The Gold Rush (1925)

Before I know where I am, I must get there.

Hur vet man om man sett en Charlie Chaplin-film? Hans filmer är ju filmhistoria och visas på tv om och om igen, men än mer är många av hans scener klassikers. I en längtan efter tillbakablick plockade jag fram denna ikoniska film från 1925. Chaplins "The gold rush", hade jag sett den? Jag visste det inte. Scenen där han äter sin kokade lädersko finns i det kollektiva medvetandet, men hade jag verkligen sett filmen? Nej, det hade jag inte, och jag är så glad att jag äntligen tog mig an denna film. Jag såg den version som finns utgiven på dvd, dvs den kortare versionen från 1942 där Chaplin lagt på sin egen berättarröst, samt själv komponerat den ackompanjerande musiken.

Filmen är en bedårande gullig romatisk komedi om "The lone prospector" som söker efter guld i norra Californien. Chaplin spelar huvudrollen på äventyr i en fientlig vildmark bebodd av råbarkade busar. Hela filmen osar av perspektiv från "the underdog". Chaplins lille gubbe, också kallad "The little fellow" finner till slut sitt hjärtas dam i glädjeflickan Georgia.

"The gold rush" innehåller (minst) tre klassiska scener; inledningsscenen, stugan och skon.

"The gold rush" är en komedi med ett stort hjärta. Chaplins humor är mänsklig och grundläggande. Hans berättarröst är lysande med en torr humor som är oväntat modern. Lika hjärtskärande som scenen där "The little fellow" har förberett nyårsmiddagen för Georgia och hennes väninnor men ingen dyker upp på festen, lika värmande är slutet med en av de mest passande "slutet gott allting gott" i filmhistorien.

And so it was, a happy ending...

Jag kan rekommendera denna film för er alla som gillar film, och "The gold rush" får fyra hjärtan av guld av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Georgia