lördag 13 juli 2013

Spring Breakers (2012)



They act like they have demon blood. They're evil.

Ibland stöter man på filmer som omkullkastar alla förväntningar och förutfattade meningar. Filmer som är underliga, svårförståeliga, lockande, pockande, oroväckande, besvärliga, ja till och med irriterande, men som framför allt är omåttligt intressanta. Filmer som ger en något att tänka på, som är lite svårtuggade men desto mer givande när man väl tagit sig an dem och penetrerat deras yttre skal.

Denna revy läses bäst med följande låt som musikalisk bakgrund, Scary Monsters and Nice Sprites.

Spring breakers är filmen som är allt annat än vad jag förväntade mig när jag satt mig ner för att se den. Jag har nu sett den två gånger och jag funderar fortfarande på vad den är för något. Den är i alla fall inte en komedi. Och den är inte en "partyfilm" som glorifierar knarket och festande. Men den är lustigt nog inte heller en "varningsfilm" om hur farligt det är med knarket och festande. Före jag såg filmen lyssnade jag på en podcast där de pratade om Spring breakers i samma mening som partykomedin Project X. Jag finner den kopplingen mycket besynnerlig. Det var dock inte den enda missledande informationen jag hade om filmen. Det känns som att marknadsföringen för den varit knasig. På sf.se står det till exempel att det är en "Drama, komedi". Drama, javisst, komedi, nej. Men om filmen nu inte är en komedi och partyfilm, vad är den då?

De filmer jag påmindes om när jag såg den var Winding Refn's Only god forgives, Kevin Smith's Red State,  Lucile Hadzihalilovic's Innocence, Pacino's Scarface och Richard Kelly's Donnie Darko.


Jag ser Spring breakers som ett nutidsdrama, mörk tragedi och fantasi. Inte en "fantasi" som i killars våta sexdrömmar, utan de fyra tjejernas livstörstande fantasi. Eller mer specifikt en av tjejernas fantasi, närmare bestämt Faith's. Det är som att vi får se två filmer lagda ovanpå varandra, dels den bistra verkligheten med supande, svineri och testosteronstinna killar som kladdar och glor på de halvnakna och oskyddade tjejerna, dels en drömlik fantasi om att finna sig själv, se världen, möta intressanta människor och växa som personer. Faith's önskedröm är den om friheten i spring break, och bilden av sig själv på spring break.

Repeated line: Spring break. Spring break forever, bitches.


Spoilers!

Filmen är väl värd att begrunda och nedan kommer jag spekulera lite mer om saker som kan vara spoilers för er som inte sett filmen än. Om du inte vill veta något mer om filmen bör du sluta läsa nu, gå ut och se filmen själv, och komma tillbaka och läsa vidare senare.



Candy: You can't be scared. Just pretend like it's a fucking video game.

Vad är den då? Spring breakers... Jag kan bara ge er min än så länge vaga känsla om filmen. Men jag ser den som en fantasi i första hand för detta är nästan en mytisk berättelse. Filmen är otroligt vacker på gränsen till lyrisk i sitt bildspråk och klippning. Scener och dialog förekommer och återkommer filmen igenom. Handlingen tuffar på i kronologisk ordning, men vissa fraser från dialogen klipps in om och om igen. Vissa scener ges om igen ur nya perspektiv. Detta stilistiska grepp adderar till den mystiska känslan filmen har. Vad är det filmmakaren Harmony Korine vill säga oss? Och varför väljer han de sötaste och yngsta Disneyprinsessorna han kan för att spela dessa tjejer? Vad är budskapet?


Filmen är vacker och samtidigt är den konstant hotfull och olycksbådande på grund av en suggestiv ljudmatta av pistoler som "cockas" och avlossas mellan var och varannan scen. Ljud och musik ger oss en föraning om att mycket otrevliga saker kommer ske med tjejerna. Men inget av de saker vi förväntar oss sker i filmen. Detta är ytterligare en anledning till att jag tror att det vi får se är inifrån en fantasibubbla. Tjejerna är i fantasin eller önskedrömmen, men miljön och allt runt omkring tjejerna är som den verkliga världen är.


I en scen med Cotty (Rachel Korine) tror man att hon kommer bli våldtagen, men det händer inte som det verkar. Filmen överraskar med att inte utsätta våra fyra hjältinnor för någon av alla de uppenbara faror de utsätter sig för. Faith (Selena Gomez), som inte har en gnutta demon blood i sig, känner sig extremt pressad i en scen och hon vill åka hem. I en mycket intensiv och fantastisk bra scen med Alien (James Franco) är Faith uppenbarligen trängd. Även om Alien inte är renodlat hotfull är männen omkring henne i övrigt mycket nasty, de tittar på henne med rovdjursliknande blickar. Men Faith släpper sin dröm och hoppar ensam på bussen och åker hem. Trots att hon nog var den i gruppen som bar på den starkaste längtan att fly från sin vardag. Hon var den svaga i gruppen, men hon tvingades gå tillbaka till sin kristna bönegrupp. Amen på det.

Även Cotty beger sig hem till slut, när hon fått nog (skjuten i armen).


Kvar är Brit (Ashley Benson) och Candy (Vanessa Hudgens). Tjejerna med demon blood. I inledningen kunde jag knappt se skillnad på den. Båda är blondiner och har liknande utseende. Men de är framför allt samma person i mina ögon. De är nästan oskiljaktiga. De till och med pratar med Alien (James Franco) som om de vore en enhet.

Brit/Candy: We are in love with you...


Candy and Brit

Filmen är svår att förstå, och en anledning till det kan vara att i första halvan är Faith protagonisten, men i slutet flyttas fokus över på Brit/Candy. Det är som att hela filmen egentligen handlar om dessa två tjejer. De har båda en urkraft som fångats i allt för små liv. De lever sina tråkiga liv, instängda både i samhällets mall för dem som blonda bimbos och det fängelse som byggs av vardaglighetens tristess. Men deras inre demon vill ut och ut kommer den.

I got Scarface. On repeat. SCARFACE ON REPEAT. Constant, y’all!
Jag vet inte om filmens budskap är något om girl-power eller ej, det finns säkert de som kan se den så, men jag tror att den i alla fall beskriver en generations frustration över känslan av instängdhet och meningslösheten i allt. Faith, den oskuldsfulla, beskriver för sin mormor om resan till spring break men det hon beskriver är inte alls det vi ser. Men ljuger hon verkligen, eller var hennes längtan bort så stark att resan faktiskt betydde allt det?

Britney Spears möter Pussy Riot
Alla tjejerna uttrycker en önskan att bli bättre. Jag tror inte att de menar bättre jämfört med sina tidigare jag, och efter samhällets måttstock, utan att de vill bli sina riktiga jag, de de egentligen är. Brit och Candy vill inte gå tillbaka till sina gamla liv och spela de roller de blivit tilldelade. De väljer att inte bli de offer som de blivit om de åkt på spring break utan att vara tjejer med demon blood. Var det så att det var de som skyddade Faith så att hon inte blev det offer hon så lätt kunnat bli?


Men hur är det med de sexistiska inslagen i filmen? Svår fråga. Hela filmen igenom går de fyra tjejerna omkring i bikinis, vilket i de flesta scener känns naturligt (de är på stranden, vid poolen etc). Den scen deras klädsel känns mest konstig i är då de blir arresterade och ställs inför en domare. Det verkar orimligt att de inte skulle få andra kläder i den situationen. Är detta ett sexistiskt filmskapande där hela syftet med filmen är att få fota unga brudar toppless, som om den vore en Girls Gone Wild video? Eller är det bara slarvigt filmskapande, skulle scenen i rättssalen egentligen varit mer påklädd? Eller till sist, ville regissören Korine förstärka krocken mellan drömbilden om spring break med den bistra verkligheten?


