söndag 25 mars 2018

Adaptation. (2002)


Jag hittade inte så många filmer från 2002 som jag var sugen på men Adaptation var jag i alla fall nyfiken på. Jag såg den när den var ny, antingen på bio eller på hyrvideo. Mina minnen från filmen var grumliga. Det kändes som att jag inte riktigt fattat filmen. Som jag mindes filmen är det någon slags dramakomedi med en hel del självironisk metahumor?

Vid denna titt blev jag ungefär lika förvirrad som vid första titten. Charlie Kaufman har skrivit manus till filmen där Charlie Kaufman ska skriva ett manus som bygger på en bok men han får skrivkramp och skriver istället om sig själv skrivandes manuset. Invecklade saker detta. Anledningen till mitt intresse är förutom Kaufmans galenskap också att Spike Jonze har regisserat filmen. Jonze har ju gjort favoriter som Being John Malcovich, Where the wild things are och Her.




Typ av humor? 

Typ av humor? Är detta ens en komedi? Jo, den är loggad som "Comedy, Drama" på imdb så vi får väl säga så då. Men helt klart är att detta är ett drama mer än en renodlad komedi. Humorn är väl dold i karaktärsstudien av den självhatande och till synes patetiska Charlie Kaufman. Självförakt och dålig självkänsla påminner om några av Woody Allens mest neurotiska huvudpersoner. Mycket av humorn är någon slags självkänningshumor blandat med förakt och sympati för huvudpersonen. Charlie Kaufman spelas förträffligt av Nicholas Cage. Sen har Kaufman, filmens manusförfattare, också hittat på en imaginär tvillingbror Donald till sin persona i filmen. Donald Kaufman är också spelad av Cage. Donald är simplare, antagligen mindre talangfull men mycket gladare och mer lättsam som person.


Filmkvalité vs. humorkvalité

Som komedi är detta rent ut sagt svagt. Humorn kommer endast fram om man gillar filmen för dess struktur, intellektuella höjd och det faktum att Jonze och Kaufman spänner bågen med denna utflippade film. Gillar man dramat och filmen i övrigt kan man säker roas kungligt av dess humor. Adaption är som en testkörning inför duons magnum opus av metafilm Synecdoche, New York där Kaufman stod för både manus och regi och Jonze agerade producent (vilka ofta är mer kreativt inblandade i USA än vad som är vanligt i Europa).




Manus vs. skådespelare

Här i Adaption är ändå manus och idé i första rummet. Samtidigt har filmen flera notabla skådespelare som Nicholas Cage, Meryl Streep, Tilda Swinton och Chris Cooper. Av dem tycker jag att Chris Cooper sticker ut mest. Han vann visst också oscarn för bästa manliga biroll för denna film. Både Meryl Streep (ingen förvånad) och Nicholas Cage (några kanske höjer på ögonbrynen nu) oscarsnominerades till bästa skådespelare men vann ej. Maggie Gyllenhaal och Ron Livingston dyker också upp i små roller.

Charlie och Donald Kaufman var också nominerade för bästa manus baserat på förlaga.




SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)


Sensmoral: filmen är kanske en esa för Charlie att böörja acceptera sin bror Donald? Det finns kanske någon form av sensmoral i botten av det...

Två stereotyper: Kaufman själv är den blyge och självhatande artisten som har svårt med det motsatta könet. Har sett förut. Han onanerar mycket. Ron Livingston spelar den korkade agenten som ser potentiella sängkamrater överallt han tittar i kontoret. Japp, denna film gjordes före Weinstein...

Tre troper:

Många lustiga saker här.

a. Kaufman har interna monologer tills kursledaren i mausskrivande Robert McKee säger att det är uselt.

b. Chekhov's gun: vi får se alligatorer i träsket i inledningen av filmen. De återkommer givetvis och har betydelse senare i filmen.

c. Bland många andra lyfter jag "split personality" med tanke på Donalds manus The Three där alla tre karaktärerna, polisen, mördaren och kidnappningsoffret, alla är samma person. Tydligen ska det funka ändå, manuset blev ju så bra!




Favoritkarakärer?

Jag har inga speciella favoriter i denna film. Känner ingen närhet till någon av dem.


Trivia


Taget från imdb's triviaavdelning: Nicolas Cage has said that during the filming of this movie, he ignored all of his acting instincts, and played the part of Charlie Kaufman exactly as Director Spike Jonze asked him to. He then received an Academy Award nomination for it.


Omtittningspotential?

Nja, tror inte att jag kommer omvärdera denna film i framtiden.


Slutomdöme

Jag blev inte mycket klokare på denna film vid denna omtitt. Jag blir delvis lockad av dess magnifika galenskap med metakonceptet. Men i slutändan förblir jag ganska oengagerad i karaktärer eller vad som händer dem. Jag finner inte Charlie Kaufman "adorkable" i denna film och då faller den inte på plats känns det som. En intressant film tekniskt men ganska kallt känslomässigt. Fail.


Betyg: 2/5



6 kommentarer:

  1. Ah, äntligen en komedi (?) som jag sett och dessutom verkligen gillar. Du vet hur jag brukar nämna att jag på vissa sätt har svårt för det här med meta, hur en film är medveten om att det är en film, att den är sprängfylld med popkulturella referenser, mockumentärer etc. Just den här typen av metafilm älskar jag. Den är ju mycket väl medveten om den är en film men här utnyttjas det för mig på ett perfekt och underhållande sätt.

    Adaptation (4+/5) hamnade på plats fyra på min 2002-lista. Har tyvärr inte nån recension att bjuda på då jag såg den innan jag började skriva om film.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att det poppade upp en film som du sett. Också förvånande att du inte sett någon av de tidigare!

      Detta var och är fortfarande en film som jag inte riktigt kan förlika mig med. Har kanske att göra med att jag inte gillar någon av karaktärerna i filmen. När jag valde filmer för projektet kom jag ihåg den som en komedi primärt men det skulle jag inte säga nu efter omtitten. Känns inte alls som en komedi om jag ska vara ärlig. Den var så lite en komedi att jag till och med hastigt kastat ut en annan film som antagligen är mer drama än komedi ur detta projekt. Istället tar jag ett steg tillbaka till 2001 och adderar Legally blonde som jag hade missat i mina eftersökningar inför projektet. Gör en justering mitt i språnget.

      Det där med metahumorn är intressant. Vet att du brukar hänvisa till att du inte gillar stilen speciellt mycket. Jag har aldrig förstått riktigt varför. Sen kan det ju alltid finnas undantag och detta är kanske ett sådant. Lite som för mig med biografier, en genre jag inte gillar.

      Alltid kul med synpunkter och nya perspektiv i kommentarer. Hoppas att det kommer fler filmer som du sett... Men det kanske är så att du inte prioriterar komedier lika mycket som jag?

      Radera
  2. När det gäller metahumor så är det så att jag faktiskt gillar vissa varianter, det är t.o.m. en favorithumor. Just den som förekommer i Adaptation är som gjord för mig. Jag har inga problem att filmen är tydlig med att den vet att den är en film i sig. Jag gillar t ex hur Cage i Adaptation försöker skriva manus baserat på en bok och sen på nåt märkligt sätt hamnar i sitt eget manus.

    Jag gillar Stranger Than Fiction. Jag gillar när Woody Allen hämtar den där författaren när han står i biokön för att vissa att en snubbe har fel.

    Så jag gillar nog självrefererande humor/metainslag, men kanske har svårare för när man har med referenser till andra filmer t ex. Även mockumentärer kan jag ha lite svårt för. Det är nåt lagret av fusk där som oftast inte klickar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nope, fattar fortfarande inte skillnaden du upplever. Men det har ingen betydelse. Låt det förbli din personliga egenhet, det är bättre så! :-)

      Radera
  3. Generellt kanske jag kan uttrycka det: Meta inåt bra, meta utåt sämre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill inte veta! Bättre att behålla mysteriet runt Jojjenito! ;-)

      Radera