tisdag 16 juli 2013

Snabba Cash (2010)



I sommarklubben ser jag actionfilmer och komedier som jag missat och inte riktigt prioriterat tidigare. Sommaren är en bra tid för just dumma actionfilmer och banala komedier.

Första filmen i Sommarklubben 2013 är den svenska actionthrillern Snabba cash. Suck. Jag blir så trött på alla dessa dåliga svenska filmer. Det är trist att oftast inte gilla svenska filmer som alla och envar snackar om.

Nej! Vänd på tanken, Henke, se positivt på svensk film och lista några bra svenska filmer. Jag fick tänka efter en stund. Att de ska vara så få! Låt den rätte komma in är självskriven. Fucking Åmål och Änglagård har jag endast sett en gång vardera men de gillade jag skarpt. Masdjävlar hade lysande igenkänningshumor. Fanny och Alexander var svinäcklig men den är väl fantastisk. En till... Jag gillade En gång i Phuket. Det finns säker fler som jag glömmer just nu. Jag såg en intressant film från 60-talet med Grynet Molvig i huvudrollen som heter Bamse. Den var bra.

Snabba cash var det nu. Jag har inte läst boken, men jag har följt snacket om den så jag vet ungefär vad den går ut på. Filmen skulle vara stabil och jag kände för ett tag sedan att jag borde ge den en chans. Varför tänkte jag så? Jag tycker inte att man ska ge svenska filmer ett högre betyg bara för att de är svenska, utan man ska jämföra dem med alla andra filmer. Och om jag jämför Snabba cash med en liknande amerikansk eller varför inte övrig nordisk film så står den sig inte speciellt bra. Se tex den isländska filmen Black's game vars handling har många likheter med Snabba cash men den isländska filmen är ack så mycket bättre.

Dialogen i Snabba cash är som vanligt för svensk film krystad på sina ställen. Det känns inte som att karaktärerna är riktiga. Det känns istället som att skådespelarna spelar teater. Tyvärr behövs inte många sådana scener för att en film ska bli fördärvad, illusionen rämnar och jag som betraktare börjar fundera på filminspelningen istället för historien som berättas. Jag hoppas att Joel Kinnaman får framgång i sin internationella karriär men här var han inte bra. När han bara såg eländig ut och höll tyst, i de actioninriktade partierna var han väl ok. Men där det skavde på riktigt var i de dramatiska scenerna med hans flickvän. Jag köpte inte hans karaktär för fem öre.

Låt mig göra en liten utstickare. Under en lunch jag hade med en klarsynt kollega häromveckan kom samtalet in på ämnet svensk film. Han hade en mycket intressant teori om vår svenska filmindustri som kanske kan förklara varför dialogen ofta känns så teatralisk. Kan det vara så att teater anses "finare" än film i Sverige, och att filmmakarkollektivet här hemma medvetet eller omedvetet försöker efterlikna den "finare" teatern i sina filmer? Detta synsätt har med all säkerhet en stor grund i en man som hette Ingmar Bergman. Sverige är ett litet filmland och det behövs inte mycket för att den lilla klick människor som arbetar med film blir en grupp där vissa "regler" uppstår. Det händer ju nästan överallt då folk arbetar nära varandra. Gruppens medlemmar börjar påverka varandra och det skapas en kollegial identitet. Dessutom kan man nog räkna antalet filmkonsulenter på SFI på en hand så det är klart att risken för likriktning alltid är stor i en sådan situation.

Åter till Snabba cash. Filmmakaren misslyckas tyvärr också att måla karaktärer som kröp in under huden på mig. Jag kände inte sympati för någon i hela filmen. Jag satt hela filmen igenom och sket fullständigt i hur det skulle gå för dem. Det var ett antal idioter som gjorde mer eller mindre idiotiska beslut. Nu tänker jag på huvudfigurerna, de brottsliga typerna. Personer i deras omgivning, flickvän, syster och barn kände jag givetvis sympati för. Men att visa elände och trycka på emotionella knappar betyder inte att filmen, historien eller karaktärsmålningen är bra gjorda. Filmen var inte spännande, någonsin, och den blandade scener som jag behövde skämskudden för att ta mig igenom med typisk svensk socialrealism. Det är nästan som att svenska regissörer tror att man måste göra unkna och "skitiga" filmer för att det ska vara fint nog i kanten. Urk!

Detta var inget för mig, jag var rejält uttråkad och inte det minsta engagerad av filmen. Det får bli "binära Henke" idag, eller vad det nu är Jojjenito brukar säga...

Jag ger Snabba cash en gratislunch av fem möjliga.

Betyg: 1/5

21 kommentarer:

  1. WTF WTF WTF!

    Har inte läst, scrollade först ner till betyget. WTF.

    Ska nu läsa och återkomma med kommentarer.

