Sex kort avsnitt! Hela säsongen är lika kort som två vanliga långfilmer. Sweet!
Detta var en stor positiv överraskning. Det var underbart med en adaption som är bra. Detta görs på den första av tre noveller om Dunk och Egg. George R. R. Martin är involverad i showen vilket nog är en förutsättning för det lyckade resultatet.
I första säsongen följer vi våra hjältars besök på en klassisk turnering där riddarna ska slåss tills blodet sprutar. Det är en riktig fajt vi får se. Den kommer inte upp i samma nivå som den i Ridley Scotts The Last Duel men den duger väl.
Serien är tajt, välskriven och välspelad. Den har ett tämligen långsamt tempo men jag blir aldrig uttråkad och fipplandet med mobilen hålls till ett minimum. Detta kanske mest för att avsnitten inte är mycket mer än lite drygt en halvtimme vardera.
Det är underbart att återbesöka en så bra realiserad fantasyvärld. Den är inbodd, skitig och mustig. Verklighetskänslan är maximal. Jag tänker med vemod på en annan fantasyadaption som aldrig kom i närheten av dessa höjder.
Som vanligt i Westeros är många karaktärer elaka typer, men här finner vi också flera goda och hederliga folk. Och det startar med Dunk och Egg spelade av Peter Claffey och Dexter Sol Ansell. De blev båda favoriter från första avsnittet. Egg är min största favorit under säsongen. Andra favoriter var Ser Lyonel Baratheon (Daniel Ings) och Raymun Fossoway (Shaun Thomas).
Showen tillåter sig några flashbacks lite här och där, framför allt en längre sådan från Dunks yngre tonår hemma i Fleabottom i King's Landing. Men under resten av säsongen kryper handlingen närmare och närmare den obevekliga bataljen. Trots sin "litenhet" väljer även denna show att förlägga "det stora avsnittet" på väl vald plats i säsongen. Ni som vet vet.
Musik! När det gäller GoT kan musiken aldrig glömmas. Vi får ett nytt musikaliskt uttryck, vilket känns bra. Det ikoniska temat används knappt! Därmed känns det så mycket starkare när de så bekanta tonerna väl klingar. Vi hör melodin lite kort i första avsnittet såklart, det var ett måste som en välkomsthälsning tillbaka. Men efter det används den fullt ut endast en gång, i säsongens mäktigaste scen vilket lyfter scenen än högre. Damn, so good.
Jag ser gärna vidare detta och ser fram emot att få följa Dunk och Egg i ytterligare två korta säsonger. Men om de därefter inte har mer material att adaptera måste de stanna där. Inget mer dynga från wannabies!
Betyg: 4/5
PS, såklart skulle jag också velat att säsongen hade varit dubbel så lång. Javisst. Men samtidigt, det var allt något fräscht och lättsamt över att den var så kort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar