fredag 17 juni 2016

For A Few Dollars More (1965)


Den sista filmen jag skriver om från dollars-trilogin är den andra i ordningen, For a few dollars more. Det visade sig att det var denna film jag kom ihåg flest bilder och scener från. Jag kom ihåg slutfajten och hur Clintan fyllde en hel vagn med döda skurkar. Jag kommer ihåg uret med vaggvisan och jag kommer ihåg de otäcka flash backsen från El Indios tidigare brott.

Detta är nog den djupaste och i viss mån bästa av de tre filmerna. Den första filmen A fistful of dollars är en kul liten film där Clintan får vara en tuffing. Den tredje filmen The good, the bad and the ugly är episk och storslagen. Mellanfilmen är mörkare och mer personlig.


Clintans Man with no name är en prisjägare på jakt efter El Indio och hans kumpaner. På vägen blir han partner med en annan prisjägare med oklar agenda, Colonel Douglas Mortimer. Filmen är jämn över lag och den håller mitt intresse uppe hela tiden. Känslan i filmen är annars allt annat än glad. Det är en hemsk historia som antyds men inte beskrivs detaljerat. El Indio har mördat en ung man och våldtagit mannens flickvän.

Tyvärr är musiken och ljudeffekter störande lite här och där. Detta är en av de saker jag inte riktigt gillar med Sergio Leone. Låt oss säga att han är förtjust i det tjutande ljudet av kulor som viner förbi kameran. Scenen när Clintan och Van Cleefs Mortimer skjuter på varandras hattar funkar inte för mig, ganska orealistisk i en film som för övrigt är relaistisk och ljudeffekterna är usla.


Jag gillar dessa dollars-filmer, men jag älskar dem inte. För mig har Clintan gjort bättre roller inom westerngenren. Hans insats i High plains drifter poppar direkt upp i minnet bland de lite äldre filmerna. Både Lee Van Cleef och Gian Maria Volontè gör sina roller bra men jag har sett bättre. Klaus Kinski var kul att se som den galne pistolmannen The Hunchback. Det är en karg värld vi möter och jag har svårt att sympatisera eller känna för någon av karaktärerna riktigt mycket. Det saknas något i storyn för att dra mig in i världen till fullo. Det finns westerns som jag gillar mer helt enkelt.

Jag ger For a few dollars more tre sönderskjutna cowboyhattar av fem möjliga.

Betyg: 3/5


8 kommentarer:

  1. Bra spaning; den här är jäkligt mycket mörkare än de andra i trilogin.
    Håller också med om att Clint gjort bättre westerns, som tex High PLains....

    Visst är det så att Leone väl egentligen strösslade med märkliga "ljudeffekter" i tid och otid i sina westernrullar...? Medaljens baksida när ljud ska läggas på i efterhand? Lätt att det blir overkill..

    Jag (tror) jag rankar denna som nr 2 efter Den Gode...

    Ha en kanonskön helg! Och missa inte fotbollen!! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Fotbollen? Ja, just det det är visst någon cup som spelas nu... ;-)

      Antar att Leone och hans team såg sina ljudeffekter som artistiska. Men som ofta med sådana grepp kan det pli platt fall om det inte funkar. En del älskar dessa ljud och tycker nog att de är centrala för upplevelsen. Men jag gillar dem inte.

      PS, jag har rättat en massa vedervärdiga stavfel och annat i texten. Nu hoppas jag revyn är mer lättläst...

      Radera
    2. Inget jag tänkte på! :-)

      Radera
    3. Ahh, skönt. Stav och småfel i texten är så irriterande för en själv som skrivit texten...

      Radera
  2. Jga tror nog att jag i likhet med Steffo rankar den här som god tvåa efter Den gode... Det var svårt att inte fångas av El Indos vansinne och den lilla speldosemelodin.

    https://bilderord.wordpress.com/2016/01/11/per-qualche-dollaro-in-piu-1965/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan helt klart förstå att du håller Den gode... som den starkare filmen, men jag håller denna lite mer mörka och personliga filmen snäppet bättre. Hoppar över och kollar in din text! :-)

      Radera
  3. Såg om denna för inte så länge sedan - helt ok men kanske inte så minnesvärd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, låter som något svalare än jag till och med då? :)

      Radera