torsdag 31 oktober 2013

The Summit (2013)



När jag såg att det fanns en dokumentär om bergsklättring på K2 med på Malmö Filmdagar bestämde jag mig direkt. Den filmen ville jag se. Jag är intresserad av bergsklättring. Varför klättrar folk upp på de högsta och svåraste bergen i världen? Trots att de vet att de kan ramla och dö? Jo, för att berget finns där. Människan vill testa sig och varför klättra på världens tjugotredje högsta berg om man kan klättra på det högsta eller det svåraste?

Min far klättrade i berg när jag var ung och han var inplanerad som läkare på en norsk expedition till Nepal. Vi planerade att jag skulle följa med expeditionen upp till base camp. Detta var i början av 80-talet om jag kommer ihåg rätt. Till slut fick den norske expeditionsledaren inte ihop de utlovade pengarna och hela projektet blev inställt.

Jag blev än mer fascinerad över bergsklättring då jag läste den makalösa boken Into thin air av journalisten Jon Krakauer. Han beskriver där om katastrofen på Mount Everest i maj 1996. Den boken kan jag rekommendera å det starkaste. Otroligt intensiv läsning.

Tydligen hände en liknande katastrof på K2 2008. Jag kände inte till incidenten trots att svenske klättraren Fredrik Sträng var med i ett av teamen. Fredrik var på plats i Malmö och presenterade filmen och tog frågor efteråt. Detta var mycket trevligt och intressant.

En lite konstig sak var att Fredrik före filmen ingående beskrev vad dokumentären ville förklara för åskådaren. Ett av problemen efter katastrofen var, precis som i fallet med katastrofen på Everest 1996, att olika versioner om vad som hänt på berget började florera i massmedia och att oskyldiga personer sades gjort fel och hjältar som inte fick sin rättmätiga hyllning av eftervärlden. Detta är filmens tema och syftet är att rätta till så att rätt blir rätt i eftermälet. Vid sidan av att berätta om K2 2008 klipper filmaren in en olycklig italienare som känner sig missnöjd med hur historiebeskrivningen runt honom är efter en K2-expedition på 50-talet eller när det nu var.

Chogori
Ganska snart efter filmen startat började jag förstå varför Fredrik känt sig manad att berätta så mycket om filmen före visningen. Den är nämligen ganska risig som dokumentär. Grundproblemet som den vill behandla etableras mycket diffust och hela filmen känns ryckig och ojämn. Den saknar en röd tråd. Det som Fredrik enkelt förklarade under några minuter före filmen lyckas de knappt få fram trots en normalt lång speltid. Fail.

Efter filmen berättade Fredrik att man använt sig av flera tekniker i filmen. Man har autentiska bilder från klättrarnas kameror, man återskapar vissa scener med skådespelare och man använder avancerad animationsteknik. Detta var väl ok, men tyvärr drog det ner filmupplevelsen för mig då jag inte visste om detta. Jag satt och undrade just över vad som var autentiskt och vad som va "hittepå". eftersom detta blev ett problem för mig kan jag bara konstatera att för mig hade det varit bättre om man kunnat vara mer tydlig om allt detta i filmen...

Som summering tycker jag att detta var en rejält svag dokumentär om en mycket intressant händelse. Vissa scener i filmen är dock otroligt starka. Det blev dammigt i rummet när man ser intervjun med norskan Cecilie Skog som med tysta tårar rinnandes berättar om hur hennes sambo Rolf blev höjdsjuk och sedan flög av bergsväggen i en lavin...

Jag ger The summit två fallna kamrater av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Jojjenito håller också på att klättra uppför den branta väggen, kommer han nå toppen eller stannar han på halva vägen? Fiffi försökte bestiga toppen redan förra helgen men hon ramlade ända ner till botten.

Rolf Bae och Cecilie Skog

4 kommentarer:

  1. Japp. Vi är överens. "ryckig och ojämn", "saknar röd tråd". En fascinerande händelse som kanske borde ha gått att göra till en fascinerande film. Men fail.

    Fredriks korta anförande innan filmen gav ju faktiskt mer än hela filmen. Och att han pratade berodde väl på att visningen blev lite försenad. Har för mig att vi väntade in folk som skulle komma eller nåt.

    SvaraRadera
  2. Ja så var det ja. Nu när du säger det tyckte jag också att hans snack verkade lite planlöst...

    Scenen (intervjun) med Cecilie Skog var filmens bästa. Fint hår hade hon också.

    SvaraRadera
  3. Ohoy! Nu ser jag att kommentaren jag skrev på lunchen inte finns här. Klickade jag inte publicera? Glömde jag bort det? Perkele.
    Nåja. Det jag skrev handlade om herr Gräns/ herr Sträng men jag ser att ni rett ut namnförbistringen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, din kommentar drogs med i lavinen och försvann?

      Jag tror att vi har etablerat herr Sträng nu, Jojjenito är med på tåget! :-)

      Radera