tisdag 11 augusti 2020

Agatha Christie's Poirot - Series 6 (1994-1996)


Den sjätte säsongen består av fyra långfilmer. Alla resterande säsonger består av långfilmer och enligt multipla källor stiger kvaliteten mot slut, vilket låter supernajs för det är bra redan nu. Serien är småputtrigt mysig. Mysterierna är inte det viktigaste, ibland är de bättre och ibland sämre, men det är inte dem som jag ser den för. Det är stämningen i serien, den lågmälda humorn, de sköna miljöerna och alla afternoon tea.

Alla fyra återkommande huvudkaraktärer är bra men David Suchet som Poirot och Hugh Frasers Arthur Hastings är bäst. Jag gillar de avsnitt där Poirot och Hastings är på resande fot, inom England eller utomlands mest.

Första filmen heter Hercule Poirot's Christmas och den är bra. Filmen inleds med att Hercule ser fram emot en fridfull julhelg för sig själv, hans bok och ett glas vin. Men då hade han inte räknat med att han bor i England med deras erkänt usla plumming. Husets central heating går sönder och Hercule fryser, otroligt lustigt. Lyckligtvis blir han bjuden till ett fint stort hus där dessutom ett mord begås.

Hickory Dickory Dock gav inte något bestående intryck på mig förutom att det var en barnramsa som sjöngs som inte hade något med handlingen att göra. De hade också hyss för sig med kameratekniken under filmen vilket inte adderade direkt.

Tredje filmen heter Murder on the Links och är säsongens starkaste tycker jag nog. Poirot och Hastings är i Frankrike och när ett mord begås blir det tävling om vem som kan lösa mordet snabbast mellan Poirot och hans franske kollega Monsieur Giraud, en välmående och mustig herre som bolmar på en Sherlock Holmes-pipa hela tiden. Giraud bettar sin pipa mot Poirots mustasch. Quelle extraordinaire! Mordfallet är svårt då flera personer beter sig konstigt då de skyddar älskande som de tror är skyldiga. Så vi får icke sanningsenliga vittnen och andra lömska ting som gör det mer komplicerat. Dessutom går Arthur och kärar ner sig i en vacker dam mitt upp i allt, Bella Duveen. Hercule är så fin när han hjälper Arthur is slutscenen, hjärtat ökar takten lite där.

I den fjärde och sista filmen åker Poirot och Hastings till kusten för att beskåda ett försök att slå världsrekord med motorbåt. Det efterföljande mordet har aspekter av seanser, andar från döda och att Poirot skaffar sig en hund! Monsieur Bob! Lustigt avsnitt!

Jag gillade detta skarpt. Småputtrigt! Mysigt! Inte allt för kämpigt.

Betyg: 3/5





2 kommentarer:

  1. Hercule Poirot's Christmas är den enda av historierna jag läst. Helt ok vad jag minns. Jag har sagt det tidigare men säger det igen: Mysometern och trivselfaktorn slår i bott i denna serie kanske inte stor filmkonst men den har sin givna plats i livet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hi5 på den, mysigt och trivsamt. Japp, given plats.

      God helg!

      Radera