Only the Brave (2017)

"Deploy"

"Only the brave" är baserad på verkliga händelser. Den handlar om brandmännen i Granite Mountain IHC, ett gäng experter på skogs- och präriebränder i Arizona. Filmen bygger på en GQ artikel med namnet "No exit". Hmmm, inte så lovande namn... Jag hade ingen aning om vad som skulle hända och jag tror att filmen vann mycket på detta. Om ni blir sugna att se filmen rekommenderar jag er att inte googla innan ni sett filmen.

Jag visste egentligen inte hur spännande en film om brandmän som kämpar mot bränder ute i bushen, "wildfires", kunde vara. Nu vet jag. Och svaret är mycket spännande. 

Deras teknik var speciellt intressant. De drar upp en linje som elden inte fick passera. Därefter gjorde de en korridor på eldsidan av sin linje där de rensade rent på allt brännbart. Till sist tänder de eld i det brännbara på den andra sidan av korridoren därifrån den riktiga elden kommer. På så sätt möts de två eldfronterna och den riktiga elden kan inte "hopp över" till korridoren och linjen. Resultatet blir att elden stannar av. Detta verkar för det mesta funka bra.

Vi får följa två huvudkaraktärer, dels chefen för gänget Eric Marsh som spelas av Josh Brolin, dels rookien Brendan McDonough som spelas av Miles Teller. Filmen tar lång tid på sig. Den etablerar karaktärerna noggrant, visar upp livet männen och deras familjer lever och hur de arbetar med skogsbränder ute i den extremt torra ökenmiljön i Arizona. 

Jag gillade filmen mycket. Det är ett mycket bra skådespeleri och miljöerna är autentiska. Det känns som att man är ute i öknen eller på en lokal countrybar i Arizona när man ser filmen. Jag gillar också att filmen inte var överdrivet sentimental och att filmmakarna visade en stor portion behärskning i sina val av vad de visade.

Med tanke på att det är en BOATS och vad artikeln filmen bygger på heter (vilket står i förtexterna) börjar jag inse att någon av Eric och Brendan ligger riktigt risigt till. Spänningen stegras allt efter filmen går framåt och de sista trettio minuterna är olidligt spännande. Till sist sitter jag tyst och i närmast ett chocktillstånd när eftertexterna rullar. Stark film. 

Betyg: 4/5

Top Gun: Maverick (2022)

Jag hade förväntningar på denna film, men inte extremt höga som vissa verkade ha. Men tusan vad denna film levererade. Detta var väldigt trevligt, och det var helt klart värt att se om den gamla filmen före denna.

Filmen inleds i nostalgins tecken med flera scener i rad som påminde oss om den gamla filmen, nu fräscht i minnet. Risken är givetvis att överdriva att dra i nostalgikänslorna men regissören Joseph Kosinski höll sig själv i schack. 

Handlingen i filmen var också överraskande bra. Det hade jag inte väntat mig. Mavericks karriär kändes väldigt rimlig, samma sak med Ice Man. Det var bra helt enkelt. Jag ömmade speciellt för Val Kilmer och hans scener, speciellt efter att jag såg den mycket gripande dokumentären "Val" förra året. Stark rekommendation att se den, kan gå som ett komplement till de två Top Gun-filmerna.

Actionscenerna var också över förväntan. Först hade vi provflygningar som påminde om klassiker som "The Right Stuff", till träningen med de unga hetsporrarna. Mavericks tänkande utanför boxen älskade jag. Även uppdraget och fajter mot både robotar och femte generationen var mycket bra! Damnest, det hade jag inte vågat hoppas på.

Karaktärerna och deras relationer då? Tompa är som alltid bra. Jag gillade också hans relation med Jennifer Connellys Penny. Den funkade. Däremot var jag inte helt impad av Miles Tellers Rooster, sån av Goose. Jag kan inte komma på något bättre sätt att skapa den nödvändiga friktionen som filmen behöver, men jag älskade inte det de nu gjorde. Annars var manus överlag bra, lite Mission Impossible-känsla faktiskt. Tompas vapendragare i MI-skrivarrummet var ju med här, Christopher McQuarrie.

Ja! Jag gillar't. Bra skit helt enkelt.

Betyg: 4/5

Oblivion (2013)

Julia's daughter: Who's that?

Jag missade Oblivion är den gick på bion och såg den nu istället hemma i min egen bion tillsammans med polaren Per. Jag hade uppfattat att den mottagits med blandad kritik och att det var något fel med slutet. Oj så fel det var. Detta var en av de största positiva överraskningarna på länge. En riktig sci-fi i min bok. Tom Crusie har true star quality och han bär filmen på sina axlar. Men storyn är också mycket bra, speciellt slutet gillar jag mycket. Musiken ger det en episk känsla och det bitterljuva är oslagbart i en film som denna. Jag förstår inte dem som tycker att filmen tappar mot slutet.

Från första stund kändes detta som en riktig sci-fi, inte en gimmick som används för att kunna få sprida politiska moralpredikningar, ja jag tittar på dig Elysium. Som många bra sci-fi är det inte så många karaktärer i filmen. Biroller spelas av Morgan Freeman, dansken Nikolaj Coster-Waldau från Game of thrones samt bondbruden Olga Kurylenko. De är alla bra även om Morgan Freeman inte spelar sin karaktär Beech, han spelar bara Morgan Freeman. Och jag hade hellre sett Jessica Chastain i rollen som Julia.

Ingen mer fotboll på denna stadion.

Filmen påminner mig om flera andra filmer från genren. Att låna av varandra behöver inte vara dåligt och jag tyckte att det funkade denna gång. Oblivion påminner om 2001: A space odyssey, Moon och The Matrix.

Miljöerna är top notch. Jag gillade speciellt bilderna på den söndeskjutna månen. Om månen skulle gå sönder på det viset skulle i och för sig livet på jorden upphöra i det kaos som skulle utbryta. Och det var väl i princip vad som skett också. Drönarna är ganska balla och Sally är intressant... Fuck you, Sally.

Månen. Sönder.

Ibland finns det inte så mycket att säga mer om en film. Oblivion är en riktigt bra helt enkelt. Det är den klart bästa sci-fi hittills i år. Eller ska man räkna World War Z som en sci-fi?? Nä, den är väl något annat? Båda filmerna innehåller scener eller bilder från människans desperata kamp mot en övermäktig fiende, och människan använder i båda fallen atombomben.

Jag ger Oblivion fyra välförtjänta "sista ordet" av fem möjliga.

Betyg: 4/5