Rick Alverson gör riktigt skumma filmer. De är kanske mer intressanta än bra, men då ombyte förnöjer räcker det långt. I filmen Entertainment får vi följa The Comedian på en turné på syltor i sydvästra USA. Han uppträder på den ena sjaskigare baren efter den andra i en långsam resa mot Los Angeles. Han är uppenbarligen djupt deprimerad och hans persona på scenen är ytterst vidrig. Han blöter håret så att det ser solkigt ut och kammar de tunna striporna hår tvärs över pannan på ett osannolikt oinbjudande sätt. Varje kväll sitter han ensam på sitt hotellrum och ringer sin dotter. Hon svarar aldrig.Varför är han deprimerad? Vi får inte veta. Vi ser honom bara mitt i processen att brytas ner. Han rör sig långsammare och långsammare filmen igenom som om all hans energi långsamt sugs ur honom. Vi ser också honom i konstigare och konstigare situationer. Vad är verkligt och vad som sker i hans huvud är lite oklart. Filmen närmar sig i alla fall David Lynch mer och mer. Den otäcka musiken gör sitt till och jag kommer att tänka på Eraserhead och Lost highway flera gånger om. Vi har inte så mycket trixande med kameran men trots det är Alverson bra på att skapa tung stämning.
En intressant detalj var att the Comedians hotellrum så ofta var mörka och att det var så otroligt ljust utomhus. Under filmen färdas han genom The Mojave Desert. Det verkar vara torrt och soligt där. Med sig på resan har han en tämligen harmlös men ändå lite irriterande ung mimare som spelar clown som "förband". Dessa två skulle kunna klassas som världens sämsta underhållningspar.
The Comedian: What is the worst thing with being gang raped by Crosby, Stills and Nash? No Young.
Alverson gjorde för några år sedan The Comedy. När vi såg den filmen på filmspanardagen blev en väninna till mig så upprörd att hon och en till lämnade sällskapet. Även i den filmen får vi följa en deprimerad artist som är allt annat än sympatisk. Jag blev dock fascinerad av filmen och hur hans resa mot försoning berättades. Jag gav The Comdey en trea. Den hade något jag inte sett på länge. Även Entertainment har något speciellt som lockar mig. Flera scener i slutet av filmen har etsat sig in i minnet; kvinnan som föder på toaletten, besöket på ett ålderdomshem, besöket hos optikern och så det totala psykbrytet på uppträdandet i Los Angeles. Det är inte en munter film. Lustigt nog skrattar The Comedian läppen av sig när han tittar på farsartad simpel komedi på tv'n. Är det den humorn han egentligen har själv? Gillar han inte sin scenpersonlighets elaka, brutala och sexistiska skämt?
Ave Maria till eftertexterna var mycket vacker.
Jag ger Entertainment tre utskällningar av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar