lördag 10 december 2011

Midnight In Paris (2011)


Gil: That Paris exists and anyone could choose to live anywhere else in the world will always be a mystery to me.

Varning för lättare spoilers i texten nedan...

Woody Allen gör i princip en film per år. "Midnight in Paris" är årets film, en magisk och romantisk komedi med Owen Wilson och Paris i huvudrollerna. Precis, för efter New York, Barcelona och London ställer Woody nu siktet på the city of lights, Paris.

Woodys produktion är minst sagt ojämn, men här har han skapat en film som är lika bra som hans bästa filmer från 70- och 80-talen. Det finns flera paralleller mellan denna film och ett av hans tidiga mästerverk "Manhattan".

Owen Wilson spelar Gil, en framgångsrik men desillusionerad manusförfattare på semester i Paris med sin fästmö Inez (Rachel McAdams) och hennes föräldrar. Gil är en drömmande romantiker som uppskattar Paris till fullo till skillnad mot hans resesällskap som representerar den värsta sortens amerikanska turister som bara vill ha det som det är hemma (i mellanvästern?). Gil drömmer också om en svunnen tid, en bättre tid då kulturen, konsten och skönlitteraturen stod på toppen. En natt stannar så en taxi framför en villrådig Gil och han hoppar in... och hamnar i Paris på 1920-talet.

Marion Cotillard och Owen Wilson
Där träffar han paret Fitzgerald, Ernest Hemmingway, Pablo Picasso, T S Eliot, Luis Buñuel och Salvadore Dali bland många andra. Fortfarande helt uppslukad av sina egna författardrömmar glider Gil omkring bland barer och historiska kändisar och där träffar han Picassos flickvän Adriana, spelad av den underbara Marion Cotillard. På dagarna är Gil i Paris i nutid, men nätterna spenderar han på 20-talet! Jag tror nog att Woody har lånat lite idéer från Christopher Nolan i denna film... Sekvenserna från 20-talet är underbara med fokus på romantiken och det magiska. De scenerna är bättre än delarna från nutiden, som blir lite åt det stolpiga "screwball comedy"-hållet. En av höjdpunkterna i filmen är Adien Brody i rollen som Salvatore Daaaali! En annan är Inez bekant Paul, lustfyllt överspelad av Michael Sheen, den pompösa besserwissern som kan "allt"!

"Hemmingway", "Fitzgerald", "Dali"
Woody är en mästare på denna typ av romantisk drama och här har han träffat mitt i prick. Owen Wilson är en otroligt skön skådespleare och han lyckas väl i "Woodys" roll, speciellt eftersom han inte försöker härma Woodys spelstil utan gör ett eget porträtt av Gil. Vad är då budskapet i filmen? Jag tolkar det som att även om det var bra förr, så ska man leva i nuet och inte drömma sig bort. Fångas dagen och allt det där...

Jag ger "Midnight in Paris" fyra starka nätter i Paris av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Adriana: I'm from the '20s, and I'm telling you the golden age is la Belle Epoque!

9 kommentarer:

  1. Kul att du gillade filmen så pass mycket. Jag håller med dig om att Owen Wilson passar bra i huvudrollen och gör den till sin. Tycker också filmen är mysig och gillar idén.

    Något som hade gjort filmen bättre och intressantare i mina ögon hade varit om människorna han träffar är från filmens värld från 30-, 40- och 50-talet. Men det hade så klart varit en helt annan film och kanske inte utspelat sig i Paris.

    Mina tankar kring Midnight in Paris.

    SvaraRadera
  2. Visste inget om handlingen men nu blev jag mycket intresserad av att se filmen.

    SvaraRadera
  3. Movies-Noir: jag älskade scenerna från 20-talet (och från la belle epoque), men Woody får gärna för min del göra en part 2 där han besöker 40- och 50-talen...

    SvaraRadera
  4. filmitch: Se den. Gör det.

    SvaraRadera
  5. Henke: Ja, varför inte, det skulle vara klart trevligt :)

    SvaraRadera
  6. Kul att du gillade den! Jag tolkar budskapet på samma sätt som du och gillar det. Att han faktiskt visar att det inte var bättre förr, även om han så många gånger förr har drömt sig tillbaks till samma tidsperioder.

    Kul också att cirkeln sluts med Hemingsway, vars barnbarn ju är med i Manhattan.

    SvaraRadera
  7. addepladde: kul trivia, den hade jag inte tänkt på...

    SvaraRadera
  8. ok maste sagas att jag vred mig av skratt stora delar av denna filmen; alla personportratt, historiska som kontemporara ar sanslost komsika. Hursomhelst tolkar jag det som sa gil kande sig otillfredsstalld och han trodde sjalv att det var epoken det var fel pa men i sjalva verket var det bara hans omgivning. Med andra ord ar budskapet hogst bekant: finn din egen vag.

    SvaraRadera
  9. Vad kul att du också älskade denna film. Jag gav den också en fyra. Du verkar ha sett komiken mer än det romantiska. Jag behöver kanske se om den?

    SvaraRadera