Men om nakna bröst per definition betyder att en film är sexistisk måste filmen fällas. Det förekommer ju många halvnakna tjejer i filmen, och partykillarna i filmen behandlar tjejerna på ett sexistiskt sätt. Men å andra sidan behöver det ju inte betyda att filmen skulle vara sexistisk. Det vore som att anklaga Steven Spielberg's Schindler's List för att vara en fascistisk film. Jag finner istället att flera av de halvnakna tjejerna i filmen är framställda på ett ganska motbjudande sätt vilket talar emot att den bara är simpelt sexistisk. Till exempel tjejen i den första scenen som dansar toppless med öl eller slem i mungipan är inte det minsta sexig. Jag känner mig allt som oftast mer avtänd än motsatsen av partyscenerna i denna film. Scenen mellan Brit och Candy och Alien i poolen var något helt annat. Den kändes intim, om än drömlik, och då får vi heller inte se nakna bröst. För att inte tala om scenen mellan dem tre i Aliens säng där två halvautomatiska pistoler med ljuddämpare har en betydande roll. Den scenen var oroväckande het!

DTF
De viktigaste scenerna i filmen tror jag är scenen där de rånar restaurangen, Faith, Brit och Candy i poolen när Faith vill trycka på pausknappen och frysa livet, scenen mellan Brit/Candy och Alien i hans säng, alla scenerna när tjejerna ringde hem till sina mödrar/mormor samt den drömlika avslutningsscenen. Filmens bästa scen är kanske den när tjejerna sjunger Baby, one more time utanför kiosken.

Jag är fortfarande eggad av mystiken runt denna film. Jag fann mig själv sitta och fundera på en uppföljare till Spring breakers där vi får följa Brit och Candy och se vad de hittar på i livet efter Alien. De har nu Alien's bil, pengar och vapen. Och de har sitt demon blood.


James Franco, javisst, lysande insats. Aldrig sett honom bättre. Men detta är ändå tjejernas film, Vanessa Hudgens, Ashley Benson, Selena Gomez och Rachel Korine. Modiga alla fyra. Alien kallade dem för mermaids. Mycket passande, de lockade ner Alien i havet och han dog.

Brit/Candy: You're scared aren't you? Scaredy pants!


Spring breakers är poetisk och melankolisk. Den är brustna drömmarna som drunknar i spyor och sperma från gårdagsnattens party. Filmen kommer bli en av årets filmer och den kommer leva vidare långt efter sin samtid.

Jag ger Spring breakers fem sirener av fem möjliga.

Betyg: 5/5


Jojjenito, Fiffis FilmtajmExcept Fear och Filmitch har också sett filmen. Killarna i Har du inte sett den? har poddat om filmen.






15 kommentarer:

  1. Det var en lång, mustig, tankeväckande text. Du har kommit betydligt längre i funderingarna om filmen än jag men nu när jag läser det du skriver känns allting jättevettigt ;)

    Scenen i domstolen har fastnat hos mig. Jag vet inte om du drömt detta nångång men det händer att jag drömmer att jag är i en situation (typ på jobbet, på finmiddag, på jobbintervju) och har glömt sätta på mig byxor. Den där otäcka känslan av att vara halvnaken vid helt fel tillfälle och att det inte finns nåt att göra, problemet kan inte lösas, det är bara att jobba/dinera/fungera ändå. Den känslan får jag när jag ser tjejerna i bikini på rättegången. Det enda är att DOM inte verkar vara det minsta obekväma, mina tankar är bara mina. Däremot känns den scenen - precis som många andra - totalt ologisk, men ologisk på ett bra sätt. Varför kan man inte göra allt man vill/måste i minimal bikini? Vem har sagt att det är fel - eller sexistiskt för den delen?

    Tjejerna utsätter sig för faror som i vilken annan film som helst skulle ha lett till att snubbar förgriper sig på dom men här är det inte faror, ingenting i våldtäktsväg händer. I den bästa av världar skulle detta vara sant. I den bästa av världar är detta en Spring-break-fantasi ihopkokad av fyra fattiga uttråkade byhåletjejer som drömmer sig bort.

