söndag 7 juni 2015

Twin Peaks - Season 2 (1990-1991)



Twin Peaks var ju så trevligt att återbesöka i den korta säsong 1. Nu har jag också tittat klart på den långa säsong 2. Detta var inte alls lika nostalgiskt för mig då jag endast hade sett spridda avsnitt ungefär fram till att Laura Palmers mördare avslöjades.

Med en serie som är 25 år gammal kan man knappast anklagas för att spoila, men här kommer en spoilervarning. Små och stora spoiles återfinnes nedan!


Hur var detta då? Var det lika bra som säsong 1? Nähä du, icke sa Nicke. Det bestående intrycket av säsongen är att den är ojämn, både mellan avsnitt och inom avsnitten. Vissa karaktärers trådar är fortfarande bra eller intressanta. Det är de om och med Agent Cooper, Godron Cole, Audrey Horne, Ben Horne och Annie (med en ung Heather Graham, överraskning för mig).

Tyvärr finns det också en hel del tråkiga och farsartade trådar. Den värsta är den om Nadine (kvinnan med en sjörövarlapp över ena ögat som tror hon är 16 år och har fått övermänsklig styrka) och hennes träige man Ed. Det andra dödstråkiga paret är James och Donna. James är svintrist som karaktär och skådespelaren är ännu tråkigare. Tråden när James börjar jobba för en rikemansfru med att laga en bil var helt meningslös. Donna är fasansfull. Hur tänkte de när de skrev hennes karaktär? Hon verkar vara 12 år ungefär i mognadsgrad. Speciellt mot slutet av serien när hon ojjar sig över vems hennes biologiske far blir hennes beteende outhärdligt. Jag tycker också tråden med Josies hemliga förflutna och hennes relation med Sheriff Truman var menlös.


Ett gäng trådar var i mitten, ibland underhållande, ibland lite fåniga; Lucy+Andy+Dick, Shelley+Bobby+Leo, Major Briggs samt Ben Hornes sinnesförvirring.

Serien ägs av Agent Cooper. Hans kamp mot Windom Earle räddar hela säsongen. Jag får bra vibbar från delar av de mer allvarliga sekvenserna som blivit till ett frö till senare tiders tv-serier. Den spektakulärt bra True detective har till exempel en del att tacka Twin Peaks för.


Tyvärr tycker jag alltså att säsong 2 dalar rejält (även om den tar sig de sista avsnitten). Det verkar som att showen vill vara konstig för konstigheternas skull. Som om någon mindre talangfull regissör försöker efterapa David Lynch. Det blir bara patetiskt till slut.

Lynch har själv regisserat sista avsnittet och det bådade gott, men tyvärr har han också verkat krossats under tyngden av hans eget rykte. Avslutningsavsnittet är en mess. "Låt oss göra ett så dåligt sista avsnitt så att vi inte tvingas göra en ny säsong". Eller?


Vad tusan var sista scenen? Agent Cooper blir övertagen av Killer Bob. Really? Var det det mest chockerande ni kunde komma på? Och hur rimmar det med att Killer Bob uttryckligen sa tvärtom inne i den andra dimensionen några minuter tidigare? Sloppy writing, Show. Knasigt för knasighetens skull. Långt under den nivå som man kan ställa på en serie som denna.

Nu är jag inte lika hypad inför en tredje säsong som jag var för en kort tid sedan...

Betyg: 2/5







4 kommentarer:

  1. Kanske åtminstone ett sista avsnitt som inte tjänar på omtitt? För medan jag minns och håller med dig om tex utvecklingen med Nadine och James rollfigurer står däremot själva slutscenen fortfarande råstark och mycket överraskande i hjärnan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok, du menar att risken finns att du förlorar det goda minnet av sista avsnittet vid en omtitt? Japp, den risken är nog betydande. Bättre vårda minnet! :-)

      Radera
    2. Haha, I stand corrected. Eller iofs... Mitt minne av slutscenen när jag såg den första gången är fortfarande bra, men den, avsnittet och säsongen tjänade generellt inte på en återtitt. Jag hade också helt glömt bort att det var Heather som var Annie. Hade svårt att bestämma mig för om David D's uppdykande var kul eller pajjigt...

      Radera
    3. Egentligen är det inte ett styrketecken att serien tappar vid en omtitt men det känns ändå rimligt med en serie som denna som bygger så mycket på stämning och upptäckarglädjen hos tittarna. Nu när man ser om serien ser man detaljer som inte håller och man drabbas mindre av mysteriet eftersom man vet hur (konstigt) det slutar...

      Radera