Kent - Sjöhistoriska, Stockholm (2012)

Kent, Sjöhistoriska, Stockholm söndagen den 19:e augusti 2012

Jag och Sverker gick och såg Kent för andra gången denna sommar. Denna gång var det avslutningskonserten på Sverige-turnén. Konsertarenan var i backen nedanför Sjöhistoriska Museet, där jag sett Neil spela flera gånger. Det är en helt ok konsertplats. Ljudet blir lätt bortblåst men det är en trevlig miljö och perfekt för en ljummen sommarkväll. Man ser bra då det lutar ner mot scenen, och öltälten uppe vid museet kan vara lockande. På biljetten stod det att konserten skulle börja vid kl 19 och att publikinsläppet startade kl 17.30. Lyckligtvis hade Sverker hittat annan information på nätet. Det var inget förband och Kent skulle äntra scenen kl 21. Vi gick därför och åt middag vid 19-tiden på en kines nära Östermalmstorg. Det var ett lyckat drag då en absurt häftig regnskur drog förbi Stockholm när vi satt på restaurangen.

Mätta, torra och belåtna gick vi sedan till Sjöhistoriska. Vi var inte de enda som gjorde så och efter att ha köat oss fram de sista 500 metrarna kom vi in cirka tio minuter före konserten startade.

Jag trodde att vi skulle få se samma låtlista som när vi såg uppvärmningsshowen på Cirkus, men överraskande nog var många låtar utbytta. Nej, jag hade inte läst på i kvällstidningarna eller på nätet innan konserten. Jag brukar föredra att veta så lite som möjligt om en konsert before hand.

Den största skillnaden och en ganska cool grej var inledningen på showen. Först hade den en stor duk som täckte hela scenen från golv till tak. Jag hann tänka och hoppas på att de skulle våga göra en "The Wall", dvs spela hela konserten bakom duken, men så bra blev det inte. Istället öppnades bara en liten kvadrat i duken och där framträdde ett litet rum som såg ut som en replokal. Därifrån spelade de första låtarna, Ögon/Klåparen. Mycket stiligt. Sedan revs hela duken och en stora scenen med de riktiga trummorna, synten, extramusikerna och allt kom fram.

Som helhet var konserten ljummen. Det roligaste med kvällen var att träffa Sverker och göra något kul ihop. Som vanligt stod inga låtar ut i live-version. Det är ett problem med Kent live. På Cirkus var i alla fall Musik Non Stop extraordinär, men denna gång föll även den ganska platt. Bästa låten denna gång var nog 400 slag.

Då live-versionerna av låtarna inte är så speciella skulle mellansnacket kunna vara en anledning till att se Kent live. Tyvärr är han ganska stel och pompös även där. Det är på gränsen till smärtsamt politiskt korrekt och jag får en känsla av att det är en manuskript som läses upp istället för verkliga känslor. Ett annat ord som börjar på p poppar upp i min hjärna - pretentiöst.

Sista låten var (igen) Mannen i den vita hatten och den är maffig och bra, oavsett hur den framförs. Pulsen gick upp något. Dessutom fick vi oss ett rejält fyrverkeri över scenen som glimrade fint i Stockholmsnatten. Tack för det lilla extra Kent, det lär ha kostat några kronor. Ett visst överraskningsvärde i det i alla fall.

Ljusshowen. Ja, den var klart bättre denna gång än på Cirkus. Ok, det var kanske ingen Pink Floyd-ljusshow direkt men den var helt ok.

När jag och Sverker vandrade hem i natten, vi gick bakom en mycket trevlig tjej vilket höjde humöret avsevärt, kunde vi båda konstatera att nu fick det nog räcka med Kent-konserter på ett bra tag.

För den intresserade, låtlistan:
Ögon/Klåparen
Ensam lång väg hem
400 slag
Petroleum
Skisser för sommaren
Tänd på
Sjukhus
Berg & dalvana
Ruta 1
JAg ser dig
Låt dom komma
Isis & Bast
Kärleken väntar
Ingenting
Musik non stop
747
---
999
Utan dina andetag
Det finns inga ord
---
Elever
Cowboys
Mannen i den vita hatten (16 år senare)