    Jag tror att dessa tjejer är 2010-talets Kalle i Kalles klätterträd. "Emma finns bara i fantasin, men hon är fin, tycker Ka-a-lle." Spring break av det här slaget finns också bara i fantasin, det har ingenting med verkligheten att göra. Tänker man så så borde filmen "drama, komedi" ändras till "drama, science fiction". Ungefär lika beskrivande av filmen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de vänliga orden!

      Jodå, jag kan känna igen mig i den drömmen. Men det var länge sedan nu, fast oftast var det att jag som liten i grundskolan sprang in mot bassängen i det kommunala simhuset och upptäcker helt plötsligt att jag är naken. Känslan av att försöka tvärnita på de blöta kakelplattorna var speciellt ryslig.

      Att tjejerna inte verkar vara det minsta obekväm av att bara ha på sig bikinis i HELA filmen är en del av det drömlika, en del av att det känns som att vi bjudits in i deras huvud och ser allt från deras perspektiv. Fan, inte ens när de åker på "killing spree" tar de på sig kläder för att skydda eller skyla sina kroppar med. Demon blood!

      "drama, komedi" bläh, fast jag köper inte "drama, science fiction" helt heller, jag skulle förslå "drama, thriller" eller "drama, tragedi" istället. Och då kan man ju på ett sätt förstå SF...

      Radera
  2. En intressant och rolig artikel om filmen Spring breakers...

    Alien: Shorts - every color! LOL

    4 'SPRING BREAKERS' THEORIES WE'RE STILL OBSESSED WITH

    SvaraRadera
  3. Intressant och mycket positiv revy på websidan Tiny Mix Tapes. Hon ger den 5/5:
    Review by Lorian Long

    SvaraRadera
  4. Oj, ja, du verkar ha funderat mer än jag eller snarare du har fått ner dina tankar vitt på svart. Det där drömlika har du rätt i tror jag (Fiffi var också inne på det). Det finns definitivt scener som talar för det. Scener som liksom är för mycket out there, som t ex slutet när Brit/Candy manglar ner männen hos Aliens knarkkonkurrent (f.d. kompisen) Archie.

    Dina bilder med Alien och tjejerna i båten får mig att tänka på Miami Vice (inga paralleller i övrigt...).

    Förresten, en liten detalj, det är inte Aliens bil Brit/Candy har i slutet. Det är Archies (f.d. kompisen).

    Och som sagt, tror inte det är SF:s aktiva val att kalla det för en komedi. Engelska Wikipedia-sidan kallar det också en komedi. SF går nog bara with the flow utan att tänka (vilket iofs inte är nåt positivt...).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det, det blev fel om förre ägaren av den röda Ferrarin (för det var väl en Ferrari?). Men det har inte så stor betydelse vem de tog bilen från, scenen i slutet får en att tänka på Thelma & Louise. Denna film får en att tänka på så många olika filmer. Bland annat Miami Vice, helt sant (fast det ÄR en TV-serie).

      Jag tror att du skulle kunna gilla filmen än mer vid en bättre visning, en omtitt då sinnena skulle vara kalibrerade från början till vad detta är för film. LOL, Skit i Sf, skit i wikipedia - Spring break forever bitches! :-D

      Radera
  5. Typisk Harmony Korine/Larry Clark-film som visar baksidan av den amerikanska drömmen.

    Såg den igår - och trots många oväntade fokusändringar i filmen så var den ungefär som förväntat. Dvs bra! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag satte mig ner för att se filmen hade jag dels ingen aning om vem Harmonie Korine var eller vilken typ av film han gör, dels hade jag fel uppfattning om vilken typ av film det var. Så för mig var det en tämligen bisarr filmupplevelse. Men som du säger, filmen var bra! :)

      Radera
  6. Rekommenderar Gummo samma upplevelse men skitigare människor o jag lovar att du aldrig kommer att se på spagetti & köttfärssås med samma ögon efter att ha sett Gummo.
    SB gillade jag - gillade även din filosofiska text - många av dina tankar tangerar en del av mina men jag måste nog se om filmen minst en gång till innan den landar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Filmitch, och jag slänger upp Gummo på listan, den långa, långa listan...

