Train to Busan som kom ut 2016 och det var en frisk fläkt inom zombie-genren. Jodå. Jag gillade den skarpt och gav den tre av fem vilket jag anser är ett bra betyg för att vara en film från den genren för mig. Hur skulle då uppföljaren stå sig? Skulle jag serveras en färsk skiva sushi eller ett stinkande ruttet stycke kött som taget från en zombie? Tyvärr var denna film under all kritik, som så ofta är fallet med uppföljare.
Filmen tar vid fyra år efter zombiekatastrofen som utspelades i första filmen. Hela den koreanska halvön är i karantän. Haha, vem hade kunde anat att det var bra att ha den nordkoreanska diktaturen som plugg som stoppar horderna av sydkoreanska zombies??
I äventyret som ligger för avhandling ska några glada gamänger smugglas in i zonen för att frakta ut miljarders miljarder av amerikanska dollars. Detta blev alltså något av en Flykten från new York-kopia med zombisar istället för gatugäng.
Problemet är bara att detta inte är lika bra. Men är den kanske i nivå med den utskällda uppföljaren till Flukten från New York, det vill säga Flykten från L.A.? Men nej, den var åtminstone pajigt underhållande, denna film är ännu mycket sämre.
Vad? Jo allt.
Zombisar kan vara roande, men man får inte se speciellt mycket av dem egentligen, överraskande lite i alla fall. Det är som om det kostade för mycket att sminka upp skådespelarna... Istället fokuserade filmen på de glada gamängerna och en stor grupp galna militärer som förskansat sig inne i zonen.
Men det är framför allt actionscenerna som sänker denna film. De är pinsamt dåliga där framför allt klippningen stör rejält. Det är som att alla "moves" utförs med små mikropauser inkastade på grund av någon outgrundlig anledning. Regissören har tydligen noll förtroende för sin egen förmåga och ännu lägre förtroende för sin publik. Istället pausar för att övertydligt visa oss. Kör upp det i fejset på oss som om han mular oss med snösörja med isbitar. Och det är ofantligt oskönt kan jag meddela.
Om actionscenerna inte funkar i filmen kan kanske relationerna eller karaktärerna rädda upp denna soppa? Nej. Det är överdrivet sentimentalt på det sättet man ibland ser i koreansk film. Sliskig musik blandas med övertydligt manipulerade avsked och efterföljande scener där ångest för tidigare gärningar trycks upp i ansiktet på åskådaren. Vem hade kunnat ana att jag skulle längta till musik från Herrman så snart?
Problemet är att regissören inte etablerar karaktärerna eller får oss att bry oss om dem innan han startar sin långa radda med "känslosamma" tårdrypande scener. I slutändan var jag aldrig speciellt investerad i någon av karaktärerna i filmen. Slutscenen blev därmed bara fånig och gav inte den reaktion som regissören rimligen hade tänkt sig.
Skådisarna var svåra att bedöma då jag var så uttråkad av filmen att jag bara ville komma igenom den. Alla engelskspråkiga skådespelare var dock verifierat värdelösa.
Men för balansens skull *elakt leende* måste jag lyfta något bra. Efter intel från säker källa skulle filmen innehålla några schyssta biljakter och det var mycket riktigt det najsaste filmen hade att erbjuda. I och för sig såg de ibland ut som kackiga scener tagna från något dataspel men det var lite coolt för ett ögonblick där. Liten tjej med glimten i ögat som föraren var en kul detalj.
Dålig film i en genre jag inte är så svag för, och dessutom sprungen ur en filmisk tradition med överdriven sentimentalitet som kanske inte är min favorit direkt. Betyget blir lätt att sätta.
Betyg: 1/5
PS, filmen heter tydligen också Train to Busan 2 alternativt Train to Busan presents Peninsula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar