Inför månadens filmspanarträff och Shane Blacks The nice guys visst jag mycket lite om filmen i fråga. Jag visste att den var skriven och regisserad av Shane Black, att det är en crimeactionkomedi och att den utspelades på 70-talet. Jag hade ganska höga förväntningar ändå. Men det blev ungefär som med Kiss kiss bang bang - en ungefär "helt ok" film. Inget att bli till sig över men heller inte superdålig. Helt ok helt enkelt. Vana läsare av min blogg kan därmed redan gissa betyget.
Black försöker sig på något mycket svårt. Jag jämför det med att bildligt lägga två filmer ovanpå varandra och försöka blanda dem. Visst det kan bli fyndigt och fräscht om det lyckas. OM det lyckas. Men det är samtidigt otroligt svårt att få rätt ton när de två filmernas skilda tonlägen ska sammanblandas. Här är det dels ett kriminaldrama, en modern film noir, dels en actionkomedi med en hel del farsartad humor. Det är otroligt svårt att sammansmälta dessa genrer. Uppenbarligen.
Jag tycker inte att Shane Black lyckas speciellt bra här. Manus är bra i grunden, men som regissör verkar han ha svårt att klippa bort sina darlings, de mest prövande farsartade scenerna med folk som snubblar, ramlar, stammar och grimaserar. Jag lider under dessa. Samtidigt lyckas han bra med stämningen i övriga partier och hans Los Angeles i mitten av 70-talet är riktigt najs.
Ett annat problem som Black med tydlighet har som regissör är castingen. Hur tusan har han tänkt när han castade Russell Crowe och Ryan Gosling i denna film? Max en av dessa torrbollar får plats i filmens dynamiska duo. De båda kan under sina bästa (och hårt regisserade) dagar spela den straighte av de två, och ingen av dem klarar av att spela den korkade "goofy" karaktären. Nu försöker Ryan Gosling vara den tokrolige i denna film och han är katastrofal i den rollen. Han funkar som totalt uttryckslös och hård i Drive och han funkar som "the straight guy" i den romantiske komedin Crazy, stupid, love. mot den överlägset bättre skådespelaren Steve Carell. Här i The nice guys förstör Gosling tyvärr om och om igen känslan som byggs upp i de bra och sansade scenerna. Men sedan kommer ytterligare en av hans och Blacks "Abbot och Costello"-scener åter igen och jag tas omgående ut ur stämningen och filmen.
Jag vet inte riktigt vilken vinkling jag skulle se filmen från för att uppskatta den mer. Man skulle kanske sett den som en film där det är kul att en sådan känd skådis som Gosling bjuder på sig själv och i princip gör sig själv till åtlöje. Men är han verkligen av den kalibern att detta över huvud taget känns som överraskande eller spännande? Nej, inte i mina ögon.
Jag gillade dock en hel del av scenerna i filmen, även om helheten blev fördärvad. Unga fröken March (Angourie Rice) var kul i alla fall. Det fanns flera sorters humor i filmen och en del av den lite mer nedtonade humorn fungerade. Men Gosling var som sagt felcastad och det var han som skulle dra humorvagnen över mållinjen. Tyvärr.
Russel Crowe verkade dessutom ganska ointresserad. Var man gör vad han måste för att dra in nästa lönecheck... Han spelade en roll som känns passande men jag får också vibb av minsta motståndets lag. Han är en slafsig men "street smart doer". Hans karaktär här påminde mig om hans Cal McAffrey i den lite underskattade journalistfilmen State of play (en film som jag tydligen också underskattade när jag skrev om den).
Både Jackson Healy (Crowe) och Holland March (Gosling) är filmiska karaktärer som kräver rätt skådespelare som utmanar stereotyperna och som därmed lyckas överraska oss åskådare med något extra. Crowe var för trött och Gosling var för fånig i denna film. Jag håller i och för sig inte dem som ansvariga utan det ligger helt i händerna på regissören Shane Black.
Jag hade hoppats på en roligare och skådespelarmässigt mer intressant film. Därmed ger jag The nice guys två försvunna skådespelerskor av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Jag hörde spridda skratt från åtminstone några av mina filmspanarkompisar. Hoppa över till deras bloggar och kolla vad de tyckte om filmen:
Har du inte sett den? (Johan)
Fiffis Filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
The nerd bird
Jojjenito
Med tanke på hur mycket Ryan Gosling är i bild så krävs det nog att man köper honom och hans rollprestation för att riktigt uppskatta filmen. Där har vi nog pudelns kärna vad gäller skillnaden i din och min syn på filmen :)
SvaraRaderaJa det är helt klart. Han var med mycket. Och nej, jag tycker inte att han är lyckad i denna typ av korkad roll. Den rollen passar inte alla och dessutom känner jag att han blev övergiven av sin regissör... :)
RaderaHåller med om att Crowe nog kändes lite trött, men jag tyckte ändå kemin med Gosling funkade hyfsat. Störde mig inte på Goslings farshumor. Tyckte han klarade sig bra (vilket iofs var lite oväntat).
SvaraRadera:-)
RaderaDå blev det bra för dig. Är du kanske lite mer förlåtande inför farsartad humor generellt sett? För mig passar det ganska sällan in, det behövs en film med rätt stajl. Eftersom väldigt mycket i filmen var realistiskt stack tex scenen med Holland Marsh på toaletten ut negativt. Den och andra scener bröt filmens interna Logik som jag uppfattade det. Men jag fattade kanske filmen helt fel helt enkelt...
Japp, jag gillar farsartad humor betydligt mer än du. När vi pratar film så brukar du ofta nämna att det inte är din grej. Jag brukar inte opponera mig men faktum är att jag är ganska förtjust i det.