    Snart semester. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och kommentarer blev det!

      Alltid välkommet, oavsett innehåll! :-)

      Radera
  2. Ja du, det är det här eviga med svensk film som så många har så svårt för. Dialogen, det teatrala, Bergman-oket, blir så trött. Ja, det finns dålig svensk film. Det finns även dålig amerikansk, fransk, dansk, japansk och norsk film - och bra svensk film. Nu gillade jag faktiskt just Snabba Cash men det har inte med saken att göra egentligen. ;)

    http://jojjenito.wordpress.com/2012/08/24/snabba-cash/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför bli trött? :-)

      Visst finns det dåliga filmer från alla filmländer, men man kan ju också ha sina preferenser. Jag tror att olika filmregioner eller filmstilar kan ha olika "look and feel" och att man kan tycka olika om dem. Jag kanske inte gillar japanska skräckisar eller har svårt med film noir. Jag gillar äldre och yngre amerikanska filmer, men inte lika mycket 60- och 70-talen...

      Visst kan man se en skillnad på svensk, fransk, polsk, norsk och dansk film? Om JA, kan man väl likväl ha sina preferenser?

      Radera
  3. Jag håller med om allt du säger om svensk film. Det är något som skaver med de flesta filmer, dialogen låter allt som oftast så onaturlig, som teater. Ibland tvivlar jag dock på mitt eget omdöme här. KAN det vara så att vi pga bristande språköra inte riktigt uppfattar motsvarande fenomen i utländska filmer och därför är mer överseende i våra bedömningar?

    Hursomhelst tycker jag till skillnad från dig inte att Snabba Cash är ett bra exempel på den svenska filmens uselhet. Tvärtom, både ettan och tvåan är lysande undantag. Jag älskar mörkret och skitigheten i de här filmerna, de har något som oftast saknas i svensk film, något jag skulle vilja se mer av. Jag är inte kompetent nog att sätta fingret på vad det är. Kanske har det att göra med klippningen? Vild gissning.

    Det är några år sen jag såg den här, men såvitt jag minns var det en fyra för mig, liksom tvåan som kom häromåret.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant fråga det där om språket. Så kan det naturligtvis vara, men jag tror inte att det är det som är förklaringen, i mitt fall i alla fall. Jag har funderat på denna fråga ganska mycket. Lika dålig som jag är på att prata engelska/ amerikanska, lika bra är jag på att läsa engelska. Jag har sedan länge läst alla engelska och amerikanska böcker på det engelska originalspråket och jag ser alltid film med engelsk text, inte svensk text. Jag tror nog att jag skulle uppfatta skavigt levererade repliker i en engelskspråkig film likväl som i en svensk film. Och när det sker kommenterar jag det lika. Jag hoppas att jag inte är allt för obalanserad.

      En isländsk eller dansk film däremot! Där kan det vara svårt om inte omöjligt att uppfatta nyanser.

      Men allt har ju med tycke och smak att göra och som jag skrev i förra kommentaren, vi har preferenser.

      Jag kan också gilla mörker och skitighet men det beror på hur bra det görs, det räcker inte att det bara är mörkt eller skitigt.

      Radera
    2. Kom på att jag nog ska uttrycka mig lite mer tydligt. Det handlar inte om ordförståelse över huvud taget. Det handlar om hur replikerna är givna, det är mer *hur* de pratar som kan upplevas som teatraliskt än exakt vad de säger. Men så är väl de allra flesta svenska skådespelare utbildade på teaterskolan också va? Finns det ens någon filmskådespelarskola i Sverige?

      Radera
  4. Bra svenska filmer frågar du? Här är några som jag gett 4/5 eller bättre:

    Apan, Armbryterskan från Ensamheten, Banketten, Flicka och hyacinter, Avalon, Dag och natt, Darling, Den enfaldige mördaren, Elvira Madigan, En kärlekshistoria, Ett anständigt liv, Fanny och Alexander, Gitarrmongot, H:r landshövding, Höstsonaten, Jungfrukällan, Jägarna, Jägarna 2, Kopps, Kvarteret Korpen, Lilja 4-ever, Liv till varje pris, Masjävlar, Midvinterduell, Nattvardsgästerna, Om jag vänder mig om, Palme, Persona, Plötsligt i Vinslöv, Pojken i trädet, Skammen, Smala Sussie, Storm, Sånger från andra våningen, Viskningar och rop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är din längre än min??
      Personliga preferenser eller tycke och smak är omöjligt att jämföra.

      Jag har inte sett speciellt många på din lista dock, så det är mycket möjligt att jag skulle gilla dem också! Speciellt Bergman borde jag se ikapp några fler av...

