Super (2010)

That's what happens in between the panels.

Jag har sett en helt bisarr film. Och som ni vet gillar jag det överraskande, det besynnerliga, det oväntade. Filmen "Super" är en blandning av "Kick-Ass", "One hour photo" och "Machete". Filmen har spelats in med en mycket liten budget, den påminner om Kevin Smith's debutfilm "Clerks" då det gäller production value.

Det var i första hand skådespelarna som fick mig att välja filmen. I huvudrollen ser vi Rainn Wilson från den amerikanska "The Office". Han spelar Frank, en udda, och i grunden ensam, medelålders man som bestämmer sig för att bli en superhjälte vid namn The Crimson Bolt. "Juno"-favoriten Ellen Page spelar hans kid sidekick Boltie. Och allas vår Captain Malcolm Reynolds Nathan Fillion spelar The Holy Avenger. Sen svider det ju inte att Kevin Bacon gör filmens skurk.

Rainn Wilson's Frank är en nobody i någon gudsförgäten håla i USA. Hans fru (Liv Tyler) faller åter i knarket och lämnar honom för Bacon's ondskefulle Jacques (side note: när ska amerikanarna förlåta fransmännen?). När Frank inser att hans fru lämnat honom faller han ner i ett svart hål och där får han en uppenbarelse då guds finger rör vid hans hjärna (bokstavligen, inte bildligt). Frank transformerar sig till The Crimson Bolt och väljer sitt vapen för att sedan gå ut och möta ondskan.

Filmens manusförfattare/regissör leker med vedertagna konventioner och publikens förväntningar. Vi har en hjälte, en riktig anti-hjälte, en mörk hjälte, som går över alla rimliga gränser. Vi har en kid sidekick som är ett utstuderat monster och herre gudars, vilka blodiga scener som denna "komedi" uppvisar. Allt är en enda röra, som om Gud hällt grillsås i hjärnan på dig och sedan rullat sin grillkorv i det. Åter igen bokstavligen.

Filmen har en allvarlig tråd spunnen vid den absurda svarta humorns dito. Jag skrattade lika högt under filmen som jag häpet tystnade under slutscenen. Får verkligen komedier lämna åskådaren med en stor kletig klump i magen lagom till eftertexterna?

Filmen skulle lika gärna kunnat vara en filmstuderandes första stapplande försök inom filmkonsten, men James Gunn har faktiskt gjort några filmer före denna, bland annat "Slither" med just Nathan Fillion i huvudrollen. Gunn har i alla fall lyckas få med sig en hel drös med karaktärsskådespelare i denna film. Filmer som testar gränser och på samma gång levererar både skratt och obehag är man ju inte bortskämd med allt för ofta nu för tiden. Är "Super" kanske filmen som "Kick-Ass" ville vara?

Jag ger "Super" fyra skottsäkra västar av fem.

Betyg: 4/5