade Lee Clayton. Hua, nu blir det åka av!

Clayton spelas av Marlon Brando. Det är inte så ofta man ser filmer med Brando som inte heter något med Gudfadern eller Apocalypse... Här spelar han över något otroligt men samtidigt passar det in i rollen. Han spelar sin dödligt farlige revolverman vars signum är att skjuta sina offer med ett avancerat gevär från långt håll med en liderlig inlevelse. Hans Clayton är underbar att se med manér som nästa är obeskrivliga. Han kör med en ljus feminin stämma, höjer inte rösten en enda gång och han beter sig helt dödsföraktande. Det är väl det oberäkneliga i hans beteende som gör att han uppfattas som farlig. Han roar oss också med en massa olika förklädnader, ibland klädd helt i vitt, ibland som en mexikanare, ibland som kvinna.

Filmen är hyfsat långsam, det är ett drama med inslag av våldsscener. Våldet är tämligen grovt men som med lite äldre filmer är det inte speciellt grafiskt. Jag engagerades en hel del under filmens gång och som helhet var jag mycket nöjd med filmen. Klart bra western helt enkelt.

Jag ger The Missouri breaks fyra ohyggliga uppvaknanden av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Marlon och Jack, kompisar ändå.

Hearts of Darkness: A Filmmaker's Apocalypse (1991)

Dagens gemensamma film är en dokumentär. Denna gång handlar det om inspelningen av Francis Ford Coppolas Vietnam-film "Apocalypse Now". Detta är en dokumentär jag länge velat se. Jag hade hört att den i vissa kretsar ansågs vara bättre än filmen den dokumenterar till och med. Inspelningen av Coppolas djungelepos är mytomspunnen så jag förväntade mig något extraordinärt med denna docu.

"Hearts of Darkness: A Filmmaker's Apocalypse" är dock en ganska ordinär dokumentär i sitt format. Den berättar kronologiskt om inspelningen och till det får vi se talking heads. De intressantaste bitarna är när man får se Eleanor Coppolas egna inspelningar från åren som inspelningen pågick.

Här kan man kanske fundera lite på om en dokumentärfilm per automatik blir bra bara för att ämnet den täcker är spännande eller intressant. Det är svårt att särskilja de två men jag anser att svaret är nej. Jag menar att även på ett spännande ämne kan en sämre dokumentär göras (Summit) respektive på ett kanske ointressant ämne kan en spektakulärt bra dokumentär göras (Exit through the giftshop).

Det som höjer denna dokumentär som gjordes i början av 90-talet är alltså allt filmmaterial som sköts av Francis fru Eleanor. Hon ville göra en egen dokumentär över filminspelningen men av det verkar det inte blivit något. Nu består denna dokumentär till en majoritet av hennes material. Det finns också nyinspelade intervjuer av de deltagande skådespelarna och filmmakarna men det läggs inte mycket tid på dem (lyckligtvis).

Filminspelningen skedde på Filippinerna under andra halvan av 70-talet. Coppolas hade investerat hela sin förmögenhet och intecknat huset för att få full artistisk frihet. Manuset skrev konstant om, bilder visas hur Coppola satt om kvällen och skrev manus för dagen efter. Hela projektet var mer eller mindre kaotiskt och Coppola menar att filmteamet långsamt blev galna på samma sätt som soldaterna i Vietnamkriget blev galna av hettan, djungeln och väntan.

Interna konflikter uppstod också. Coppola avskedade snabbt Harvey Keitel som Willard och tog in en nervig Martin Sheen. Senare under inspelningen fick Sheen en hjärtattack och hamnade på sjukhus under flera veckor. Skådespelarna tog droger i massor och levde sig in i rollerna så mycket att gränsen mellan fantasi och verklighet suddades ut. När de väl fick över en välgödd Marlon Brando tvingades Coppola argumentera med Brando om Kurtz motiv och dialog. Hela inspelningen var eljest.

Som tidsdokument är filmen jättespännande och för oss fans av "Apocalypse Now" är det en guldgruva. Jag hann aldrig se om den inför titten på dokumentären men jag är rejält sugen att se om den snart igen. Som dokumentär är dock "Hearts of darkness: a filmmakers apocalypse" bra men inte spektakulär. Jag ger den tre slaktade djur av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Hur mottog mina Decennierbröder denna film? Blev de mörka i sina hjärtan?
Christian
Jojjenito