I know I can't bring him down.
Visst är det kul med tvillingfilmer? Två till synes likadana filmer som kommer ut nästan samtidigt. Jag menar inte uppföljare, eller simpla rip offs på kända filmer, utan Hollywoods förmåga att fånga trender och parallellt göra filmer som påminner om varandra. Jag tänker till exempel på asteroidkatastroffilmerna "Armageddon" och "Deep impact" från slutet av 90-talet, eller "shoot out at O.K. Corral"- westernfilmerna "Tombstone" och "Wyatt Earp" från 1993/1994. Några år senare var det trollkarlsmysterierna "The prestige" och "The illusionist". På något sätt hade jag missat de två sistnämnda. På resan till min polare Frans i England i somras rådde vi delvis bot på detta. Frans rekommenderade och därmed spoilade "The illusionist".
Filmen är ett romantisk mysteri-drama med Edward Norton och Jessica Biel i huvudrollerna. En av Frasses favoritskådespelare (?) Paul Giamatti spelar den korrupte polisen som arbetar för Eisenheims nemesis. Norton i rollen som Eisenheim är bra, han är alltid bra, men jag saknar ibland glimten i ögat hos honom. Är allt verkligen så himla allvarligt? Paul Giamatti kan jag oftast inte med, men här är han lite mer sansad än normalt. Men det borde varit tvärtom! I just denna film borde han spelat en urdjävlig karaktär, allt för att höja insatserna. Vad är det för mening att ha en skurk som är balanserad och god innerst inne? Orimligt! Jessica Biel är vacker som få, men ack så blek i denna film. Hon försvinner dessutom i stora delar av filmen, vilket lämnar oss åskådare utan kvinnlig fägring och hopp. Nä, bättre att se henne hålla anti-valentinfesten i "Valentine's day".
"The illusionist" är en klassisk historia i en historisk miljö. Allt är perfekt utfört med miljö, kostym och karaktär. Filmen går i ett långsamt tempo, något som frenetiskt döljs av en uppdriven filmmusik. Det stora problemet för denna revyare är att det är själlöst. Jag finner ingen nerv, eller intresse för våra hjältars väl och ve. Jag blir inte berörd. Illa.
Jag ger "The illusionist" två besvikna suckar av fem möjliga.
Betyg: 2/5
Är av din åsikt. Tyckte inte alls det blev någon magi här. Speciellt vid jämförelse med den briljanta The Prestige..
SvaraRaderaMen Tombstone och Wyatt kom ju -93 och -94, inte 03/04. :)
:-) Ja just det! Varför skrev jag årtal i över huvud taget? Uppdaterar i texten.
SvaraRaderaSå jag bör lägga The Prestige i kön!
Det tycker jag verkligen du ska göra. Nolans mindfuck när det är som bäst, även om den inte når Inception-klass.
SvaraRadera@Pladd:
SvaraRaderaMindfuck you say? Hmmmm. Intressant. Jag som trodde att The Prestige bara var nåt sömnigt halvkasst drama med Christian Bale-trolleri-trick som enda ögonbrynshöjare men jag tänker om nu. Tack för hjälpen med det :)
Jasa, det var ju trakigt att hora men jag sag en annan film med samma namn haromkvallen; den faller nog mer pa lappen. Jag tyckte prestige var ganska trist, kanske ar de helt enkelt omsesidigt uteslutande.
SvaraRaderaFransk animation?
SvaraRaderaFormodligen fransk, dar ar inget egentligt sprak men huvudpersonen ar fransman i alla fall.
SvaraRaderaIngen höjdare tyckte det verkade vara en uppiffad Harlekin filmatesering men skådisarna är bra.
SvaraRaderaMissat The Prestige? Oj Oj Oj en otrolig bra film av Nolan.
Håller med filmitch och Pladd -- den här var ett rent sömnpiller medan The Prestige är riktigt bra. Sedan kan man väl diskutera magnituden av Nolans mindfuck, riktigt såååå överraskande tyckte jag kanske inte att sluttwisten var. Men Bowie som Tesla, kan det bli så mycket bättre?!
SvaraRaderaJag tror den här fick lida av att komma samtidigt som Prestige eftersom de dessutom arrangerade trailern så att man fick intrycket av de skulle vara sammma typ av filmer, vilket de storymässigt inte är (tycker jag då).
Jessica på Velvet Café har skrivit om den andra The Illusionist:
http://thevelvetcafe.wordpress.com/2011/09/21/a-magicians-bittersweet-farewell/