Firefly - Season 1, Episode 1-2 (2002)

Under den senaste veckan har jag haft behov att pigga upp mig, och för första gången på flera år har jag nu sett om min absoluta favorit-tv-serie Firefly. Eftersom jag inte skrivit om den på bloggen förr passar det ju bra att göra det nu. De fem närmaste onsdagarna kommer jag skriva några ord om de totalt 14 avsnitten i serien. Jag börjar med det två pilotavsnitten i dagens post.

Först och främst vill jag göra mycket tydligt att detta kommer bli revyer fulla av SPOILERS. Så om du inte sett Firefly ber jag dig köpa, hyra eller låna en dvd-box och se serien före du läser dessa revyer. Jag kommer givetvis följa serien i dess tänkta ordning, som återfinnes på dvd-boxen, och inte i den ordning som avsnitten visades i när serien gick på tv.

Firefly är den kortlivade science fiction-serien som gick på Fox hösten 2002. Den är skapad av Joss Whedon och Tim Minear. Med labeln "western in space" och med en sändningstid på fredagskvällar, där oftast gamla serier som ska läggas ner hamnar, såg det inte ljust ut för Firefly ens i början. Detta trots att Joss hade haft mycket stor framgång med hans två tidigare tv-serier; Buffy the Vampire Slayer och Angel. Men tyvärr kom Firefly ut i en tidsera då reality-tv höll på att slå igenom, långt före HBO visade att kvalité lönar sig. När Fox dessutom valde att inte visa pilotavsnittet först, sända avsnitten i fel ordning samt inte ha en fast tid för serien var serien dödsdömd. Den visades efter slutspelsmatcher i basebollsligan MLB, som ibland gick till förlängning. Efter bara elva avsnitt la Fox ner serien. Trots dessa omständigheter hade serien fått en hängiven skara efterföljare och ryktet spred sig snabbt om serien. DVD-boxen har sålt i massor, den är en av de bäst säljande tv-serierna alla kategorier.

Serien utspelas i vår framtid, där finns inga aliens, ingen överljudhastighet, inga hopp i tiden och framför allt inget ljud i rymden. Den handlar om en besättningen på fraktskeppet Serenity. De är en brokig samling rebeller ledda av Captain Malcolm Reynolds, en krigsveteran från det stora kriget mellan "The Alliance" och "The Independents". Några hundra år in i framtiden, då Jorden tagit slut, har människan tagit sig ut i rymden och vi har lyckats "terraforma" cirka 70 planeter och månar.  I de centrala delarna av "galaxen" lever folk i en teknisk högt utvecklad miljö, men ute på randplaneterna lever de fattiga nybyggarna. En del planeter har blivit bra platser för människor att bo på, en del är inte lika säkra. Nybyggare reser till planeterna längst ut och försöker skapa sig ett liv, de odlar, gräver i minor och föder upp boskap. Ganska likt nybyggarna i Amerika på 1800-talet...

Episode 1: Serenity (dubbelavsnitt)

Wash: Curse your sudden but inevitable betrayal!

Vi börjar i stridsscenerna från Serenity Valley. Mal är full av gudstro, optimism och liv. I en fantastisk scen, med otroligt bra musik, ser vi när Mal inser att "Air Command" och hans Gud har övergivit honom. Bendis dödas. Joss har sagt att hela serien skulle ta Mal till mörkare och mörkare ställen innan han återvänder till något att tro på och därmed ljuset. Det skulle jag velat se.

Vi hoppar sedan snabbt fram till "nutid" och pilotavsnittet spenderas sedan på att introducera de sex i besättningen av Serenity, deras personligheterna och inbördes relationer. Som vanligt är Joss mest intresserad av karaktärer och dialog. Handlingen i avsnittet är sekundärt, men det handlar om hur Mal och gänget försöker sälja stöldgods som de tagit från ett övergivet rymdskepp, först till Badger och senare till Patience..

Captain Malcolm Reynold

Tvärt emot vad man kunde förvänta sig presenteras inte Mal som en toppenkille, han är bister och vred i hela avsnittet. Joss har sagt att han inte ville ha "presidenten från Air Firce One som är "a great guy" i början och sedan när allt är som förlorat är han "a great guy" fortfarande och i slutet är han "a great guy". Var är utvecklingen i den arcen?

Mal är "a great guy" innerst inne, men när vi möter honom i pilotavsnittet är han pressad, nedtryckt, hopplös, ja till och med bitter. Mal är mycket pragmatiskt, han duckar, han undviker, han backar, så länge han kan nå sina mål. Men det finns en gräns och när den gränsen nås är han kompromisslös. Samtidigt är han alltid fullständigt lojal, en egenskap som aldrig lämnar honom oavsett hur dåliga tiderna blir.

