onsdag 12 december 2018

The Third Man (1949)



Spoiler alert, spoilers beware!

Den tredje mannen är en av de filmer som man kanske borde skämmas att man inte sett om man ska kalla sig filmintresserad! När sedan Frans teasade om att den beskrev ett fruktansvärt brott blev jag nyfiken och med det den lilla sparken i rumpan som jag behövde för att ta mig an filmen. Frans nämnde den i den pågående säsongen av Shinypodden om Hitchcock. Det är relevant då denna film känns som att den lika gärna kunde vara en film från spänningsmästaren. Filmen bygger på en roman av Graham Greene och stilen påminner en hel del om min favorit John Le Carré också.

Detta är en film noir som lever på stämning och suspense. Holly Martins anländer till Wien just efter andra världskriget för besök hos sin vän Harry Lime. När han väl anlänt får han veta att Harry blivit dödad i en trafikolycka, överkörd av en lastbil. Holly låter sig inte övertygas, om vad är oklart, och börjar utreda mordet. det dyker upp en dödlig kvinna, några skumraskfigurer med dunkel bakgrund och en brittisk militärpolis och gentleman i ett.

Jag var inte speciellt imponerad av filmen under dess inledning, men den tog sig allt mer desto längre den pågick och mot slutet hade jag fått en stor respekt för den. Jag tror att det är en film som vinner på flera återtittar. Efter första titten lever den inte upp till ryktet som en av världens bästa filmer. Den tredje mannen måste kanske ses tre gånger?

Skådespeleriet är bra, med extra plus på Trevor Howard och Orson Welles. Jag var inte helt övertygad av Joseph Cotten i huvudrollen eller Alida Valli som femme fatale. Men i hennes fall kan det lika gärna varit manus fel. De försöker få henne mystisk och svårfångad. de lyckas men oklart om det lyckas på rätt sätt...

Jag är inte alltid observant på filmmusik. Men om den är extra bra lägger jag märke till den och den kan då höja filmer mycket. Motsatsen gäller också. I denna film spelas ledmotivet på ett stränginstrument om och om igen och den lilla trudelutten är kul. tyvärr jazzar artisten iväg med bisarra utsvävande crescendon under speciellt spännande scener och då stör musiken rejält istället. Ett sådant exempel sker efter 1:07:45 för de som vill kolla själv.

En liten detalj som var kul var när jag efter 44:45 plötsligt såg en kattsvans vaja bredvid Anna, som vid tillfället sitter i sin säng. Jag hade inte sett katten tidigare. senare i filmen har katten en liten men avgörande betydelse...

En annan liten kul detalj är att man ser hur irriterad prästen är vid Harry Limes andra begravning. Han kastar irriterat sand på kistan och marscherade bestämt iväg. Vid första begravningen var han mer engagerad...

Som avslutning måste jag rapportera om att Frans kommentar var fullständigt korret. Brottet som begåtts var vedervärdigt.

Jag ger Den tredje mannen tre män av fem möjliga.

Betyg: 3/5












6 kommentarer:

  1. Ytterligare en färgglad poster, även om det är lite dovare färger. Jag såg Den tredje mannen när jag hade noir-tema för länge sen. Gillade den en hel del som jag minns det.

    https://jojjenito.wordpress.com/2011/10/14/film-noir-fredag-the-third-man/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo det fanns ju en massa olika posters att välja på men jag försökte som vanligt att hitta en från året filmen hade premiär... "original poster"...

      Hoppar över och kollar in din text...

      Radera
  2. Galet snygga bilder från filmen. Snackade vi något om parallellen mellan den sista (kvinnan som går i allén) och slutet i Miller's Crossing?

    Det som gör filmen väldigt speciell för mig är hela kontexten. Den är inspelad på plats i ett Wien som fortfarande är i ruiner efter kriget och handlar mycket om hur de allierade går vidare efter den episka segern över ondskan och med facit i hand är det fascinerande hur ryssarna pular och håller på medan britterna håller på att avveckla sitt kolonialvälde och amerikanarna vill tillbaka till sitt (eller försöker slå mynt av situationen). Just Wien har ju alltid varit en av de yttersta utposterna österut, med möjligt undantag för mellankrigstiden. Efter att ha lierat sig med osmaner och tyskar mot ryssen i första kriget så blev de ockuperade av nazister och välkomnade Sovjet som befriare, för att helt plötsligt stå med näsan mot järnridån. Protagonistens lite naiva sökande efter någon sorts svar är mest ett sätt att belysa detta kaos som knyter ihop andra världskriget och kalla kriget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en snygg film. Och det finns en katt med. Alltid härligt.

      Tror inte att vi fick med parallell med Miller's Crossing, men den är där ser jag nu.

      Intressant aspekt av filmen du lyfter. När jag ser film, speciellt första gången, har jag oftast fokus på karaktärer och relationer, så de storpolitiska undertonerna gick mig förbi denna gång, men det är något jag absolut kommer ha i bakhuvudet nästa gång jag ser den, när eller om det bu blir...

      Radera
  3. Såg den ngn gång på 80-talet och minns att jag gillade filmen. Kände till filmmusiken innan jag sett filmen tror min farmor hade den på skiva. Hög tid för omtitt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmmusiken är ju känd ja. Också lite enerverande kan jag tycka. Spännande med en omtitt. Är det en film som vinner på flera tittar tro?

      Radera