onsdag 5 december 2018

First Blood (1982)


David, min 18-årige systerson var på besök för podcastinspelning och brädspel. Han anlände redan på fredagskvällen och efter burgare och milkshake hade vi tid för två filmer. När David (och en annan systerson, kusinen Måns) är på besök blir det klassiska actionfilmer som visas... Tidigare har det varit True Romance, Reservoir Dogs, Pulp Fiction, The Warriors och Aliens. Denna gång såg vi First Blood och Mad Max 2: The Road Warrior. Den senare skrev jag nyligen om här på bloggen, men First Blood har jag inte skrivit om alls. Jag kommer ihåg den en som en av de bästa actionfilmerna jag såg under min barndom, men jag har inte sett den sedan åttiotalet.

First Blood är såklart första filmen om John Rambo, och den kickade igång en filmfranchise som nu har en fem-sex filmer i serien. De efterföljande filmerna var dock av annat slag. De är bombastiska medan First Blood är eftertänksam och lågmäld, de kommande är blodiga och "over the top" medan originalet är oväntat oblodig och tämligen realistisk (relativt sett i alla fall).

Filmen bygger på en litterär förlaga även om jag gissar att man ändrat en hel del. Speciellt slutet är nog omskrivet. Det finns faktiskt ett alternativ slut på min blu-ray där Rambo inte överlever äventyret. Men om man ska starta en lång filmserie är det ju inte så praktisk att ta ihjäl sin guldkalv.

First Blood var kul att se efter att det gått så lång tid sedan sist. Jag kom ihåg många av de mest ikonsika scenerna, men långt ifrån allt. Filmen var mindre blodig än vad jag kom ihåg den och mindre spännande också. Dessutom tar den ju god tid på sig. Det är fascinerande att se äldre film just med tanke på det sega tempot i actionfilm. Man är väl van med de nyare varianterna nu för tiden helt enkelt.

Tyvärr måste jag dock säga att filmen har tappat en hel del av sin magi. Jag ser den nu som ett helt ok actiondrama med en ärlig kritik av hur vietnamveteraner behandlades i USA efter kriget. Stallone är bra i rollen som snart efter denna film skulle transformeras till en popkulturell ikon. Men om jag ska vara ärlig är skådespeleriet överlag, inklusive Stallones, ganska svagt, känslan av b-film finns där. Dialogen verkar också vara dubbad i vissa fall, den är inte helt synkad i alla lägen trots att vi såg filmen på en fin och ny blu-ray. Noterbart var också att den engelska textningen var helt åt skogen. Textningen hade rätt betydelse men absurt många ordval var ändrade. Det var som att textningen byggde på ett manus som sedan blivit omskrivet. Inte ett stort problem, men värt att notera och förundras över att de inte bemödat sig att lägga in en bättre "sub titles".

David gillade filmen en del. Vi kom överens om att stämningen och känslan i filmen var dess styrka. Han gillade också att se Rambo-kniven i filmen. Något som tydligen är ett begrepp... efter First Blood såg vi The Road Warrior och David blev eld och lågor. Det är ju en klart bättre film kan konstateras. David var nöjd.

Jag ger First Blood tre galna galtar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

PS, ni såg väl "Hank Jennings" och "Stan Switek" i små roller bland poliserna...?












4 kommentarer:

  1. Kul att du sett om denna efter så lång tid. Hade aldrig gissat på att du inte sett den sedan det begav sig, starkt jobbat.

    Måste så klart gå tvärt emot dig i det här fallet då jag gillar filmen mer och mer för varje gång den ses. Den har setts ett par gånger och ibland blir jag sugen på den där härliga stämningen som byggs upp redan under förtexterna.

    First Blood är ingen actionfilm som man skulle se idag. Det är också en av dess styrkor. Det är ordentligt gjort och filmen gör mycket bra i att ta lite tid på sig innan det blir mer spänning. Tycker den är bra från början till slut. Och ja, personligen är detta ett par klasser bättre än Mad Max 2: The Road Warrior ;)

    Förresten, det alternativa slutet du nämner som du har på din utgåva är slutet i boken om jag inte missminner mig. Funkar ju ganska bra med ändringen de gjort i det här fallet.

    http://moviesnoir.blogspot.com/2013/07/first-blood.html
    http://moviesnoir.blogspot.com/2017/01/mad-max-2-the-road-warrior.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för maffig kommentar! Jo, min känsla för filmen denna gång är mycket färgad av hur jag upplevde filmen 2018 jämfört med bilden/minnet av filmen jag hade i huvudet. Det är som med 48 hrs som jag inte alls gillade nu för tiden, en annan film jag har för mig att du fortfarande håller högt.

      Inledningen av filmen är helt klart dess styrka. Jag gillar den och kan nog uppskatta det långsammare tempot som sådant. Men jag blir aldrig speciellt fäst vid Rambo. Filmens andra halva blir inte så intressant för mig. Bäst är när han vandrar på vägen, alla svinaktiga poliser som jävlas med honom och inledningen på jakten. Ja, fram till och med att Trautman introduceras i filmen helt enkelt...

      Detta är kanske en film man skulle sett minst en gång per decennium för att den skulle behållit sin status (i ens huvud)? :-)

      Radera
  2. Hade inte heller sett filmen på många år men såg om den inför min 100 lista (plats 92) och visst håller den än i dag mor The Road warrior står den sig dock slätt.
    https://filmitch.wordpress.com/2016/07/01/first-blood-1982-usa/comment-page-1/#comment-12835

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan verkligen förstå er som fortfarande gillar filmen. Men för mig föll den lite platt efter alla dessa år. Tycker inte att jag engageras av John Rambo som jag kom ihåg att jag gjorde när jag var yngre. Dialogen är stolpig också. Man prioriterar andra saker nu för tiden än för 30-35 år sedan.

      Men med det sagt, finns det saker som jag gillar också. Den har en väldigt specifik känsla och jag gillar helt klart första halvan en hel del!

      Radera