söndag 28 april 2019

Cross of Iron (1977)


Anti-krigsfilmen Cross of Iron är en bister och våldsam film om tyskarnas reträtt vid den sydöstra fronten mot ryssarna under hösten 1943. Vid sidan av de ständiga anfallen från ryssarna fokuserar filmen på konflikten mellan den stroppige aristokratiske officeren Stransky och sergeanten Steiner som spelas av en ärrad James Coburn. Steiner är ledare för en spaningspluton som spenderar en stor del av sin tid bakom frontlinjen. Hauptman Stransky är på plats endast för att få den av honom åtrådda utmärkelsen Järnkorset. De i filmen som erhållit utmärkelsen ser ingen nytta med den.

Hela filmen är en bister och sorgsen historia om vad krig gör med och mot människor. Filmen inleds och avslutas med svartvita journalfilmer på hemskheter från andra världskriget och andra konflikter sedan dess.

Jag trodde inte att jag sett filmen tidigare, men ändå känner jag igen ansikten och vissa scener så jag har kanske sett den ändå. James Coburn sticker ut bland skådespelarna. Maximillian Schell som spelar Stransky är också bra. Däremot har jag som alltid lite svårt att tycka James Mason är bra. Jag gillade de flesta i plutonen, spelade av uteslutande tyskar som pratar engelska med viss brytning här i filmen. Brittiske David Warner i rollen som Hauptmann Kiesel var mest minnesvärd och hans fårade ansikte var ett av dem jag tyckte mig känna igen.

Peckinpah drack tydligen som en borstbindare under filminspelningen som blev hans tolfte av fjorton filmer. Dessutom hade producenterna problem med att få ihop pengar till filmen och sedan att hålla budget. Filmen avslutas lite abrupt för att pengarna helt enkel hade tagit slut. James Coburn improviserad ihop en scen. Det är ett galet slut som passar på något skumt sätt.

Tarantino sägs varit inspirerad av denna film när han gjorde Inglorious basterds.

Filmen fokuserar en hel del på krigsscener, med tämligen realistiskt våld. Blodet ser ut som riktigt blod. Autentiska tanks och vapnen har använts i filmen. Peckinpah kör sina vanliga tricks med slow motion och den lilla bisarra detaljen med en av karaktärerna som dödar ett löss med det lilla poppande ljudet (se gårdagens revy).

Cross of Iron är inte en munter film men om man gillar krigsfilm av en lite äldre stil så är den helt klart ett måste.

Betyg: 3+/5




6 kommentarer:

  1. Japp, det blev (väl) mycket tanks och slow motion :) Utöver det blev jag själv positivt överraskad, hade nog inte trott att jag skulle gilla filmen alls

    https://bilderord.wordpress.com/2017/06/17/cross-of-iron-1977/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo den var bättre än väntat, men den blev inte en riktig personlig favorit. Ska läsa din text. :-)

      Radera
  2. Länge sen sist men kommer ihåg att jag gillade filmen. Gissar på Peckinpah på tisdag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peckinpah på tisdag! Jajamen, spot on. :)

      Radera
  3. Nej, ingen munter krigsfilm (men det ska väl inte krig heller vara). Gillar den och håller med om att James Coburn och Maximilian Schell är bäst. Gillar vanligtvis James Mason, men detta är inte en roll jag håller så högt av honom.

    Kul att du nämner David Warner. Han spelade prästen i The Ballad of Cable Hogue som jag nyligen såg av Peckinpah. Han sticker ut även i den.

    Filmen är för egen del given på topp fem av Peckinpah ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Denna har chansen på topp 5 men om den lyckas slå sig in eller ej får du se först imorgon! ;-)

      Coburn, Schell och Warner gör filmen för mig.

      Radera