Nathan Fillion spelar Mal orimligt bra, han är född för att spela Malcom Reynolds. I Serenity ser han nollställd eller arg ut i många scener. Han snäser till och med till mot Zoe när de diskuterar om de ska göra affär med Patience eller ej. Detta var inte vad cheferna på Fox hade väntat sig, det var inte bilden av en "hjälte", de ville ha en hjälte som var "on top of things all the time", de ville ha en "Robin Hood" (vilket Joss gav dem i det andra pilotavsnittet The Train Job). Cheferna på Fox förkastade detta utomodentliga pilotavsnitt och beställde ett nytt, "med mera action och en trevligare Mal"...

Kaywinnit Lee 'Kaylee' Frye

Kaylee introduceras med en gång som Serenity's och därmed seriens hjärta och själ. Hon har en sprudlande underbarhet som smittar av sig. Det är också via henne vi får en inblick i att Mal egentligen är en god man.

Kaylee: I love my captain.

Det finns en koppling från detta till näst sista avsnittet Heart of gold då Inara jämför Nandis kompromisslösa kärlek till sin grupp, sin familj, med den som Mal har till besättningen. I pilotavsnittet vet vi inte detta än, men vi litar instinktivt på Kaylee och eftersom hon gillar Mal förstår vi att han är en god man innerst inne.

Jewel Staite spelar Kaylee, nej hon ÄR Kaylee. Jewel är underbart sprudlande och härlig, även hon är som född för att spela Kaylee, Firefly's motsvarighet till  Willow i Buffy the Vampire slayer.

Scenerna på Persephone är bra, speciellt de mellan Kaylee och Book. Det är där Mal tar in betalande passagerare. Tre av dessa passagerare kommer ju senare ansluta till besättningen och fylla ut den till de nio huvudkaraktärerna vi får följa under seriens gång.

Introduktionen av alla nio karaktärerna görs på ett suveränt sätt. Det är bara Simon och River som är oklara "typer". Dynamiken i gruppen visas i deras hantering av The Dortmunder, hos Badger och i hanteringen av Patience. Introduktionen av Sheperd Book och Inara är extra intressant. Som åskådare kastas man fram och tillbaka, man vet inte riktigt hur den där Mal egentligen fungerar.

Inara Serra

Morena Baccarin som spelar Inara är en overkligt vacker kvinna. Hon spelar en "Companion", en hora, och skeppets mest respekterade person. Att få in alla delar av en sådan komplex karaktär är minst sagt imponerande. Morena Baccarin är en klassiskt skolad skådespelerska med en stark personlig integritet. Allt detta syns tydligt i serien, och allt som oftast är scenerna mellan hennes Inara och Nathan Fillions Mal de bästa. Joss hade först en annan skådespelerska i rollen som Inara men han kände tydligen direkt att det inte funkade och sen fann han Morena mer eller mindre av en slump. Det kanske finns en högre vilja i universum trots allt?

Inara är i vissa scener smärtsamt underbar. Lustigt nog varierar hennes utseende om och om igen genom serien. Allt som oftast är hon het eller ännu hetare, men ibland inte alls. Jag antar att det är den starka karaktären som får mig att se i syner ibland. Introduktionen av henne i piloten blir dock lite för mycket. På ett osympatiskt sätt visas när hon renar sig efter ordväxlingen mellan henne och Mal och det blir lite spekulativt. Konstig klippning också. Mycket olikt Joss skulle jag säga.

På väg till Patience stöter Serenity ju på ett skep med Reavers och den sekvensen är lite intressant. Dels startas redan här en kort tråd, följs upp i tredje avsnittet Bushwacked, dels en lång tråd som inte skulle få sitt slut förrän i långfilmen Serenity flera år senare. De mer erfarna på skeppet vet att om de blir bordade av Reavers kommer de bli våldtagna, dödade och ätna osv. Speciellt Inaras rädsla och hennes pillande på en spruta har skapat många frågor. Enligt vissa källor skulle hennes spruta innehålla ett gift som skulle döda den som våldtar henne, oklart om hon själv skulle överleva.

Varje avsnitt i serien har en särprägel och allt som oftast är det en eller ett fåtal av karaktärerna som lyfts fram som huvudperson i varje avsnitt. Pilotavsnittet Serenity är ett av få avsnitt som inte har en tydlig prägel, det är mest en introduktion till gänget och deras allt som oftast kriminella gärning.

Huvudpersoner i avsnittet är för mig Mal och Kaylee. Mal för att avsnittet och hela serien börjar med hans förlust i Serenity Valley. Det är den huvudsakliga tråden som kommer få sitt avslut först i filmen. Kaylee är den renaste av alla på skeppet, trots att hon som mekaniker allt som oftast är insmörjd i olja och smuts. Hon är gruppens hjärta och vår ingång till den varma och goa familjekänsla som serien har i överflöd. Det är en snygg finess att seriens första och sista avsnitt fokuserar på Kaylee och tar fasta på hennes värme, glada humör och varma hjärta - men ur helt olika synvinklar.

