Veckans låt

Vid sidan av filmbloggen och poddandet startade jag ambitiöst nog en musikblogg i januari 2019. Den nya bloggen heter onelouder.reviews. På Onelouder skriver jag på engelska vilket också adderar till huvudvärken. Jag tror att det blev lite för mycket av det god och jag har fått ångest. 

Bloggande och poddande ska vara sprunget ur glädje. Det är trist när det känns som en hemläxa. Onelouder har därmed som man kanske kunde förvänta sig helt stannat av och jag har inte publicerat något där på över åtta månader. 

Så vad ska jag göra med detta? Jag har ändå skrivit mer än hundra skivrecensioner och det är content som jag inte vill bara kasta bort. 

Jag finner mig leka med tanken att lägga ner Onelouder, men skapa en undersida med samma namn här på filmbloggen där jag kan lägga upp skivrecensioner. Jag kan skriva nya recensioner när jag känner för det, och lägga ut gamla recensioner från Onelouder när jag känner för det. Låta lusten styra.

Anledningen jag vill skriva om musik är att det håller musiken mer levande för mig. Genom att skriva om en skiva bildas en bild av skivan i mitt sinne. Jag vet inte vad det kan ge er läsare, men om det kan ge upphov till diskussioner om favoritartister och favoritskivor vore det helt fantastiskt.

Klarar läsarna av denna blogg av lite musik då och då? Och att läsa mina stapplande texter på utrikiska? 

Ja, vad tycker ni? 

Ja just det, en veckans låt också. 

Här kommer en bra låt av ett band som försvann från mitt sinne illa kvickt efter att de la ner. Det blir lätt så att artister som slutar ge ut skivor faller i glömska. En musikblogg kan råda bot på det lite grann.