Det är för mig oklart varför jag inte har sett denna film tidigare. Den har varit mig undflyende som en rörelse i ögonvrån. Nu har jag äntligen satt mig ner och tagit mig an denna "måste"-film av mästaren Kieslowski. Jag hade givetvis orimligt höga förväntningar på filmen när jag plockade fram den fina Criterion Collection utgåvan, men det gick inte att undvika. I början försökte jag lista ut handlingen, men efter ett tag lät jag mig bara svepas med som om jag bars fram av havets dyning en het augustidag.
Filmens styrka ligger i den känsla den förmedlar. Det är en vacker film med ett fantastiskt foto. Många av scenerna är som separata små konstverk. Dessutom är det en intressant filosofisk film om vår vilja, vårt öde och hur livet hänger ihop med kosmos. Jag lät filmen skölja över mig, bild efter bild, scen efter scen. Handling och logik hör inte hemma i en film som denna. Ändå kände jag en avsaknad av en högre mening eller ett budskap i filmen. Men budskapet finns där, under ytan.
Jag blev fylld, men inte till bredden. Jag blev tillfredsställd, men inte mätt. Jag blev fascinerad, men inte förälskad. När jag tänker efter så är nog detta första filmen jag sett av Kieslowski. Jag är invigd, förförd och nu mycket sugen på att se hans blåvitröda trilogi.
Jag ger La double vie de Veronique fyra tvillingsjälar av fem.
Betyg: 4/5
PS, Hon har snygga bröst! Brb.
 |
| Irène Jacob som Weronika / Véronique |
Jag tror det finns två meningar med den här filmen.
SvaraRaderaLOL
SvaraRaderaJag har sett filmen men inte lagt märke till några speciella bröst. Antar att jag måste klassas som überhetero då?
SvaraRaderaDet är en film som manipulerar ens sinnen, många små detaljer man inte medvetet registrerar tills det undermedvetna så småningom förmår summera och slår bakut; det är någonting som inte stämmer. Plötsligt blir bilden lite otydligare, som om den utspelas bakom en nästan osynlig dimma, man känner sig rastlös, obehaglig. Tempot ökar, miljöerna skiftar snabbt. I slutet får man en slags förklaring men man är ändå inte helt säker på att det är det man får och kanske är det upp till betraktaren och vad värre är: förklaringen är också otydlig. Kanske är det en slags allegori, måhända en filosofisk betraktelse. Vad det än må vara är det oerhört skickligt gjort, så skickligt att man knappt kan tro att det är med avsikt, man undrar om man inte bara inbillar sig allting, kanske är det så, om det bara inte vore för den lilla detaljen, eller den... Lite grand tänker jag mig historien om den ståndaktige tennsoldaten, berättad av en tennsoldat som inte vet var han befinner sig och inte vet att han är en tennsoldat.
SvaraRaderaFiffi: Kanske du måste se om den?
SvaraRaderaMen det var ett litet internt skämt också... Se Frasses A life in movies...
Frans: Precis! Lysande analys!
SvaraRadera@Henke:
SvaraRaderaJag kanske måste se om DOM, inte den ;)
(Det interna skämtet förstod jag, mindes Frasses roliga text :))
Åhh, den här tyckte jag var fantastiskt bra när jag såg den första gången men främst är det Preisners underbara musik som hänger kvar. Däremot skulle jag nog tona ned förväntningarna på Tricoloren, själv tyckte jag Veronique var betydligt bättre.
SvaraRaderaSofia: aj då, tack för tipset. Och jag håller med om att musiken var fin.
SvaraRaderaEn pinne från Ryssland.
SvaraRaderaHanna: nej vad trist. Gillade du den inte?
SvaraRaderaJag minns den som en av mina absoluta favoriter som skulle platsa pa min 10 i topp lista.
SvaraRaderaAnders: vilka är de övriga nio? :-D
SvaraRaderaDen här såg mina föräldrar på bio när den kom och gillade den mycket. Några år senare såg jag den på tv/video. Jag gillade den också. Men jag minns i princip ingenting av den. Inte ens ett par bröst. Hmmm. Jag måste nog se om den. ;)
SvaraRaderaHmm, det ar ju inte sa himla latt att satta ihop en lista med mina 10 basta filmer. Utan att tanka efter narmare minns jag dessa bland mina favoriter: Veronicas dubbelliv, Breaking the waves, Festen, Pelle erovraren, Kitchen stories, Jakten pa den forsvunna skatten, Amelie, Arvet, Little miss sunshine, Pulp fiction, Pianisten, Casino Royal, Kung fu panda, The ring (hemskast!), Pirates of the Carribean, Life of others, och Bourne identity, vilket genast blev fler an 10:-)
SvaraRaderaJojje: den är väl värd en återtitt, och inte bara för bara bröst.
SvaraRaderaAnders: det är en imponerande och värdig lista du har där, både extrem misär och popkulturella pärlor. Du kanske borde pröva på din egna "A life in movies"? :-D
SvaraRaderaBlogens statistik alltså, en pinne från mig. Filmen har jag inte sett men låter som om jag borde låta den bli en av de, kan det vara tre?, jag ser per år.
SvaraRadera