Mal: I don't believe there is a power in the 'verse that can stop Kaylee from being cheerful.

I detta avsnitt får vi möta den första av ett antal återkommande birollsfigurer som finns i serien. I detta fall den lilla skurken Badger. Badger är en favorit (bland många)...

Favoritscener i detta avsnitt:
  Mal i Serenity Valley, när stråkarna sätter in. Hans ansiktsuttryck gör det alltid lite dammigt i rummet...
  Kaylee fiskar passagerare på Perspehnone
  Mötet med Badger - "Better than, above"
  Mal "Huh" när han öppnar lådan
  Simons monolog, perfekt levererad
  Kaylees operation, när Mal och Inara ser på varandra utan att den andre lägger märke till det
  Jayne's oro för Kaylee och Kaylees björn på knät.
  När Mal lurar Simon att Kaylee är död
  Scenen och besättningens reaktion när de möter Reavers-skeppet
  Jaynes förhör av Dobson
  När Mal skjuter Dobson i ögat och kastar ut honom ur skeppet.

Serenity är ett otroligt bra pilotavsnitt som tåls att ses om och om igen! Jag vet.

5/5

*********************************************************************************

Episode 2: The Train Job

Jayne: Time for some thrillin' heroics.

Eftersom Fox inte gillade Serenity som pilotavsnitt beställde de ett nytt pilotavsnitt. Joss och Tim slängde ihop detta avsnitt över en helg, The Train Job. Detta avsnitt är renodlad western, ett klassiskt tågrån.

Karaktärer och bakgrundsstory beskrivs återigen, denna gång på halva tiden. En hel del av detta sker genom dialog vilket kanske inte är så bra men så fick det bli. Mal presenteras också som en mer positiv person, inte lika avstängd och vrång. Dessutom får Mal vara en riktig humanitarian i slutet då han ger tillbaka medicinen till människorna i "Paradise". Fox fick sin Robin Hood till slut. Joss har sagt att han gillar avsnittet för att det var det som gjorde att de fick starta serien i över huvud taget. Men om de inte "tvingats" göra om pilotavsnittet och om de gjort The Train Job senare i serien hade Mal inte givit tillbaka medicinen... Svärtan.

Avsnittet har flera roliga sekvenser. Det börjar med att Mal sitter på en bar med Zoe och Jayne och det "råkar" vara Unification Day. Mal får sitt efterlängtade slagsmål. En annan kul scen är då Jayne försöker men misslyckas att ta över befälet av Serenity då Mal och Zoe är fast hos polisen. Det är en hilarious scen när Jayne famlar efter små änglar...

River börjar i detta avsnitt sprida sin ofta underliga men allt som oftast klarsynta betraktelser. Och vi får för första gånge se "two by two, hands of blue"

River: Mal... bad... in the latin.

Vi får också möta Adelaide Niska för första gången, en ljuvligt sadistisk crazy person. Niska är verkliugen diabolisk. Fox ville ha en "larger than life villain" och Joss levererade. Avsnittets mest överraskande och därmed roliga scen är när Mal tar hand om Crow som bara han kan.

Detta avsnitt har inte en tydlig huvudperson men Jayne får ta stor plats och man lär sig mycket om honom, som den opportunist han är, bufflig och egoistisk, men en som levererar när det till slut blir fajt, "I was aiming at his head...".

Favoritscener:
  Inledningscenen med Mals barfajt.
  Introduktionen av skeppet Serenity, ljuvligt när det kommer upp över klippan
  Hela scenen då Niska och Crow introduceras på Niskas "multi plex"
  Scenerna när Jayne försöker ta över Serenity och hans famlande efter små änglar...
  Rivers X-Files-inspirerade scen då hon sitter och rabblar "Two by two, hands of blue"
  Mal kastar in Crow i motorn. LOL

Avsnittets bästa scen är mellan Inara och Book i skeppets kök. Den säger lite om Book som karaktär, men desto mer om Inara som tidigare fått utstå så många skitkommentarer från Mal:
  Book: I do feel awfully useless.

  Inara: You can always pray they make it back safely.

  Book: I don't think the captain would much like me praying for him.

  Inara: Don't tell him. I never do.

Blink, blink, jag fick nåt i ögat där....

Jag vet inte om det är omständigheterna bakom dess tillkomst som gjort att jag inte riktigt litar på detta avsnitt, men det är nog tyvärr det svagaste av alla 14 avsnitt. Och trots det är det ett mycket bra tv-serieavsnitt, feltolka mig icke gott folk. Det är actionfyllt och bitvis väldigt roligt men det saknar den tyngd som de flesta andra avsnitt har.

3/5