The Bling Ring (2013)

Rebecca: Let's go shopping.

Här kommer en av de revyer som fick vänta lite då jag var mitt i avslutningen av mitt Bondprojekt. Häromveckan var jag och min kompis Lars-Ola på Sofia Coppolas nya film The bling ring. Jag och
L-O brukar gå på konserter ihop och någon enstaka gång går vi på bio. Det blir ungefär en film per år. För två år sedan såg vi Midnight in Paris och förra året var det To Rome with love. Denna gång var det L-O som valde film. Jag var mer tveksam efter några revyer jag sett fladdra förbi, men det var ju ändå Sofia Coppola vi skulle se, kvinnan som gav oss Lost in translation. L-O var mycket peppad och hoppades på minst en fyra, men jag hade Coppolas senaste film Somwhere färskt i minnet och var mer balanserad i mina förväntningar.

The bling ring är en BOATS film om ett gäng ungdomar från Los Angeles som åker runt och gör inbrott hos kändisar som de vet är bortresta. Ungdomarna kunde lätt som en plätt kolla på internet om när Paris Hilton är på gala i New York, eller när Lindsey Lohan är på fest i Miami. Coppola har baserat filmen på en Vanity Fair-artikel som skrevs om ungdomarnas härjningar bland lyxvillorna i Beverly Hills. Jag har inte läst artikeln själv, men med tanke på hur bra artiklar den tidningen brukar ha så kan jag till fullo förstå Coppolas instinkt till att detta kunde bli en bra film. Men tyvärr tror jag att det hade varit bättre om hon låtit artikeln vara och lämnat det vid det.

Kvalitetsmässigt är The bling ring närmare Somewhere än Lost in translation, det är ett som är säkert. Var Sofia Coppola en "one hit wonder"? A flash in the pan? Har hon redan brunnit ut?

Lars-Ola var nöjd med filmen. Han höll med om att filmens karaktärer var tunt målade och att allt intressant som man skulle vilja få veta om händelsen i princip inte kom med i filmen. Filmen var bara yta och inget innehåll. Den speglar huvudpersonernas syn på verkligheten. Allt är fina färger, glittriga märkeskläder, dyra bilar och fester med mycket knark. På så sätt får Coppola fram sin poäng och det var den gimmicken som Lars-Ola gillade.

Att få skrapa lite på karaktärernas inre och ge en liten vink om personerna bakom den välsminkade fasaden hade varit liiiite intressant. Olyckliga? Uttråkade? Korkade? Dåligt uppfostrade? Dessutom hade filmen inga "stakes" över huvud taget. Det fanns ingen dramatisk poäng med filmen och vi kunde inte knyta an till en enda av karaktärerna. För då krävs något mer än yta. Hela filmen blir en stor gimmick. När den väl landat finns inget kvar att gilla. Jag fann filmen snygg, tråkig, dålig i kronologisk ordning.

På skådespelarfronten var det inte bättre. Självaste Hermione var med i filmen men jag vet inte vad hon höll på med här. Var det överspel? Och vems var felet i så fall? Jag tror inte att hon är så dålig, där måste vi söka ansvar hos regissören. Nicki är filmens huvudperson även om detta är en ensamble-film. Och när huvudpersonen skaver så att det nästan hörs gnisselljud i biosalongen är det illa. Klarar Coppola av att regissera alla typer av karaktärer/skådespelare?

Nej, jag föll inte för denna film. Jakten på den första fyran för året går vidare. Jag och L-O var kanske inte de enda vuxan i salongen men vi var i stark minoritet. De flesta i publiken var tonåriga tjejer och de verkade ganska uppspelta när de gick ut ur salongen. Inspirerade? Bländade av en film som handlar om kändisar från LA? Eller bara glada för att de varit på bio med kompisarna?

Nicki: Let's go to Paris. I want to rob.

Nej, The bling ring föll mig inte i smaken. Jag ger den två dyra klockor av fem möjliga.

Betyg: 2/5