fredag 10 juni 2016

The Good, the Bad and the Ugly (1966)


Den gode, den onde, den fule är både bra och dålig. Mestadels är den bra, dess inledande 30 minuter är riktigt bra och hela sista timmen är väldigt bra. Men damn vad lång den är. En hel långfilm gömmer sig mellan den inledande första halvtimmen och den avslutande timmen. Sergio Leone verkar ha varit förtjust i långa filmer. Själv blir jag lätt uttråkad under delar som känns som transportsträckor. Totalintrycket är således lite splittrat.


Men låt oss fokusera på det positiva. Inledningen är som sagt stark med dess introduktion av de tre huvudkaraktärerna. Filmmusiken är magisk och kanske den mest ikoniska filmmusiken som finns efter musiken från Gudfadern. Med små medel och långa långsamma scener lär vi oss om karaktärerna. Eller lär oss och lär oss... Den onde är bara ond och den fule är ett as han också. Den gode är endast god i relation till de två andra. Och Blondie, The man with no name, förblir ett mysterium under hela filmen. Är "den gode" god ens?


Relationen mellan Tuco och Blondie är filmens mysterium. De är partners, motståndare, kompisar, och varandras edsvurna fiender om vartannat. Det är en livfull relation som håller sig kvar i minnet efter filmens slut. Scenen när Blondie lämnar Tuco med snaran runt halsen, bakbunden och balanserande högt upp på ett vingligt träkors var en mycket skrämmande scen.


Tyvärr är det trots allt lätt att nicka till under filmens mittdel. Jag antar att Leone ville måla upp sitt mästerverk som ett storslaget epos och att den långa speltiden i sig är ett sätt att bryta ner åskådaren och få in oss i historien. Långsamma scener och långa partier då inget av värde händer blir en del av upplevelsen. Men jag blir inte hänförd utan mer uttråkad. Det är synd för jag skulle givetvis hellre velat bli "blown away".

Jag tar med mig filmens värden och kan med gott mod rekommendera den varmt, även om rekommendationen kommer med en varningens finger. Som genrens mest ikoniska film ska den ses, men den blir dock inte en personlig favoritfilm för mig.

Jag ger The good, the bad and the ugly tre mexikanska dödlägen av fem möjliga.

Betyg: 3/5



8 kommentarer:

  1. Fredagarna här hos Fripps känns ikoniska de också numera...westernepos på löpande band! Man tackar!

    Hm, denna är nog ändå en liten personlig favvo hos mig. Kanske beror på att det var den första jag såg i Leones speciella "dollartrilogi"..?
    Men visst, letar man lite flaws här så är den nog lite för lång...och liiite för stillastående i mittpartiet.
    Turligt nog väger dock allt annat finfint med rullen upp det hela...och jag charmas varje gång av rullen.
    Damn, får nog bli en sommarnattstitt snart... ;-)

    Och som vanligt; Ha en för jäkla skön helg! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de vänliga orden!

      Det har på något sätt blivit western-våren för mig detta år. Mer eller mindre oplanerat!

      Jag letade faktiskt inte efter flaws, då jag trodde att filmen var felfri när jag satt mig för att se den för första gången på ca 35 år. Men jag hade sablans svårt att hålla mig vaken i mitten av filmen och det är ofta ett tecken på att filmen inte har gripit tag i mig helt och hållet. Därav att filmen snäppet lägre betyg än vad jag hade gissat innan jag såg den denna gång.

      Ha en skön fotbollshelg själv! :)

      Radera
  2. jag gillar filmen men har svårt för den krigsfilmsdelen i mitten det skaver lite annars är filmen bra men jag är ganska förtjust i Leone.
    Trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var just den där delen i mitten som fokuserar på kriget som var lite väl seg. Jag tror att vi är ganska överens om denna, en film man bör se men den är inte fulländad.

      Trevlig helg tillbaka! :-)

      Radera
  3. Den ar kanske inte avsedd att ses i ett strack; hade man inte paus pa biograferna pa den tiden? Ett glas champagne och lite jordgubbar halvvags in hade nog gjort susen.

    Det ar ett konstverk, inte bara - eller kanske ens i forsta hand - en film och som sadant undrar jag om man kanske inte ocksa borde ta hansyn till dess kontext och betydelse for manskligheten i bedomningen men det ar sent nu; ska inte bli langrandig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är möjligt att jag uppskattat den mer om jag fått champagne och jordgubbar i pausen! Helt klart.

      Radera
  4. Och jag blev blown away av mittenpartiet, för mig var det episkt. Helt oväntat måste jag erkänna, för det brukar ju vara den typen av element som retar gallfeber på mig. Min favorit i dollartrilogin, näsra 5/5

    https://bilderord.wordpress.com/2015/12/30/il-buono-il-brutto-il-cattivo-1966/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant. Jag antar att du fångats av filmen som ett konstverk, som den store Frans pratar om ovan? :-)

      Radera