      Och jag ser mycket fram emot din text om SB efter du sett om den. Det var precis samma känsla jag hade, att man behövde se om den för att kunna börja böja sina tankar runt dess pulserande kropp.

      Radera
    2. Hehe - ja, scenen med spaghettin & köttfärssåsen är oförglömlig. :)

      Andra filmer inom detta tema är ju Kids och Ken Park.
      Också intressanta filmer.

      Radera
  7. Tycker att det finns en ganska avgörande skillnad mellan Schindlers list och Spring Breakers. Jag tror absolut inte Harmonys uppsåt är sexistiskt och mycket ligger i betraktarens ögon. Men om vi är överrens om att Girls Gone Wild är sexistisk. Och vi är överrens om att den här filmen har "Girls Gone Wild:aktiga scener" (precis som Schindlers List har scener där man är elak mot oariska). Så är skillnaden att i Schindlers List fattar varenda svennebanan att filmen är kritisk mot rasism men i Spring Breakers så är det i princip bara filmnördar och hipsters som plockar Harmonys hintar.

    Detta tycker iof jag bara gör Schindlers List till en tråkigare film än Spring Breakers. Det jag inte gillade med filmen var att jag tyckte den var tråkig och det kändes som att Harmony bara försökte vara provocerande och visa upp sina hipster-kunskaper. Vilket många filmer gjort bättre många gånger förut. Det kan ju absolut vara jag som missat en massa saker och jag tycker du har skrivit en av de bättre positiva recensionerna. Folk verkar bara säga vad som händer och sedan "det var bra" eller "det var dåligt". Dock så känns det som att du plockat upp saker som jag tror inte ens regissören tänkt på. Vilket är både bra och dåligt. Eller så är Harmony ett jäkla geni fast jag bara inte fattar det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för bra och intressanta kommentarer!

      Denna film talade till mig på ett rent känslomässigt plan och det var mycket svårt att sammanfatta vad jag tyckte i textform, men det blev lite enklare efter andra titten.

      Min liknelse med SL var för att förtydliga skillnaden mellan en sexistisk film och en sexistisk handling i en film, men jag håller såklart helt med om att de därefter är helt olika och egentligen var det kanske inte världens bästa liknelse... Men jag försökte i alla fall!

      Det lilla jag sett av GGW har varit ren porr, för det finns väl inte flera varianter? Och porr är ju alltid sexistiskt, det ligger liksom i porrens definition. Eller hur är det där nu igen? GGW tycker jag inte är så kul för det känns så tillgjort, dvs man kan först tro att det är autentiskt men så är det inte det och då faller hela konceptet... (för mig).
      :)

      Radera
    2. Jag förstod liknelsen och tyckte den var bra. Jag spann bara vidare på den för att försöka visa att skillnaden mellan "sexistisk handling" och "sexism" kan vara en glidande skala beroende på hur man ser på det och vem som ser på det. Schindlers list skulle på ett sett kunna vara värre eftersom det exploaterar de som blev utsatta under Hitlers framfart, kommersialiserar och tjänar galna pengar på det.

      Radera
    3. Intressant diskussion detta... Jag tycker att Schindler's list ändå får ok från mig. Den lyfter frågan och belyser historien, mer än exploaterar offren, vilket behövs med tanke på hur många ignoranta och glömska muppar det finns "out there".

      Men helt klart svåra gränsdragningar. Inte minst då det gäller sexism och filmer som går över, eller inte går över, gränsen. Sexism ligger som du är inne på minst lika mycket i betraktarens ögon. Om man vill kan man hitta fel och överträdelser nästan var man än tittar, medan om man har "öppna" ögon blir bilden inte lika klar och fler saker kan döljas sig bakom det första som syns...

      Radera