RaderaToalettscenen med Gosling var första gången i filmen som jag började skratta.
Avstämning: Vad tycker du om Mr Bean och Fawlty Towers?
Det är frågan. Jag gillade båda serierna förr, helt klart, men jag är tämligen övertygad om att jag svalnat inför dem nu. När jag såg en repris av Faulty Tower på tv för inte så länge sedan ville jag se avsnittet men jag bytte kanal efter nån minut. Det var inte så kul längre. Även om de nostalgiska känslorna blandades in...
RaderaMen är det verkligen det farsartade i sig jag har problem med frågar jag mig själv. Jag tror att det ofta har att göra med att karaktärerna som tvingas utföra den farsartade humorn, som tex Holland March i The nice guys, inte känns som realistiska karaktärer. De blir mer som seriefigurer, och om inte filmen också känns som en serietidning på film skär det sig. Kan jag tycka...
Jag har nog alltid sett både Mr Bean och Faulty Towers som lika galna serier som sina huvudpersoner och då har det inte skurit sig mellan karaktär och serie. Samma sak med Benny Hill, Nile City, Lorry och andra gamla komedier. De är olika bra men passar in som exempel på vad jag pratar om här.
Tja, jag uppskattade ju som sagt både Gosling och hans farsprestation. Tyckte scenen inne på herrtoan var nära nog briljant. Och även Crowe funkade, hans rollfigur var lite trött men inte hans prestation. Castingmässigt är väl frågan hur mycket som delegeras till rollbesättaren?
SvaraRaderaMen visst, den hade absolut kunna trimmas, särskilt mot slutet då det blev några stillastående partier.
Jag är tämligen övertygad om att rollbesättare är en underordnad tjänst där regissör (och i vissa länder producentn) är den som beslutar. Rollbesättaren bokar möten och sköter hela ruljansen med att hyra in och i de fall det behövs sköta auditions, men när det gäller en films två huvudrollsinnehavare så är det regissören som bestämmer.
RaderaHerrtoan ja, en av filmens mest skaviga scener. Jag menar, detta var väl ändå inte en Charlie Chaplin-film?? :-)
Jahaja, i princip raka motsatsen mot min åsikt rakt igenom. Jag älskade Ryan. Tyckte även det sprakade mellan Gosling och Crowe. Tyckte det funkade alldeles utmärkt att blanda genres.
SvaraRaderaHehe, ja helt olika.
RaderaSkrev du inte någon stans att du sett trailern många gånger? Jag hade inte sett den, avogt inställd gentemot dem som du vet. Jag har länge sökt ett fall där en trailer skulle kunna förbättra filmupplevelsen och damn, detta är kanske den filmen! Om jag också sett trailern flera gånger hade jag kanske gått in med en annan inställning till denna typ av humor (genreblandning, dialogdriven humor blandad med fars etc).
Men det var ett mycket bra val av film, missförstå mig inte om det...
:-)
Vilka hade du velat se i rollerna om inte Gosling och Crowe? Jag tyckte det var en rätt fin-fin duo just pga det kändes oförutsägbart att de dem i den här sortens roller. Sedan hade filmen tjänat på att tajtas till här och där. Bland de roligaste replikerna var mot slutet när March med Goslings otvungna charm - efter att ha fallit ned från tak och balkonger ett antal gånger - säger sig vara oövervinnlig eftersom han inte dött än :)
SvaraRaderaBra fråga. Jag vet inte vilka som hade blivit bäst, det enda jag vet med säkerhet är hur jag upplevde filmen när jag såg den.
RaderaMen om jag ändå skulle försöka mig på detta. För det första tycker jag att Crowe var bättre än Gosling. Manus kräver en allvarlig och tuff typ samt en spralligare typ som är lite jönsig då och då. Jag tycker att det skulle kunna funka med en av dess två i grunden allvarliga och torra skådisar. Det är den känsliga rollen som Holland Marsh, den sprallige, man måste träffa rätt.
Vem skulle jag välja stället för Gosling då? Tja, vad sägs om Sam Rockwell? Han är en suverän skådespelare som har förmåga och tajming i allt från drama till komedi. Han har "range" som de säger...
Om man för skoj skull ändå ska byta ut Crowe då? Det är svårare eftersom jag tyckte han var helt ok i den mer allvarligare rollen. Han spelar en roll som han gjort tidigare med framgång. Men här ska vi alltså ha en hård och ganska tuff typ. Tuff nog att kunna bryta armen av en man utan att blinka eller be om ursäkt. Svårt, Crowe fyller rollen bra. Men jag kastar ut två alternativ; Samuel L Jackson eller Woody Harrelson. Där! Får jag jobbet som rollbesättare? :-)
Jag har fått intrycket att Ryan Gosling vill vara en renässansman och inte har varit helt bekväm med att han fastnat i ett fack, så han är nog tacksam att få en lite humoristisk roll. Han slog sig fri från prettyboyfacket via Winding Refn, men då trillade han dit i ett annat fack. Det är en ständig kamp som jag uppskattar, även om Gosling-mättnaden slagit i taket några gånger längs vägen.
SvaraRaderaHehe, Gosling-mättnaden... Jag gillar Gosling men har insett att han funkar bättre i vissa roller och lite sämre i andra...
RaderaVad tycker du om mitt försök till re-casting enligt ovan kommentar? Sam Rockwell och Samuel L Jackson? :-)
Jag har aldrig riktigt fastnat för Rockwells komiska prestationer, men han har onekligen bredd. Jackson hade givit en helt annan film kan jag tänka mig. Antagligen en film jag skulle vilja se, om han funkar bra med Blacks manus och regi.
RaderaJag har gillat Sam Rockwell i allt jag sett honom i. Tänker drama i Moon och indy-dramakomedi i The way way back.
Radera