      Storm? Usch vilken besvikelse den var. Kommer du ihåg hur hypad den var på filmfesten? Och min kompis granne var fotograf för filmen eller något sådant. Det snackades så mycket om den nydanande svenska sci-fi-filmen, men jag tyckte inte att den var bra. Gav den en svag trea, men det var nog mest för att inte göra min kompis allt för upprörd! :-)

      Radera
    2. "Personliga preferenser eller tycke och smak är omöjligt att jämföra". Och? Du letade efter svenska filmer som du tyckte var bra, och då gjorde jag samma sak för att ge exempel på några av mina favoriter.

      "Kommer du ihåg hur hypad den var på filmfesten?" Ja, jag var en av dem som hajpade den! ;)

      Radera
    3. Precis! Jag är tämligen säker på att du generellt sett gillar de svenska filmerna mer än jag. Jag utnämner dig som svenkfilmsexperten i Filmspanarna! :-)

      Radera
  5. Play lägger jag till på listan också.

    Haha, ditt troll, det är bara att veva in för dig. :)

    SvaraRadera
  6. Fiffi är på resande fot och valde att skicka in sin lååånga kommentar via sms:
    "Du är hård mot de hårda Henke! ;)
    Jag håller inte med dig alls i det här fallet. Det finns mängder, hundratals, kanske tusentals svenska filmer som passar in på din beskrivning med undermålig teatralisk dialog men i mina ögon är Snabba cash inte en av dessa (varken denna eller tvåan). Jag tycker filmen har ett skönt flow, bra tempo, känns trovärdig och Joel Kinnaman är väldigt bra som JW. Tänker du sätta tänderna i tvåan nu? :)

    http://www.fiffisfilmtajm.se/snabba-cash/
    /Fiffi"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är inte jättesugen på att se tvåan just för tillfället... Blir nog G. I. Joe eller Transformers för mig istället! ;-)

      Radera
    2. För GUDS skull Henke vänta med G:I Joe till efter du läst min revy på torsdag - här menar jag tvåan - ettan är ok underhållning.
      Snabba cash var lite av en besvikelse för mig men SÅ dålig var den inte då nämner Jojjenito avsevärt sämre filmer på sin lista över bra svenska filmer ;)
      Håller med om att svensk film ofta är usel på två saker: ljudmixning och dialog.
      Tvåan i denna serie var avsevärt bättre - tyckte jag.

      Radera
    3. Aj då, redan för sent! G. I. Joe (första filmen) kommer upp någon gång de närmaste veckorna i Sommarklubben.

      Vi får väl se om jag blir sugen på tvåorna av någondera av filmerna... Maybe not though.

      Ljudmixningen? Har inte tänkt på det.

      Radera
  7. Jag förstår precis vad du menar med svensk film och jag har inte heller mycket över för den. Men oftast har det att göra med att jag inte känner för den typen av film som Sverige producerar. Det känns mest som det är samma sak om och om igen. Å andra sidan prioriterar jag inte svensk film så jag missar säkert en del bra som skulle kunna tilltala mig.

    En snabb sökning säger mig att jag gett runt 15-17 svenska filmer mer än godkänt medan resterande (ett 50-tal) är dåliga till knappt godkända. Uppenbarligen har jag inte ens sett 100 svenska filmer så det är svårt att säga så mycket med så få sedda filmer. Men av de man sett har det inte varit ett strålande facit.

    Jag såg inte heller filmen när den kom och hypen var stor. Men så här skrev jag om Snabba Cash som jag ändå tyckte funkade (och var bättre än tvåan). Noterade förresten att jag gillade musiken i filmerna, något som alltid höjer en filmupplevelse för mig ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser att du gav den ett mycket stabilt betyg. Nåväl, jag hade inte en trevligt filmupplevelse och då bör man ge ett betyg som avspeglar det. Och då menar jag givetvis inte "trevlig" som att filmen måste vara trevlig, den kan vara mörk, skitig eller deprimerande, men den måste skapa intresse och engagemang i mig som åskådare. Vidare till nästa film. De verkar aldrig ta slut! :-)

      Radera
  8. Henrik, om du dessutom läst boken, som faktiskt är bra, så hade du varit ännu mer besviken på filmen. Om boken var en 4a så når filmen knappast upp till mycket mer än 1. Som filmatisering av boken är den fullständigt usel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anders, och tack för stödet rörande mitt betyg. De flesta håller uppenbarligen inte med mig. Oss.

      Nej, jag har inte läst boken. Jag läser allt för lite nu för tiden. Det går så långsamt tycker jag. Men nu under semestern läste jag en lång och tjock bok och har fått lite nytändning då det gäller läsandet. Hoppas att det blir mer av den varan framöver.

      Radera
    2. Du är alltid mycket träffsäker i dina omdömen, så det är betryggande att se att du står på dig och fortsätter att vara självständig!

      Radera